Allt går rätt men känns så fel...
Jag en 30 år gammal "man" och allt går bra men mår skit.
Men utåt är allt en dans på rosor skulle jag vilja påstå.
Jag har ett väldigt fint och bra förhållande tillsammans med min sambo. Vi bor i ett bra område och planerar att köpa hus inom ca 1-2 år, troligtvis vårt drömhus för runt 6 miljoner. Vi har det bra och relationen är bra. Vi har vänner, både "privata" men även parvänner.
Jag driver eget företag och saker rullar på bra där och vi tjänar bra med pengar (även om det är lite jämfört med många andra bolag) så är det ca dubbelt en vanlig månadslön om jag hade velat.
Vi har en dotter på snart 3 år som är fantastisk och beter sig hur bra som helst och som är den finaste, mest omtänksamma lilla människan jag träffat.
Och trots allt detta, mår jag skräp i min vardag. Tror personligen att det är företaget och som en förlängning av det att jag inte riktigt har några mål som är "out of reach" utan om jag väljer att gå till ett vanligt kontorsjobb så kommer allt ändå att uppfyllas. Företaget i sig går som sagt bra, men mina medgrundare har inget i livet förutom företaget. De vänner och så, men annars lever de extremt simpelt utan relationer och annat och kör med laserfokus på att tjäna enorma mängder pengar. Jag var likadan innan, men kan inte rättfärdiga det som mål längre eftersom att jag inte ser någon poäng med det. Efter att vi har vårt hus, en trevlig bil, pengar och tid till hobbies samt till lite resor och så, så ser jag inte mycket mening med att jaga pengar till någon större grad.. Problemet är självklart också att ha en dotter som är 3 år och att ha ett företag som ändå är väldigt "ungt" bidrar till enorma mängder stress och väldigt lite sömn ibland. Utöver det så tycker jag inte riktigt om det vi gör i företaget. Inte som att det är oetiskt eller något utan det är väldigt omtyckt och vi har väldigt gott rykte, men det är enbart för pengarna och en viss del för den personliga utvecklingen för min del.
Vill dock inte lämna företaget för det känns som att man alltid kan behöva mer pengar och vet att dettta är riktiga ilandsproblem som jag tar upp jämfört med många andra trådar här, men detta som jag skriver om får mig nästan att gå under i min vardag vilket gör att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Hade uppskattat lite tankar, framförallt för att få tips om någon varit i en liknande sits eller för att ge mig och andra som kanske hamnar i samma sits ett annat sätt att tänka eller någon annan väg framåt.