Ångest av att bli Pappa!

Allt du rabblar upp är absolut fullt möjligt. Räkna med sömnlösa nätter och ett krävande barn. Barnets behov kommer först. Egentid och fritid är inte ens att tänka på - I VISSA FALL. 

Eller så får ni en jättelugn och enkel bebis. Eller så gör ni det bästa av det från början - genom att dela upp 50/50 ansvar. Så slipper någon av er gå under. 

Kan du prata med din fru om din oro kring ditt framtida mående? 
Kanske kan ni prata igenom buffert, föräldraledighet et.c. ordentligt, och försöka planera så ni avlastar varandra och får egentid båda två.

Dagen då jag fick veta att jag skulle bli pappa fick jag extrem ångest. Av liknande karaktär av det du beskriver.

Jag vände det till att förbereda mig och att anstränga mig mer. Blev en riktig provider från att ha varit en slacker. Den vägen kan jag rekommendera.

Det är några år sedan  beskedet nu. All ångest är som bortblåst. Mår mycket bra och familjen reder sig.

Vi gjorde en deal där vi sa att:

-utgå från att första året med barn blir det jobbigaste i ditt liv. Ingen får sova och ingen får egentid och det är helt normalt. Men vi ska tänka på att det kommer inte alltid att vara så.

-vi tar inga beslut om vår relation under detta första år oavsett hur mycket tjafs det blir, utan nu kör vi på och så utvärderar vi när han fyller 1 år.

Och när barnet fyllde ett så skålade vi och sa att ja, det var ju jobbigt men inte så illa som det kunde varit, så nu testar vi ett år till! 

Tack för svaren!
Ska försöka prata med min sambo om det hela. Upplever att jag de sensate låst mig i känslorna och tankarna. Oavsett så kommer jag behöva förhålla mig till att jag ska bli pappa, då det är ett oundvikligt scenario! 

Prata med henne. Det du känner är normalt. Och det finns stöd att få på BVC- kurratorsstöd. Var inte rädd att be om hjälp. Att du funderar och oroar dig är faktiskt också sunt. Hela ert liv kommer ändras och det hade varit konstigt om tankarna inte snurrat.

Men vet du TS, det mesta löser sig faktiskt. Det gör det. Det kan vara läskigt med en förändring. Men du kommer i maj få möta ditt livs kärlek. Och avsett dina eventuella brister så kommer du oavsett vara stålmannen i ditt barns ögon. Du kommer vara ovillkorligt älskad.

Jag tror det är tankar som krävs för att du mentalt ska förbereda dig på att bli förälder. Jag tror det hjälper att prata med din partner- problem känns aldrig så stora längre efter man har delat med sig. Samt mitt råd - du är orolig över att ha pengar och tid. Prioritera att ha låga fasta kostnader så har ni mindre press kring pengar och större möjlighet att jobba deltid osv om det är vad ni vill. Ni får möjligheter och flexibilitet.