Utanför i mitt eget hem

Satt stopp för det förstås.
Psykisk ohälsa eller ej så krävs respekt i ett förhållande. 
Det är inte okej varje dag eller ens varje fredag och du har rätt att vistas och trivas i ditt eget hem. Får du ut vad du vill ha ur denna relation?

Jag vet faktiskt inte. Det känns lite jobbigt. Just detta att det liksom blir party hemma hos en i stort sätt när som helst. Och man kanske inte är på humör, är trött efter jobb, men då blir man som en tråkmåns. Man kan ju inte planera för nåt för det ska liksom vara random party med folk man inte ens känner. Nä det känns som att man är persona non grata och man orkar inte ens bråka på nåt sätt. Hur ska man sätta stopp?

Ni behöver prata om saken.
Kanske gå så långt att ni sätter upp väldigt tydliga och konkreta regler i ert hem tills hen mår bättre eller slutar bete sig så här (om det är rimligt att tro).
Att ni bestämmer att måndag, onsdag och lördag är det okej att du dricker och att du bjuder in. 
Men övriga dagar är det nolltolerans och då ska det respekteras.

Du ska vara bekväm i ditt hem, du ska kunna känna att du har en lugn kväll att vänta och inte bara tassa runt i rädsla för att kaoset ska starta.
Hen verkar ha hamnat i en väldigt ond cirkel och alkohol bättrar inte på måendet direkt. Har hen bra vårdkontakter?

Om du inte känner att du kan kommunicera det här så som du vill så kanske ni ska boka tid på familjerådgivning? 
Då har ni en utomstående person som kan leda samtalet. Där du får tala till punkt och sen får din partner bemöta det som du sagt. Ingen ska avbryta någon. Det kan vara värdefullt att ha en sån samtalsledare med.
Och så att man inte drar iväg känslor och drar in helt andra saker i samtalet utan nu är vi här för att prata om DET HÄR. 
Hur är det idag? Det kan ju skilja sig åt hur ni ser på det, vilken bild ni har av nuläget.
Hur vore drömläget?
Är det realistiskt?
Om man kan enas om ett drömläge - hur når vi dit?

Det ska räcka med att du säger till att du inte vill ha det så i ditt hem och accepteras inte det får ni bli särbos. Hur/när man umgås som par ska ni bestämma, han kan inte ha dörren (Om så "bara" den digitala dörren) öppen hur som, är respektlöst mot dig, ditt hem med. Ert hem. Varför ska bara hans regler gälla? 

Hans ursäkter att han mår dåligt och därför dricker han är ett varningstecken. Han mått dåligt i flera år - flera år alltså - och gör det fortfarande? Biter inte medicinerna, behandlingen/behandlingarna? Ska du ha det så här? 

Min man känner nån som innan för jämnan ringde han också på det sättet och han bara satte på, jag kunde vara där hemma, precis gått ur duschen med en handduk om håret, eller bara inte känna för det. Jag fick säga åt han att inte filma mig. Jag tyckte också det var skitstörigt det här och då var det inte fest, inte flera inblandade som dricker och partajar.

Han gör så idag att skulle det hända frågar han mig om okej om inte så låter han det ringa klart och så ringer han vanligt sätt och går undan och pratar. Det har fått den här andra personen att förstå. 

Du måste säga det här går jag inte med på. Visa att det är ett big no no. Så han tar dig på allvar. Om han inte går med på det gör så t ex att du går ut och smäll igen dörren och kör hem till nån annan och sov över. Gå inte och göm dig i ert sovrum medan han har digital fest i ert vardagsrum där du annars tänkt vara. Säg åt honom att du tänker inte fortsätta bo med han under de här knasiga förutsättningarna med hans digitala liv. Han måste ta det till sig och göra annorlunda på sätt som är okej. 

Du beskriver inget som tyder på alkoholproblem och utifrån texten skulle jag säga, lämna honom ifred.

Kan ni inte bestämma att han får hålla sig i ett rum om han vill ha vänner över, digitalt eller ej? Det är väl så man brukar göra när man bor med andra som inte vill umgås med ens vänner. Det är så vi gör i min familj och hos alla jag känner. Man frågar de andra om var det funkar att man är och så håller man sig där. Ibland behöver man byta rum mitt och då säger man bara det. Det är orimligt att alltid ta upp allt utrymme i hemmet när inte alla vill vara med och umgås. Däremot är det rimligt att säga ett snabbt hej till hans vänner, det är vanlig hyfs. 

Jag levde i flera år i nästan samma situation. Förutom att min partner var väldigt tydligt alkoholist, vilket inte verkar lika självklart i din partners fall. Och träffarna var IRL och inte över skärmen.

Men det var verkligen så att jag blev utstött i mitt eget hem och allt i vårt samboskap skedde på hans villkor. Hans "rätt" att dricka och ha fest/stort umgänge hemma gick alltid före allt annat. Jag är själv väldigt social och vill också gärna ha fester, stora middagar etc, men jag vill gärna veta när det ska ske...

Jag kunde komma hem från jobbet klockan 18 en onsdagkväll, kanske både trött och lite deppig om det varit en tuff dag, och ville sjunka ner i tv-soffan och gå i myskläder. Då kunde det visa sig att det var fest hemma, hela huset fullt i folk (varav vissa jag aldrig sett) och ölburkar överallt...
Jag blev förstås den där tråkiga och gnälliga flickvännen i andras ögon och min partner tyckte att jag var "kvävande och kontrollerande" för att jag ville ha koll på vad som hände i mitt eget hem.

Efter säkert 100 försök att kommunicera och kompromissa gjorde jag slut.

Jag sa till direkt igår kväll, blev arg. Hen bad om ursäkt och sa att hen förstod. stängde ner dator direkt. Vi snackade om saken, hen höll med mig att det inte var okej stil. Vi har egentligen ganska bra kommunikation och jag tror inte vi behöver någon mer för att kommunicera. Hen har haft bra vårdkontakt tidigare och har kommit ur sina värsta problem. Det är väl just detta oplanerade partandet som är problemet. Tack för ditt svar.

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Man vill ha kontroll över sitt egna liv och inte behöva tänka, hur ska det bli idag? Tack för ditt svar. 

Problemet för oss är att vi har ganska öppen planlösning så man har inte många rum att gå till. Annars hade det varit jättebra förstås. Jag känner inte att jag måste hälsa på hens vänner varje gång eftersom det lite känns som våldgästning om du förstår vad jag menar. Dessutom är vissa av dem folk med konstig attityd som försöker så split mellan mig och min partner. Så jag håller mig även av den anledningen i bakgrunden. 

Du menar att hon ska bestämma vilka dagar han får bjuda över vänner och vilka dagar som inte är ok , men han har inget att säga till om,Låter jämställt  

Jag skulle flytta ut. 

Jag orkar inte ha någon som dricker varje dag hemma och inte heller en massa folk som skrålar via skärmen till mig. Eller så får han stänga in sig i ett rum och ha fest på egen hand. 

Jag blir rabiat om jag inte får ha lugn och ro mellan varven.

Somliga har tydligen svårt att läsa ordentligt.
Det är ett förslag. Paret ifråga kan komma överens om vad som helst, poängen är att man ÄR ÖVERENS.  Det är inte ens vilja eller önskemål som ska gälla. 

Jag känner likadant, jag hade blivit galen. 

Ska den här relationen funka så lär man behöva hitta en mellanväg så att TS i det här fallet kan vara lugn med att det finns en gemensam syn där det kan vara okej vissa dagar men inte alla. Och att man håller det löftet sen och så att TS kan komma hem efter jobbet tex. och vet att hen har en lugn kväll framför sig. 

Passar ni egentligen ihop? Vad håller er samman? Din partner låter som en partypingla /partyprisse som inte är så intresserad av att ha en relation överhuvudtaget. Kanske dags att gå skilda vägar?

Vi tycker båda att det är kul med fest, men för min del vill jag veta om det i förväg, och inte så ofta via FaceTime.