• Emojis

    Lider av mina kraftiga blödningar. Har endometrios, adenomyos och dysmennor

    Jag har en mirena spiral sedan två år tillbaka.


    Jag har nu även sedan två månader tillbaka fått Vinelle utskrivet för att minska mina mensblödningar.

    Det ursprungliga syftet med Mirena spiralen var just minskade blödningar, och visst gick min mens från 12 dagar till ungefär 7 i längd. Mängden blödning har dock inte minskat speciellt mycket. Blöder rikligt med klumpar, behöver använda blöja då binda inte räcker till under mensen.
    Mirena har gett mig biverkningar som 15 kg viktökning på två år samt urinläckage, samt totalt bortblåst sexlust.


     


    Gynekologen lade till Vinelle piller som en komplettering för att minska blödningarna ytterligare för ca två månader sedan. Har sedan dess blödit lite varje dag istället.


    Inte så pass att jag behövt ha blöja varje dag men jag behöver definitivt ha nattbinda dagligen, samt blöja dom tre första mensdagarna.
    Jag äter Vinelle dagligen utan avbrott men får mens ändå. 


     


    Är det någon som har varit med om liknande? Går dessa dagliga blödningar över? I så fall när? 


     


    Jag har kronisk anemi pga min mens och får blod samt järndropp ca var tredje månad.

    Har som nämnt dysmennoré, endometrios samt adenomyos som diagnos. 


     


    Är det någon med liknande diagnoser som känner igen sig och har tips på hur man kan få stopp på/ minska mensen? 
    Gynekologen har nämt borttagning av livmoder som alternativ men det skrämmer mig då det är ett så stort ingrepp.


    Jag är 39 år, har inte kunnat få egna barn pga flera missfall som dom antar beror på endometriosen samt adenomyosen. 


     


    Jag vill gärna få barn men inser själv att det förmodligen är kört. Är i en relation men vill inte ens ha sex då jag blöder konstant och har noll sexlust. Skulle väl kanske kunna ?bli gravid? igen om jag aktivt försökte men vet inte om det ens är värt då jag kanske får missfall igen.
    Känner mig otroligt vilse i detta då ingen av mina väninnor har liknande problem. Känner mig som ett blödande ofräscht freak i princip.
    Är borttagning av min livmoder mitt enda alternativ för att slippa dessa onormala blödningar? 
    Hur hittar man i så fall acceptansen kring att aldrig kunna bli mamma? Hamnar man i klimakteriet när man tar bort livmodern?
    Usch jag mår så dåligt på grund av det här. 


     


    Söker tips och pepp med ljus och lykta! 

  • Svar på tråden Lider av mina kraftiga blödningar. Har endometrios, adenomyos och dysmennor
  • beli

    Det låter helt fruktansvärt hur du har det. Fy fasen.

    För två år sen, när jag var 46, skaffade jag mitt livs första spiral. Syftet var att slippa mensen - efter 35 år med mens var jag så jäkla less. Föga anade jag att jag skulle blöda mer än nånsin efter spiralinsättningen. Jag vet inte vad som hände, men under våren började jag blöda allt mer tills det började blöda igenom, och sommaren var pest och pina. Jag kom aldrig till blöjstadiet, men jag bytte stora nattbindor ibland med en halvtimmes mellanrum. Dessutom föll spiralen ut av sig själv i början av sommaren...

    Jag tyckte också hysterektomi lät som ett onödigt stort ingrepp, men till slut bestämde jag mig för det och i november blev jag av med min livmoder. Operationen gav mig ett helt nytt liv! Nu kan jag leva fritt och simma och ha sex när som helst utan att nånsin behöva blöda igen (alltså precis som män lever varenda dag av sina liv...). Magiskt. Äggstockarna är kvar, så jag är inte i klimakteriet alls, utan har det bästa av två världar just nu.

    Vore jag du så skulle jag nog ge upp tanken om ett eget barn, tyvärr. Din livmoder verkar ju inte funka. Nu kan ju helt osannolika saker förstås ske, men frågan är hur mycket av din mentala hälsa du är beredd på att offra på detta. Jag hann skaffa ett barn, sen var det för sent för syskon. Efter flera ivf-behandlingar och andra åtgärder gav jag upp, ville inte offra mitt mående. Men det är förstås ett personligt beslut.

  • Emojis
    beli skrev 2024-04-10 10:38:34 följande:

    Det låter helt fruktansvärt hur du har det. Fy fasen.

    För två år sen, när jag var 46, skaffade jag mitt livs första spiral. Syftet var att slippa mensen - efter 35 år med mens var jag så jäkla less. Föga anade jag att jag skulle blöda mer än nånsin efter spiralinsättningen. Jag vet inte vad som hände, men under våren började jag blöda allt mer tills det började blöda igenom, och sommaren var pest och pina. Jag kom aldrig till blöjstadiet, men jag bytte stora nattbindor ibland med en halvtimmes mellanrum. Dessutom föll spiralen ut av sig själv i början av sommaren...

    Jag tyckte också hysterektomi lät som ett onödigt stort ingrepp, men till slut bestämde jag mig för det och i november blev jag av med min livmoder. Operationen gav mig ett helt nytt liv! Nu kan jag leva fritt och simma och ha sex när som helst utan att nånsin behöva blöda igen (alltså precis som män lever varenda dag av sina liv...). Magiskt. Äggstockarna är kvar, så jag är inte i klimakteriet alls, utan har det bästa av två världar just nu.

    Vore jag du så skulle jag nog ge upp tanken om ett eget barn, tyvärr. Din livmoder verkar ju inte funka. Nu kan ju helt osannolika saker förstås ske, men frågan är hur mycket av din mentala hälsa du är beredd på att offra på detta. Jag hann skaffa ett barn, sen var det för sent för syskon. Efter flera ivf-behandlingar och andra åtgärder gav jag upp, ville inte offra mitt mående. Men det är förstås ett personligt beslut.


     


    Tack snälla för ditt svar. Sedan jag la upp detta inlägg har jag hamnat på akutgyn ännu en gång pga blodvärde 51 (som sker pga blödningarna). Fick vara där i flera dygn. Dom hittade även en cysta som hade missats på mina senaste besök (som var några veckor innan) 
    dom opererade bort cystan, och satte mig på en hormon som heter proverna. Jag blöder mindre nu, men har istället blivit typ psykiskt sjuk 😅. samt har migrän ca var tredje dag och min hud i ansiktet blossar.
    jag börjar starkt överväga att operera bort livmodern. 


    Dessa biverkningar av diverse ?tillfälliga lösningar? är ju värre än att dö av blodbrist känns det som. 


    orkar du förklara hur hela processen kring borttagning av livmoder går till? Hur länge behöver man vara sjukskriven? Har man jätteont? hade du några komplikationer och i så fall vilka? Vad bör jag förvänta mig kring det hela osv? 

Svar på tråden Lider av mina kraftiga blödningar. Har endometrios, adenomyos och dysmennor