Ska en mamma hämnas vuxen dotter så här?

Förlåt men din sambo/barnens mamma, vad fasen är det för en människa?
Är hon så omogen i andra situationer också?

Rubriken hade lika gärna kunnat vara "ska en vuxen man hämnas på sin fru såhär?" Det var inte mer rätt av dig att ta hennes mobil än vad det var av henne att ta dotterns airpods.

Ni har båda en hel del att jobba med för att lära er att hantera konflikter. Parterapi? Föräldrautbildning? 

Alltså jag är för att om man inte når fram verbalt ska man efterhärma den andre i sitt beteende så att den själv ska komma till insikt att det var inte bra, nu vet jag hur det känns, nu slutar jag göra så mot andra eller så är det rättvist att vi båda håller på så. Men det här blev ju helt fel.

Din 19 åriga dotter hade dålig planering, och var stressad, tog en större väska som då var hennes mammas utan att fråga i all hast, framkommer inte om mamman ens var hemma eller nåbar på telefon, lämnade sedan tillbaka den och bad om ursäkt. Mamman snor Airpodsen, dottern undrar var de är, mamman erkänner det var hon, men mamman vägrar säga när och om hon ska lämna tillbaka dem. Inte riktigt samma deal där, känner jag. Där klev du in och tog mammans mobil och sa hon får tillbaka den när er dotter får sina Airpods. Några timmar senare gjorde hon det, och då gav du sambon/frun hennes mobil tillbaka. Hon svarar då genom att kasta mobilen, sedan vägra använda den. Okej... För någon som jag gissar är materialistisk och rädd om sin väska och sin mobil är det inte riktigt frisk beteende (hade inte varit friskt om det kommit från någon icke materialistisk heller). För er dotter var det en hastig nödvändighet att använda väskan på morgonen, om hon inte fick låna den hade hon inget annat då att ta till gissar jag? Inte samma grej att då ta Airpodsen och inte säga om/när man ska lämna tillbaka dem. Att mamman i hemmet är så pass fysisk aggressiv av sig att hon kastar sin egen mobil, hon kastar tallriken så den går sönder är att hon är fysiskt aggressiv och behöver ta tag i sig själv, hon är inte stabil. Ha en mamma i hemmet som kastar med våld mobil, tallrik, vad annars mer, hade jag känt var otryggt, lite som att ha att göra med en tre åring som kastar saker...bisarrt. 

Det som kommer fram är att du under uppväxten av er dotter känt ett behov och gått in och beskyddat dottern mot mamman, det är allvarligt om du känner det så. Jag hade tappat känslor för någon medförälder om den betett sig så att jag måste in emellan och beskydda. Låter helt uppåt väggarna för mig. 

Jag har lite svårt att förstå er alla tre här. Men självklart ska man väl kunna låna en väska som finns i hemmet om ingen annan behöver den just den dagen? Men självklart ska hon fråga eller åtminstone säga till sin mamma när hon gör det. 

Att gömma airpods för en tonåring är inte heller helt sunt, särskilt om man gör det som hämnd. Men det är klart att tonåringen klarar sig utan dem en dag. 

Att du sedan tar Klaras telefon och gömmer den gör det hela ännu märkligare.

Ni behöver sätta er ner och prata om hur man beter sig mot varandra. 

Är Klara en risk för er dotter? Har hon gjort andra saker än att gömt ett par airpods? 

Tack för alla svar. Här kommer några svar tillbaka.

Flera har frågat varför jag behövt skydda min dotter. Det går nog att räkna ut när jag beskrivit en person som inte kan kontrollera sina känslor. Jag är glad att jag reagerade så tidigt och kraftfullt som jag gjorde.

Parterapi och psykologsamtal är bra tips. Tyvärr är parterapi uteslutet då vi prövat det. Enligt Klara var det det värsta hon varit med om då kommunens terapeut enligt henne ställde sig helt på min på min sida och gick helt emot henne. (Jag har en HELT annan bild).

Jag tänker inte att det var smart av mig att gömma Klaras telefon. Det gjordes i en frustration över att hon haft dotterns airpods i flera dagar och inte ville prata med mig om hur vi tillsammans skulle lösa situationen. Hon kunde inte heller säga hur länge hon tänkt fortsätta ha dotterns airpods. Nu ska en ny telefon inköpas för 15000 kr bara för att.

Väskan var en av av många second hand-väskor. Inte värd mer än några tjugolappar.

Det låter som att Klara behöver professionell hjälp snarast. Hon kan ju inte vara riktigt frisk.

Jag skulle säga det. Det är inte sunt att bete sig sådär, och att dessutom börja kasta sönder tallrikar och försöka förstöra sin telefon. Klart att TS hade kunnat agera bättre är ju mamman tusen gånger värre. 

Trots att dottern är myndig kan hon ju inte må bra av att bo med en mamma som beter sig sådär, och undrar hur det har varit under uppväxten..?

Det låter som att Klara har nått sin bristningsgräns och har tappat kontrollen.

Du skriver att du har skyddat dottern tidigare - hur effektiv har du varit i det? Det är bra att du stöttar din dotter och är hennes trygghet. När din medförälder brister så ökar ditt ansvar för era barns välmående lavinartat till den punkt där du inte kan låta barnen vara kvar med mamman. Hur mår dottern nu? Hur hanterar hon sin mammas utspel? Är det här ens en stor grej för henne? 

Vad är din roll i det hela? Finns det något du kan göra för att göra situationen bättre eller är den så ohållbar att du istället bör separera och ge era barn ett tryggt hem? Kan, och kanske framför allt, vill du stötta mamman och försöka skapa ett hem där även hon (med alla sina problem) kan må bra? För jag kan slå vad om att hon inte mår bra som det är nu.

Finns det någon chans att Klara befinner sig i förklimakteriet/perimenopaus? Vissa kvinnor lider enormt under denna tid och HRT är kanske något hon kan fråga sin gynekolog eller läkare om. Oavsett så måste Klara ta tag i sitt mående, inte minst för att sluta ta ut det på er dotter.

Kan du förklara för oss som läser den här tråden varför du fortfarande är gift med Klara? Vad är fördelarna för dig och era barn?

Det är inte okej att din dotter tar andras saker utan att fråga, speciellt inte när mamman redan har påpekat flera gånger att hon inte vill det. Din dotter är inget småbarn som inte kan komma ihåg det, utan en vuxen. Hennes beteende var inte okej och respektlöst. Att hon hade bråttom är ingen ursäkt, då får hon planera sin tid eller ta konsekvenserna (som att komma för sent). 
Att mamman tog hennes airpods för att visa dotter hur det känns när någon inte respektera en/ens ägodelar tycker jag är helt rimligt, eftersom det hjälper tydligen inte att prata med din dotter.

Resten av det du skriver - hur länge hon höll kvar airpods, att du tog mobilen, hennes beteende efteråt - verkar helt löjligt och sjukt med informationen du ger i TS. Men jag gissar att det är mycket information du inte delar, vilket gör din fråga rätt meningslöst.

Är Klara 7 år..?

Typexempel på ett sånt där mähä som skiter i uppfostran de år det går, och sedan minsann ska visa hur livet fungerar när ungarna blir tonåringar. 

Fördomskompassen slår ut på övervikt, fibromyalgi och rökning 

Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.

Leo Tolstoj: Anna Karenina

Ni har ert eget speciella sätt att vara olyckliga på. Ta itu med det, för ni beter er likadant, egofixerat och hämndlystet alla tre.

Hade det varit mitt barn så hade väsktjuveriet fått passera, hade det varit en malusunge så hade jag gjort ungefär som Klara.

Hade min partner då snott min mobil så hade han kunnat dra åt skogen.

Det här är helt sjukt!!! Att en tonåring lånar saker är jättevanligt och det kan vara att de inte hinner fråga. Hon bett om ursäkt och det borde räcka. Klara beter inte sig som en förälder utan som ett syskon, ger tillbaka , flinar? kastar saker (just kastar saker tyder på att det är något fel på henne). Att det behövde gå emellan dem!! så ska det inte vara. Att du så pass van med hennes knäppget och tar hennes mobil som gisslan visar på att det har gått helt crazy. 

Ni har också ett yngre barn, du har chansen att förändra situationen. Prata med någon bra familjerådgivning om hur ni ska göra.
Nu har jag inte alla detaljer men om jag behöver skydda mina barn från deras förälder i deras eget hem ska han för fan inte få stanna en sekund kvar i det hemmet.