Kan detta vara spökstreck?

Nej ! Grattis du e gravid :)

Grattis vet jag inte riktigt. Jag känner mig mest hemsk! Så många runt omkring mig som kämpar med att bli gravida, IVF osv, sen kommer jag som är 37 år gammal, och har ?skyddat? mig och blir gravid. Jag vet inte ens om jag vill det här? Från början så ville jag inte, eftersom jag inte försökt och vi har skyddat oss. Men nu är det ju för sent, nu är det ju där. Och vad vill jag göra åt det? Jag var helt säker på att mensen bara var sen. Det var kanske 1% risk att det skulle visa två streck i min hjärna. Men jag har varit så kvällstrött denna vecka, men trott det berodde på ovanligt mycket på jobbet och fritiden. Men eftersom jag hade ett test liggandes och mensen var sen så tänkte jag varför inte. Testade inte ens på morgonurin utan nu! 

Det är total kaos i hjärnan. Det har varit ett tufft halvår. Det är på slutet pusselbitar har börjat falla på plats, och en graviditet kommer riva upp det igen. Och orkar jag ens? Nuvarande barnet är så pass stor så hen börjar sköta sig själv. Ska jag då börja om från början? Och har jag ens råd? Allt har blivit så mycket dyrare! Och hur ensam kommer jag bli i detta? Det är en känsla av att det här händer inte mig! Varför kunde inte den som verkligen längtat och väntat få det där plusset? Och i nästa stund så känner jag mig otacksam. Jag vet inte alls vart vi landar i detta, jag är i total chock, och jag räknar ner timmarna tills särbon kommer ikväll. Jag måste prata med honom. Förhoppningsvis får det mig att landa i något beslut. 

Hej hur har det gått för dig ? Hur mår du?

fick precis reda på att jag fått missfall , hade velat byta med dig ????

Jag tog ett digitalt som visade gravid 1+2, sen tog jag ett till digitalt strax över en vecka senare som visade 3+, så jag är gravid. Chocken har lagt sig, och vissa stunder så känner jag lite glädje t.o.m. över detta, och andra stunder oroar jag mig för hur allt ska gå och bli. Vi har iaf bestämt oss för att behålla, men jag är väll inte riktigt där att jag jublar över det än. Känner mig otacksam och hemsk att jag inte kan göra det! Så många som kämpar och har en graviditet som sin högsta önskan, sen kommer jag och råkar bli gravid och kan inte ens vara genuint lycklig.

Jag hoppas det vänder när jag blir mer gravid. Jag har inga speciella symtom och det är ju så tidigt än så varken känns eller syns. När det kommer så kanske jag inser det på riktigt, och glädjs åt det då.