Först så - PMS är något som är innan mensen så inte något som är "för man har ont och det påverkar humöret", så kan det naturligtvis vara under mensen men då är det inte PMS. Dock kan man till viss del t ex ha ont i brösten under PMS.
Med det sagt så hör jag till de som till och från har ordentligt jobbig PMS, av typen kan inte hitta rätt godis i affären skapar en känsla av total förtvivlan och otröstlig gråt, en känsla av att alla hatar en utifrån minsta lilla etc. det har självklart inte särskilt mycket att göra med hur jag ser till världen i allmänhet utan ja mer som kategorin du placerat tråden under psykisk ohälsa. Jag kan inte på något sätt påverka hur det känns just då, men det är naturligtvis mitt ansvar att parera för detta och minimera hur mycket det påverkar omgivningen. Exempelvis har jag allmänt antagit principen att alltid vänta minst en vecka innan jag tar några som helst drastiska beslut då jag helt enkelt 99% av gångerna känner annorlunda då. Människor som är nära nog att jag är känslomässigt engagerad i talar jag om hur det är och jag undviker alltför mycket interaktion med andra när det pågår om de inte aktivt sagt att de inte vill jag drar mig undan. Det brukar för det mesta inte vara ett problem och de flesta accepterar att det är några dagar per månad när jag kan vara lite känslomässigt "dramatisk" och osäker, speciellt när de ser att det verkligen bara är några få dagar och inget som präglar mig i helhet.
Dock det du skriver påminner mig om några andra trådar av en man som hade minst sagt lite konstiga uppfattningar om vad som räknas som att bli "nedtryckt psykiskt", där det snarare var frågan om helt normal ton/ordval från någon som är lite stressad och inte går på äggskal. Speciellt att du uttrycker en idé om att undantaget är det som är sant om hur hon känner (du säger ju att hon för det allra mesta är väldigt uppskattande) hintar lite om att det här kanske är något som mer ligger hos dig. Det finns ju inga exempel här så det är svårt för oss att veta.
Oavsett så nej det är inte troligt att det är så hon "verkligen känner" om det är pms. Det du ska göra som redan föreslagits är att prata med henne om saken när hon är "som vanligt" och se vad hon säger om saken och förklara att du blir ledsen och fråga hur ni kan undvika det.
PMS är inte en ursäkt att bete sig hur som helst, men vi är också alla människor och ibland är vi sjuka/stressade/irriterade etc. och helt enkelt har inte samma tålamod som annars och man får göra det man kan för att det ska påverka andra så lite som möjligt. Men man kan inte förvänta sig att ens partner aldrig ska vara lite irriterad, det är inte en realistisk förväntning.
