• Anonym (rådvill)

    Ska jag lägga mig i?

    Min man och jag har varit tillsammans i väldigt många år. Vi har två utflugna söner som vi har god kontakt med.

    Maken har även en dotter på 29 år. Under hennes uppväxt var hon hos oss varannan vecka. I tonåren blev det bara varannan helg eftersom varannan vecka inte var möjligt med anledning av skolan.

    Av olika orsaker blev hon tyvärr ganska bortskämd under sin uppväxt. Hon var van att få som hon ville och var ganska oansvarig. Detta fortsatte upp i vuxen ålder och hon ansåg det självklart att vi och hennes mamma skulle betala hennes hyra och mat när hon festat upp sina pengar.

    Detta pågick under ett par år tills hennes pappa och jag tröttnade, vi hade ju två minderåriga barn att försörja och hade helt enkelt inte råd att också försörja en extra vuxen.

    När hennes pappa meddelade henne att hon inte kunde vänta sig mer pengar från oss och förklarade att hon själv måste reda ut sin situation togs det inte väl emot. Minst sagt.

    Det blev en stor scen där dottern sa upp kontakten med oss och sina bröder helt och hållet. 

    Vi trodde nog att saker skulle lugna ner sig med tiden och att hon skulle komma tillbaka. Det har hon inte gjort.

    Det har nu gått nästan sex år och vi har inte hört ett ljud från henne. Hon har även sagt upp bekantskapen med sin mamma, varför vet jag inte riktigt.

    Jag försöker att hålla lite koll på var hon befinner sig och det senaste jag vet är att hon bor i Malmö. Vad jag kan förstå så har hon fått ordning på livet och det känns skönt att veta.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-11-30 14:51
    Nu till mitt dilemma. Jag tycker att hela situationen är så sorglig och onödig. Jag skulle vilja försöka kontakta henne och försöka få till en försoning mellan henne och hennes föräldrar. Men jag känner mig osäker på om det vore rätt eller om jag går över gränsen för vad som är ok av en styvförälder.

    Har ni några råd att ge? Hur skulle ni gjort i min situation?

  • Svar på tråden Ska jag lägga mig i?
  • Anonym (-)
    Anonym (nej) skrev 2023-11-30 16:04:33 följande:
    Ja, hon tycker säkert att hennes liv är bättre utan pappan. Och om pappan anser att hans liv är bättre utan dottern så är det ju bra som det är. Men vilken pappa ger upp sitt barn för en konflikt, utan att ens försöka reparera något? 

    Troligen ligger det mycket mer bakom detta än vad TS skriver, eller vad TS kanske ens vet. 
    Du vet väl inte vad han försökte under konflikten. Men nu har hon när allt kommer omkring gjort sitt val som en vuxen människa. Det vore skillnad om hon var ett barn.
  • Anonym (L)
    Anonym (nej) skrev 2023-11-30 16:04:33 följande:
    Ja, hon tycker säkert att hennes liv är bättre utan pappan. Och om pappan anser att hans liv är bättre utan dottern så är det ju bra som det är. Men vilken pappa ger upp sitt barn för en konflikt, utan att ens försöka reparera något? 

    Troligen ligger det mycket mer bakom detta än vad TS skriver, eller vad TS kanske ens vet. 

    Om det nu är så att pappan anser att hans liv är bättre utan dottern så har du ju svaret själv; det är därför han inte försöker återuppta kontakten.

    Det vet vi inte, du vet inte mer än någon annan här så det blir hur som helst bara spekulationer från din sida. Vi får utgå från det ts skriver i tråden, annars är det meningslöst att ens diskutera. 

  • Anonym (nej)
    Anonym (rådvill) skrev 2023-11-30 16:04:11 följande:
    Så kan det naturligtvis vara och då vore det ju väldigt jobbigt för henne om jag tog kontakt.

    Vi hade en bra relation när hon var liten och jag är ledsen att den försämrades och senare helt tog slut. 

    Jag funderar mycket på vad jag / vi kunde gjort annorlunda men har kommit fram till att det inte kan vara fel att begära att en vuxen människa ska ta ansvar för sin ekonomi.
    Det är såklart enklast för er att tänka att det var gränssättningen kring pengar som gjorde att hon bröt med er. Men troligen låg det en hel massa mer bakom.  

    Pappan verkar ju inte ens intresserad av att fundera över vad som gått fel, eller försöka reparera. Och det visar väl att relationen dem emellan inte var särskilt stark och inte tålde särskilt mycket påfrestning. 
  • Anonym (S)

    Till att börja med så fråga vad pappan vill! Annars kan det bli en hemskt olustig situation! 
    Annars ser inte jag heller något konstigt i att du tar kontakt. Ni har ju ändå levt ihop och du är mamma till hennes småsyskon.
    Om jag hade brutit med min familj av en så extremt löjlig och omogen anledning så hade jag skämts som en hund och inte vågat ta upp kontakten igen! Jag hade varit glad åt en utsträckt hand. Du skriver att hon verkar ha vuxit till sig, så då inser hon antagligen hur dumt det hela var? Om inte annat så spela på syskonen, att de vill ha en relation till sin syster! Men fråga som sagt mammen först!

  • Klartsomvatten
    Anonym (nej) skrev 2023-11-30 16:02:00 följande:
    Och det får ju även pappan göra. Men en förälder som så lättvindligt ger upp kontakten med sitt barn, ja, det tycker jag säger en del om honom och om relationen som varit mellan honom och dottern. 

    I relationen förälder och barn så har föräldern det största ansvaret, eftersom barnet under uppväxten varit i beroendeställning. 

    Att du kallar dottern för bortklemad utan att ha något mer att gå på än TS beskrivning säger en del om dig. 

    Dottern verkar i alla fall ha ett bra liv utan föräldrarna, så det kanske är bäst på det här sättet. 

    Det är inte pappans ansvar att försöka återuppta kontakten bara för att han är hennes pappa. Hon är trots allt vuxen nu, hade hon varit ett barn hade det varit en annan sak. Hur vet du om det var lättvindigt eller ej? Du vet ju inte vad han försökte under konflikten.

    Håller inte med om att föräldern alltid har det största ansvaret, när det handlar om barn och tonåringar ja, men inte nödvändigtvis när barnet har vuxit upp till en vuxen människa vilket dottern är. 

    Jag kallar dottern bortklemad eftersom jag läser ts beskrivning och utgår ifrån det. Vad ska man annars utgå ifrån? Påhittade tänk-om scenarier som du gör?

  • Anonym (rådvill)
    Anonym (S) skrev 2023-11-30 16:11:08 följande:

    Till att börja med så fråga vad pappan vill! Annars kan det bli en hemskt olustig situation! 
    Annars ser inte jag heller något konstigt i att du tar kontakt. Ni har ju ändå levt ihop och du är mamma till hennes småsyskon.
    Om jag hade brutit med min familj av en så extremt löjlig och omogen anledning så hade jag skämts som en hund och inte vågat ta upp kontakten igen! Jag hade varit glad åt en utsträckt hand. Du skriver att hon verkar ha vuxit till sig, så då inser hon antagligen hur dumt det hela var? Om inte annat så spela på syskonen, att de vill ha en relation till sin syster! Men fråga som sagt mammen först!


    Ja, det är precis det jag är orolig för, att hon ska vilja ha kontakt men inte riktigt vågar. Jag skulle ta emot henne med öppna armar men det kan ju inte hon veta. 

    Jag ska absolut ta upp det lite mer ordentligt med min man. Som jag skrev tidigare känner jag mig ganska frustrerad på både honom och mamman. 
  • Kvinna 1980
    Anonym (rådvill) skrev 2023-11-30 14:47:21 följande:
    Ska jag lägga mig i?

    Min man och jag har varit tillsammans i väldigt många år. Vi har två utflugna söner som vi har god kontakt med.

    Maken har även en dotter på 29 år. Under hennes uppväxt var hon hos oss varannan vecka. I tonåren blev det bara varannan helg eftersom varannan vecka inte var möjligt med anledning av skolan.

    Av olika orsaker blev hon tyvärr ganska bortskämd under sin uppväxt. Hon var van att få som hon ville och var ganska oansvarig. Detta fortsatte upp i vuxen ålder och hon ansåg det självklart att vi och hennes mamma skulle betala hennes hyra och mat när hon festat upp sina pengar.

    Detta pågick under ett par år tills hennes pappa och jag tröttnade, vi hade ju två minderåriga barn att försörja och hade helt enkelt inte råd att också försörja en extra vuxen.

    När hennes pappa meddelade henne att hon inte kunde vänta sig mer pengar från oss och förklarade att hon själv måste reda ut sin situation togs det inte väl emot. Minst sagt.

    Det blev en stor scen där dottern sa upp kontakten med oss och sina bröder helt och hållet. 

    Vi trodde nog att saker skulle lugna ner sig med tiden och att hon skulle komma tillbaka. Det har hon inte gjort.

    Det har nu gått nästan sex år och vi har inte hört ett ljud från henne. Hon har även sagt upp bekantskapen med sin mamma, varför vet jag inte riktigt.

    Jag försöker att hålla lite koll på var hon befinner sig och det senaste jag vet är att hon bor i Malmö. Vad jag kan förstå så har hon fått ordning på livet och det känns skönt att veta.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-11-30 14:51
    Nu till mitt dilemma. Jag tycker att hela situationen är så sorglig och onödig. Jag skulle vilja försöka kontakta henne och försöka få till en försoning mellan henne och hennes föräldrar. Men jag känner mig osäker på om det vore rätt eller om jag går över gränsen för vad som är ok av en styvförälder.

    Har ni några råd att ge? Hur skulle ni gjort i min situation?


    Jag känner med dig och skulle själv ha gjort likadant, dvs sluta ge henne pengar under de omständigheter du beskriver.

    Hon verkar ha issues med sig själv. Om ni vill skulle ni ju kunna skriva ett brev där ni säger typ att ni ofta tänker på henne och att ni önskar att hon har det bra. Förmedla att det känns sorgligt att ni inte har kontakt (utan att skuldbelägga henne för avståndstagandet). Ställ frågan om hon skulle vilja ses för att samtala om vad som orsakat smärta i relationen och förhoppningsvis därifrån kunna hitta en väg framåt där vi alla känner glädje i att umgås igen. Det är nog bra att ta tillfälle att lyssna in varandras upplevelse av det förflutna innan man kan gå vidare i positiv riktning tillsammans. Förmodligen finns det både historiska missförstånd och feltolkningar av varandras avsikter och syften, som lett till att det blivit som det blev.

    Vad tror du om det? 
  • Mrs Moneybags
    Anonym (rådvill) skrev 2023-11-30 16:24:13 följande:
    Ja, det är precis det jag är orolig för, att hon ska vilja ha kontakt men inte riktigt vågar. Jag skulle ta emot henne med öppna armar men det kan ju inte hon veta. 

    Jag ska absolut ta upp det lite mer ordentligt med min man. Som jag skrev tidigare känner jag mig ganska frustrerad på både honom och mamman. 
    Skulle även din mumlande make ta emot henne med öppna armar? Annars finns ju risken att du gör mer skada än nytta? Har mamman försökt ta kontakt med henne någon gång under årens lopp? Din man låter ju inte superintresserad och dottern visar inte heller att hon är intresserad.

    Jag är benägen att hålla med den personen ovan som skrev att det förmodligen ligger mer bakom. Särskilt som du inte ens vet varför hon bröt med sin mamma. Det kan väl inte ha gällt samma sak? Något har fått henne att känna sig nödgad att bryta med båda sina föräldrar. Ändå lever hon ett bra och ordnat liv idag. Det låter ju inte som en person med psykiska problem eller drogmissbruk eller liknande. Utan en vanlig ung kvinna som utan problem gick vidare helt själv i livet och klarade sig på egen hand. 

    Det hör inte till vanligheterna att man bryter helt med sina föräldrar pga ett enda bråk. 
  • Anonym (-)
    Mrs Moneybags skrev 2023-11-30 16:42:43 följande:
    Skulle även din mumlande make ta emot henne med öppna armar? Annars finns ju risken att du gör mer skada än nytta? Har mamman försökt ta kontakt med henne någon gång under årens lopp? Din man låter ju inte superintresserad och dottern visar inte heller att hon är intresserad.

    Jag är benägen att hålla med den personen ovan som skrev att det förmodligen ligger mer bakom. Särskilt som du inte ens vet varför hon bröt med sin mamma. Det kan väl inte ha gällt samma sak? Något har fått henne att känna sig nödgad att bryta med båda sina föräldrar. Ändå lever hon ett bra och ordnat liv idag. Det låter ju inte som en person med psykiska problem eller drogmissbruk eller liknande. Utan en vanlig ung kvinna som utan problem gick vidare helt själv i livet och klarade sig på egen hand. 

    Det hör inte till vanligheterna att man bryter helt med sina föräldrar pga ett enda bråk. 
    Att det inte är vanligt betyder inte att det aldrig händer.
  • Anonym (L)
    Mrs Moneybags skrev 2023-11-30 16:42:43 följande:
    Skulle även din mumlande make ta emot henne med öppna armar? Annars finns ju risken att du gör mer skada än nytta? Har mamman försökt ta kontakt med henne någon gång under årens lopp? Din man låter ju inte superintresserad och dottern visar inte heller att hon är intresserad.

    Jag är benägen att hålla med den personen ovan som skrev att det förmodligen ligger mer bakom. Särskilt som du inte ens vet varför hon bröt med sin mamma. Det kan väl inte ha gällt samma sak? Något har fått henne att känna sig nödgad att bryta med båda sina föräldrar. Ändå lever hon ett bra och ordnat liv idag. Det låter ju inte som en person med psykiska problem eller drogmissbruk eller liknande. Utan en vanlig ung kvinna som utan problem gick vidare helt själv i livet och klarade sig på egen hand. 

    Det hör inte till vanligheterna att man bryter helt med sina föräldrar pga ett enda bråk. 
    Det är säkerligen inte vanligt att man bryter all kontakt med sina föräldrar på grund av ett enda bråk gällande en sak som man kan tycka är en skitsak men som en annan skrev, bara för att det inte hör till vanligheterna så betyder det inte att det aldrig händer. Det finns folk för allt. Människor gör konstiga saker hela tiden. 
  • Mrs Moneybags
    Anonym (-) skrev 2023-11-30 22:06:11 följande:
    Att det inte är vanligt betyder inte att det aldrig händer.
    Sant, men man ska komma ihåg att dottern har sin egen version av den här historien också. Den har vi inte hört...
  • Anonym (-)
    Mrs Moneybags skrev 2023-12-01 09:23:48 följande:
    Sant, men man ska komma ihåg att dottern har sin egen version av den här historien också. Den har vi inte hört...
    Nej vi har ju inte det, det går helt enkelt inte att säga eller kommentera något mer än vad TS berättat om.
  • Klartsomvatten
    Mrs Moneybags skrev 2023-12-01 09:23:48 följande:
    Sant, men man ska komma ihåg att dottern har sin egen version av den här historien också. Den har vi inte hört...
    Så är det ju med alla trådar. Man får ju bara höra en version, trådskaparens version. Och eftersom det är det enda man har att gå på så får man ju utgå från det, annars blir det ju svårt att diskutera. 
  • Anonym (Bita sig själv i svansen)

    Varför skulle du bita dig själv i svansen? Det kan bli nackdelar för både dig och dina barn, om kontakten tas upp igen. Hon kanske åter kräver pengar, din man kanske ger henne en större del i sitt testamente än han annars skulle ha gjort, o.s.v.. Plus risken att hon påverkar dina barn negativt. Är väl utmärkt att hon försvunnit bortom horisonten? Det skulle många styvmammor avundas dig!

  • Anonym (Hm)
    Mrs Moneybags skrev 2023-12-01 09:23:48 följande:
    Sant, men man ska komma ihåg att dottern har sin egen version av den här historien också. Den har vi inte hört...
    +1
Svar på tråden Ska jag lägga mig i?