Asocial tonåring

Vi har en mellanväg, min tonåring och jag. Vi äter i soffan tillsammans framför ett avsnitt av en serie vi kollar på. 

Det är en fas att vilja frigöra sig från sina föräldrar. Fullt medveten om det och det har inget med min självkänsla att göra. 

Jag anser att man bör ha någon sorts interaktion med varandra om dagen då han ännu bor hemma och fortfarande räknas som ett barn.Därför anser jag att åtminstone en middag där man äter ihop i ca 15 minuter. Uppenbart är han ju hungrig då han äter precis när jag dukar av.

Jag vill checka av hans mående, hälsa, vardag, visa att jag bryr mig och finns som förälder. Idag mår väldigt många tonåringar dåligt och jag tycker inte det är fel att visa att man bryr sig. Det ger lite annat än att få ett sms om att jag ska köpa hem redbull. 

Min upplevelse är också att han är ensam. Han umgås aldrig med någon efter skolan och jag ser flera andra i området hänga på fritidsgården eller ute tillsammans. 

Ja, jag tvingar honom inte att äta med mig/oss. Jag säger åt honom ?att idag äter du middag med mig/oss?. Ibland gör han det, ibland inte. Gör han det inte händer det gör jag ingen grej av det, men ofta är det vid de tillfällena vi äter ihop han brukar prata och bubbla ur sig saker.

Jag tror nämligen också att man riskerar att komma längre ifrån varandra om man inte samtalar. Jag tror inte någon kommunikation faller sig naturligt en dag om vi bara skickat enkla sms till varandra. 

Du och jag kan ha fel, det vet vi först om några år.

Väldigt många ser saker och ting som svart eller vitt. Låt ungen göra som den vill annars är det tvång. 

Det är vår uppgift som förälder att uppfostra och visa vägen för våra barn. Ibland fattar vi föräldrar beslut som våra barn ogillar skarpt men det är fortfarande förälderns ansvar och beslut att ta. 
Ingen talar här om att kedja fast tonåringen vid matbordet!

Jag hade börjat med att begränsa datoranvändandet. Det är inte hälsosamt att sitta framför skärmen dagarna i ända. Sen hade jag arbetat aktivt på att få ut tonåringen till matbordet. Till en början hade jag accepterat att tonåringen hade fått värma maten senare men den skulle ätas vid matbordet och jag hade stannat där och hållt tonåringen sällskap. 
Sen hade kravet ändrats till att maten ska ätas när den serveras.

Det är en fas att vilja frigöra sig från sina föräldrar. Fullt medveten om det och det har inget med min självkänsla att göra. 

Jag anser att man bör ha någon sorts interaktion med varandra om dagen då han ännu bor hemma och fortfarande räknas som ett barn.Därför anser jag att åtminstone en middag där man äter ihop i ca 15 minuter. Uppenbart är han ju hungrig då han äter precis när jag dukar av.

Jag vill checka av hans mående, hälsa, vardag, visa att jag bryr mig och finns som förälder. Idag mår väldigt många tonåringar dåligt och jag tycker inte det är fel att visa att man bryr sig. Det ger lite annat än att få ett sms om att jag ska köpa hem redbull. 

Min upplevelse är också att han är ensam. Han umgås aldrig med någon efter skolan och jag ser flera andra i området hänga på fritidsgården eller ute tillsammans.