Min mamma missbrukar när min 5 åriga syster är där

Gör dokumentation gör sedan anmälan

Viktig fråga som är värd att ställa. Det kan vara så att TS vet hur överjävlig mamman kommer bli när hon får reda på att hennes eget barn har anmält henne. Kan bli direkt farligt för TS. 

Ja, och mamman bryter då troligen kontakten med TS helt, så att TS inte ska kunna (som mamman ser det) "snoka" i hennes liv mer. Och då har TS inte längre någon insyn alls i sin lillasysters liv. Syskon har ingen sådan juridisk rätt, om de inte är tillförordnade vårdnadshavare. Jag skulle inte rekommendera det, faktiskt, utan hellre att TS pratar med andra personer mot tystnadslöfte om att det är hon som har lämnat uppgifterna. Så får anmälningarna komma från andra håll.

Jag skulle nog ta hand om min syster själv faktiskt, om det fanns en sån möjlighet. Fy fasen vad hemskt för flickan att växa upp med en sådan mamma 

Man skulle önska att det vore möjligt. Men soc brukar ofta motarbeta närståendeplaceringar, tyvärr. Syskon anses för unga om de är under 30 (vilket de nästan alltid är, av naturliga skäl), mor- och farföräldrar anses för gamla om de är över 50 (vilket de också nästan alltid är, av lika naturliga skäl)... helt galet.

Mina yngre barn var placerade hos farmor (som är närmare 60) men tillsammans med mig (till största delen på grund av att det hade förekommit våld hemma mot mig). Det här var bara under några månader iförsej.. men det behövdes lite övertalning för att de skulle gå med på den lösningen. 
Jag tror att det är mycket bättre om det är möjligt , mycket mindre traumatiskt för barnet än att bli placerade hos helt okända människor. 
De flesta är pigga och friska när de är 50+ nuförtiden.  När det gäller syskon beror det väl på ålder och mognad. Jag fick mitt första barn när jag var i den åldern men 19 är såklart ungt och kanske inte så lätt att ha ansvar för ett barn helt ensam.. synd om TS om hon inte får leva det liv hon borde få leva när hon är så ung .. Men samtidigt är det väl bättre än som det är nu. Undrar om det finns någon äldre vän eller släkting 

Man bör absolut inte sluta med att orosanmäla i situationer där socialtjänsten inte förefaller "ha gjort något", utan systemet bygger på att människor anmäler den oro de har.

Akut oro, såsom att någon ligger medvetslös kan tas genom socialjour. Vissa kommuner har en särskild, andra har att man ringer in den som har jour. 112 kan dock alltid koppla, och dessutom tillkalla ambulans, eller polis samtidigt beroende på situationen.

Du kan också ringa anonymt och bolla med socialtjänsten i kommunen. Det kan exempelvis vara så att du skulle kunna hjälpa till, eller att en annan släkting kan hjälpa. Och då kan det ju vara bra att prata om sådant innan du tipsat om något ohållbart.

Filma henne när hon ligger däckad och nedpissad medan din syster finns i närheten.  Bevis alltså.Du gör helt rätt i att skydda din syster. Både hon och din mamma behöver hjälp och det är tragiskt att det faller på dina axlar. Men ge inte upp ❤️

Soc-anmäl detta igen! Försök tala med en kurator själv. 

Du kan också ringa BRIS. Dokumentera mamman och visa bildmaterialet för Soc, så det framgår hur olämplig hon är.

Stackars dig TS och stackars din syster. Ni båda förtjänar bättre. 

Så tungt för dig, även du måste få någon att prata av dig med. 

Och så hemskt för din syster som är så liten och utsatt.

Håller med dig om att TS behöver någon att prata av sig med, men av egen erfarenhet och många andras vet jag att ofta hjälper det inte att bara prata av sig. TS har växt upp med mamman och behöver kanske traumabehandling! Det är naivt att tro att alla som lider av olika saker bara behöver "någon att prata med"!

Och då offrar man 5-åringen?

Herregud, har folk inget civilkurage idag, står ingen på barnens sida? Inte ens 5-åringens vuxna syster verkar bry sig. 

Det gör hon ju eftersom hon skriver ett inlägg här om vad hon ska göra! Är du själv offer för att vara en försummad 5-åring och din storasyster inte vågat anmäla din mamma eller pappa, för då får du aldrig mer träffa din storasyster och din m/p kommer att ta ut sin ilska över "sveket" på dig genom att börja ge dig stryk varje dag för att få avreagera sig? Du låter som en person som behöver någon form av traumabehandling, men ta inte ut det över TS och oss som försöker hjälpa TS!

Jag kan förstå att personen upprörs av tanken på att 5-åringen "offras" om TS inte vågar anmäla för att det skulle kunna bli farligt för TS, som ändå är vuxen (om än ung) och bor utanför hemmet. 5-åringen som bor tillsammans med mamman i det där helvetet är å andra sidan helt skyddslös.

Man behöver verkligen inte ha egen erfarenhet av försummelse, eller vara i behov av egen traumabehandling för att empatisera med 5-åringen. Normal empatiförmåga räcker utmärkt.

Du har fått många bra och fina råd som jag hoppas du kan ta till dig och ta vidare för både dig själv och din syster. 

Men jag hoppas också att du visar din syster att du är på hennes sida även om det är svårt. Att du har en möjlighet att låta henne bo med dig ibland. En helg ibland eller att ni två kan gå på simhallen eller bio eller bara hänga på en lekplats. 

Inte för att du ska ta föräldraansvar utan som en vuxen storasyster som kan visa henne att du finns där och att du vet hur hon har det. Säg inte att du lovar att fixa det, utan lova bara saker som du vet funkar. Ex på tisdag syrran fixar vi en picnic och äter saft och kex och njuter av vitsipporna, något som ni gör på tisdagen. Som syskon.

Anonym (F):

Men som någon skrev tidigare i tråden, det handlar inte om att försumma 5-åringen, utan om att mamman fått flera Soc-anmälningar tidigare som inte har lett någonstans. Och om mamman får veta att TS har Soc -anmält henne, kanske hon blir så arg att hon bryter med TS och vägrar låta TS träffa sin lillasyster. Det var det jag menade! Det är ingen här i tråden som försummar 5-åringen, utan alla här i tråden är engagerade i 5-åringen och det är bara för hennes skull vi alla engagerar oss! Den enda som försummar 5-åringen är hennes egen mor! Tro mig, om 5-åringen hade varit totalt oviktig för mig så hade jag aldrig ens börjat läsa och skriva i den här tråden! 

Allt du skriver i detta inlägget håller jag med om till 100%.

I just det inlägget Anonym (Stella) svarade på var det dock någon som skrev att det kan bli farligt för TS (inte 5-åringen) om hen ingriper. Det kan jag förstå till 100%. Vad jag inte kan förstå är din reaktion på Anonym (Stella)s inlägg, där du går på ganska aggressivt om att hon behöver traumafokuserad terapi!? Speciellt om du nu säger dig bry dig om 5-åringen, som Stella gör.

Du behöver stöd från dina vänner och andra vuxna så att du orkar finnas där för din syster och hjälpa henne ut ur detta. Har du vuxna runt dig som du litar på? Lärare, kompisars föräldrar, tränare?

Jag hjälper dig gärna om du vill skriva till mig privat! Jag har ingen egen erfarenhet kring detta men kan hjälp dig att hitta rätt och stötta