• Anonym (The Boy)

    Min sambo orkar inte

    Min sambo har varit svårt sjuk och hemma mycket. Trott det varit på bättringsvägen men sedan kom det ett tufft besked om att hon behöver genomgå ytterligare tuffa ingrepp. Beskedet kom precis innan vi hade planerat en weekend hos vänner tillsammans. Istället för att åka så låg min sambo hemma i sängen och var helt knäckt och sa att hon ej orkar mer. 
    Jag valde att åka själv på den planerade resan som jag sett fram emot. 

    Borde jag ha stannat hemma? Känns som att jag inte fanns där när hon behövde mig men jag ville ju också komma bort lite försöker jag rättfärdiga mig med och de vi skulle besöka var ju så inställda på vårt besök och jag själv är ju inte sjuk.  
    Har jag gjort helt fel? 

  • Svar på tråden Min sambo orkar inte
  • Anonym (Du gjorde rätt!)

    Antar att väldigt få i den här tråden förstår hur det är att leva med en svårt sjuk partner.

    Du gjorde helt rätt och du behöver fortsätta att göra sådana här saker för att orka!

    Med en svårt sjuk partner finns nästan aldrig några bra tillfällen. Allt man planerat går om intet pga den sjuke.

    Dessutom är du frisk. Fortfarande. Om du ska hålla dig frisk måste du må bra. Annars finns risken att du blir deprimerad, det är också en allvarlig sjukdom och ni skulle inte må bra av att ni båda insjuknade.

    Tro mig. Jag har varit där.

  • Anonym (The Boy)

    Har faktiskt aldrig följt med henne in till sjukhuset då jag själv inte gillar sjukhus och ej tycker att jag riktigt har förmågan att snacka. Hon själv har alltid varit den skarpa av oss två så jag har tyckt att hon grejar det bra själv och tänkt att jag bara blir överflödig. Men de gånger hon behövt har jag skjutsat henne till sjukhuset. 
    Nu sedan jag åkte iväg när hon låg helt utslagen så har hon brutit ihop totalt och slänger över mig att jag aldrig stöttat henne och att hon inte klarar det själv. 

    Jag har stöttat henne med att städa hemma och handla och såna saker. Men blir väldigt tråkigt när hon ej kan följa med och göra saker som förr. Hon har varit sjuk i mer än ett år och nu kommer då ytterligare en period som blir jobbig som hon tog väldigt hårt.

  • Agda90
    Anonym (The Boy) skrev 2024-03-23 11:46:32 följande:

    Har faktiskt aldrig följt med henne in till sjukhuset då jag själv inte gillar sjukhus och ej tycker att jag riktigt har förmågan att snacka. Hon själv har alltid varit den skarpa av oss två så jag har tyckt att hon grejar det bra själv och tänkt att jag bara blir överflödig. Men de gånger hon behövt har jag skjutsat henne till sjukhuset. 
    Nu sedan jag åkte iväg när hon låg helt utslagen så har hon brutit ihop totalt och slänger över mig att jag aldrig stöttat henne och att hon inte klarar det själv. 

    Jag har stöttat henne med att städa hemma och handla och såna saker. Men blir väldigt tråkigt när hon ej kan följa med och göra saker som förr. Hon har varit sjuk i mer än ett år och nu kommer då ytterligare en period som blir jobbig som hon tog väldigt hårt.


    Jag gillar inte heller sjukhus men nog fan har jag följt med när någon jag älskar behövt vård! Det är inte mig det handlar om, jag får bita ihop om det är något jag inte gillar och vara där för personen i nöd. När besöket väl är över kan jag bryta ihop någonstans. Prata med en vän eller kurator. 

    Jag är inte förvånad över att hon bryter ihop. Hon fick ett tufft besked om allvarlig sjukdom du drog på en helgresa till vänner. Hon låg hemma knäckt, du var iväg och hade roligt. Tror du inte att hon hade velat lämna skit sjukdomen och följt med? Hon har inte den lyxen. 

    Ja, du som partner behöver komma iväg och göra annat när din partner är sjuk. Men tyvärr så får du anpassa dig efter din partners dagsform just nu. Det är liksom det som är i nöd och lust. 
  • Anonym (malena)
    Anonym (The Boy) skrev 2024-03-23 11:46:32 följande:

    Har faktiskt aldrig följt med henne in till sjukhuset då jag själv inte gillar sjukhus och ej tycker att jag riktigt har förmågan att snacka. Hon själv har alltid varit den skarpa av oss två så jag har tyckt att hon grejar det bra själv och tänkt att jag bara blir överflödig. Men de gånger hon behövt har jag skjutsat henne till sjukhuset. 
    Nu sedan jag åkte iväg när hon låg helt utslagen så har hon brutit ihop totalt och slänger över mig att jag aldrig stöttat henne och att hon inte klarar det själv. 

    Jag har stöttat henne med att städa hemma och handla och såna saker. Men blir väldigt tråkigt när hon ej kan följa med och göra saker som förr. Hon har varit sjuk i mer än ett år och nu kommer då ytterligare en period som blir jobbig som hon tog väldigt hårt.


    Du har helt enkelt inte funnits där för henne under hennes sjukdomstid. Frågan är vad du ska göra i fortsättningen? Ska du bryta upp och lämna henne eller ska du steppa upp? För du kan inte fortsätta som du gör. Det knäcker henne. 

    Om du inte har den typ av stake som krävs för att stötta henne i sjukdomen bör du lämna och låta henne gå vidare på egen hand med släkt och vänner. 
  • Anonym (XXX)

    Om min man hade gjort så, hade jag blivit både ledsen och förvånad. D.v.s. om jag inte UTTRYCKLIGEN hade sagt, med emfas: "åk själv, du behöver verkligen komma ut litet! Jag klarar mig!" Men om din sambo INTE sa så - på ett trovärdigt sätt och inte bara för att hon "måste" - så tycker jag att du gjorde fel.

  • Anonym (XXX)
    Anonym (The Boy) skrev 2024-03-23 11:46:32 följande:

    Har faktiskt aldrig följt med henne in till sjukhuset då jag själv inte gillar sjukhus och ej tycker att jag riktigt har förmågan att snacka. Hon själv har alltid varit den skarpa av oss två så jag har tyckt att hon grejar det bra själv och tänkt att jag bara blir överflödig. Men de gånger hon behövt har jag skjutsat henne till sjukhuset. 
    Nu sedan jag åkte iväg när hon låg helt utslagen så har hon brutit ihop totalt och slänger över mig att jag aldrig stöttat henne och att hon inte klarar det själv. 

    Jag har stöttat henne med att städa hemma och handla och såna saker. Men blir väldigt tråkigt när hon ej kan följa med och göra saker som förr. Hon har varit sjuk i mer än ett år och nu kommer då ytterligare en period som blir jobbig som hon tog väldigt hårt.


    Hon kan ju inte rå för att hon är sjuk..? Du låter väldigt egoistisk.
  • Anonym (Inte så lång tid)

    Hon har inte varit sjuk så länge, ett år är inte så lång tid. Du verkar inte riktigt ha tagit in vilket stöd hon behöver och att det är omöjligt att livet bara traskar vidare förutom att du for göra mer hushållssysslor. 

    Kan det vara så att du egentligen är livrädd att det värsta ska hända, atthin inye kommer att klara sig. Men att du är känslomässigt blockerad? Inte helt ovanligt.

    Du behöver prata med en kurator och ni behöver prata med en kurator tillsammans. Vänd er till  hennes vårdgivare och berätta om ert behov. 

  • Anonym (Vår)
    Anonym (The Boy) skrev 2024-03-23 11:46:32 följande:

    Har faktiskt aldrig följt med henne in till sjukhuset då jag själv inte gillar sjukhus och ej tycker att jag riktigt har förmågan att snacka. Hon själv har alltid varit den skarpa av oss två så jag har tyckt att hon grejar det bra själv och tänkt att jag bara blir överflödig. Men de gånger hon behövt har jag skjutsat henne till sjukhuset. 
    Nu sedan jag åkte iväg när hon låg helt utslagen så har hon brutit ihop totalt och slänger över mig att jag aldrig stöttat henne och att hon inte klarar det själv. 

    Jag har stöttat henne med att städa hemma och handla och såna saker. Men blir väldigt tråkigt när hon ej kan följa med och göra saker som förr. Hon har varit sjuk i mer än ett år och nu kommer då ytterligare en period som blir jobbig som hon tog väldigt hårt.


    Tappar hakan, vilken brist på respekt, medkänsla och jag saknar ord
  • olof 45
    Anonym (Du gjorde rätt!) skrev 2024-03-23 08:00:03 följande:

    Antar att väldigt få i den här tråden förstår hur det är att leva med en svårt sjuk partner.

    Du gjorde helt rätt och du behöver fortsätta att göra sådana här saker för att orka!

    Med en svårt sjuk partner finns nästan aldrig några bra tillfällen. Allt man planerat går om intet pga den sjuke.

    Dessutom är du frisk. Fortfarande. Om du ska hålla dig frisk måste du må bra. Annars finns risken att du blir deprimerad, det är också en allvarlig sjukdom och ni skulle inte må bra av att ni båda insjuknade.

    Tro mig. Jag har varit där.


    Nu pratar vi ju om en situation där TS partner JUST fick dåliga nyheter och blev helt nerslagen? Det är väl det som gör att folk reagerar? Att det inte känns som en-i-raden av helger där TS sambo inte känner för att hitta på något.

    Det är därför poängen är 

    1) Om någon får riktigt dåliga nyheter och mår akut dåligt, då lämnar man dem itne ensamma om de inte EXPLICIT ber om det!
    2) Det finns säkerligen bättre helger att fokusera på sig själv och party med kompisar... T.o.m. några dagar efter kan fungera bättre, än när någon JUST fått dåliga nyheter
  • olof 45
    Core skrev 2024-03-23 07:32:59 följande:

    Pöbeln här inne är så sjukt endimensionella, ingen förmåga öht till abstrakt tänkande.

    Det beror ju lite på, hur länge har hon varit sjuk, hur mycket har du stöttat henne, etc. Alltså till slut måste man hitta en ny vardag som fungerar om den ene är sjuk, annars slutar det bara med att den friska måste lämna för att leva sitt liv.

    Här inne skriker man så att saliven sprutar över skärmen, utan att ge tanken ett varv till.


    Detta var ju itne "vardag", utan TS sambo hade PRECIS JUST fått dåliga nyheter. Så dåliga att hon bröt ihop.

    Hur kan det likställas med "vardag"?
  • Anonym (aldrig en mebis)
    Anonym (The Boy) skrev 2024-03-23 11:46:32 följande:

    Har faktiskt aldrig följt med henne in till sjukhuset då jag själv inte gillar sjukhus och ej tycker att jag riktigt har förmågan att snacka. Hon själv har alltid varit den skarpa av oss två så jag har tyckt att hon grejar det bra själv och tänkt att jag bara blir överflödig. Men de gånger hon behövt har jag skjutsat henne till sjukhuset. 
    Nu sedan jag åkte iväg när hon låg helt utslagen så har hon brutit ihop totalt och slänger över mig att jag aldrig stöttat henne och att hon inte klarar det själv. 

    Jag har stöttat henne med att städa hemma och handla och såna saker. Men blir väldigt tråkigt när hon ej kan följa med och göra saker som förr. Hon har varit sjuk i mer än ett år och nu kommer då ytterligare en period som blir jobbig som hon tog väldigt hårt.


    Här luktar det mansbebis riktigt rejält.

    "du gillar inte sjukhus".

    "Dra åt helvete" hade varit mina enda ord till dig.
Svar på tråden Min sambo orkar inte