Behandlar barnen olika!

Har du provat bjuda in till öppen dialog om att enas kring regler och kompromissa? Dvs inte bara gå på din linje, utan lyfta att det oroar dig att de har såpass olika förväntningar att förhålla sig till. 

Då tänker jag främst på att hjälpa till hemma. Att tvingas äta upp maten tänker jag snarare på en dialog kring hur ni vill barnens förhållande till mat och mättnadskänslor ska se ut. 

Å andra sidan, handlar det om att han behandlar ditt barn illa får du såklart snarare se till att skydda honom. 

Låter som det är dags att flytta isär.

Det är ditt ansvar att förse din son med en trygg hemmiljö. Jag hade inte accepterat att min man hade behandlat min son på det viset, då hade vi fått gå isär.

Tråkigt att ni inte kan prata om saken....
Är det fler saker ni inte kan prata om?

Skriv ett brev och förklara hur du ser på situationen nu och hur du önskar att den skulle kunna vara istället. Fråga om han har något förslag på hur ni tillsammans ska kunna förbättra situationen....vilka vinster det skulle kunna ge för familjen.
Vad som är bra för sonen, dottern och er föräldrar/bonusföräldrar. 

Var saklig i tonen som det så fint heter....! 

Låt honom få vara en del av lösningen inte en del av problemet....

Att tvinga någon att äta upp bearnaisesås det låter för hårt....samtidigt som någon form av konsekvens tycker jag om man lägger på mängder och sedan inte knappt äter tycker jag är på sin plats. Men inte att man ska äta upp allt. 

Att hans dotter inte behöver hjälpa till.... det kommer ju bara vara till en nackdel för henne i vuxenlivet....om han vill sin dotter väl....så är det fel sätt att särbehandla henne i hemmet...så få honom att vilja ha ett barn som är moget...
Som man kan vara stolt över att hon precis som dom andra hjälper till med saker i hemmet...

Prata om vad ni kan göra tillsammans för att alla ska hjälpa till lika mycket i hemmet och känna sig lika värdefulla även om man är bonus-familj och inte kanske har exakt samma känslor för alla barn...men att man ändå ska behandla dem väldigt lika....rättvist utifrån att dom är olika ändå förstås....

Tänker mest... hur kan man älska någon som är elak mot ens barn?
Som låter barnet se hur styvsyskonet gullas med samtidigt som man mer eller mindre tvingas slicka ren sin tallrik?

Det fattar jag inte.

Hos mig känns det rätt märkligt att den ena personen "tar på sig" att sätta upp (olika) regler för barn, och att hushållet har den personen som överhuvud som inte kan kritiseras.

Precis som andra påverkar behöver du ju se till att ditt barn har det bra, och att växa upp med helt andra"krav" än ett syskon har är i många sammanhang faktiskt inte alls okej. Inte heller att växa upp med att någon annan vuxen i hushållet faktiskt i praktiken behandlas som mindre vetande.

Jag skulle säga att om ni nu har det så bra, så kan du ta upp detta. För annars så är det snarare så att din man är duktig på att få fram illusionen om att ni har det bra, men att detta faktiskt inte är sant. Och det kanske känns som en bra relation, men hur är det egentligen, och hur påverkar det ditt barns uppväxt, och din framtid. 

Är makes barn dessutom lite av en prinsessa, så kommer hennes behov också framöver vara tämligen centrala och var kommer du få plats i detta?

Så min slutsats är att detta är betydligt större än lite smolk i bägaren.

Om din man går i försvar så behöver du fundera på hur du tar upp det med honom. Gå in mjukare och öppnare och framförallt när det är lugnt och inget händer.