• Nyfiken gul

    Min son har ADHD....

    I tisdags var min snart 9-årige sons utredning klar... Han har ADHD o har nu fått medicin att prova...

    O hela jag är i uppror... Jag visste ju att nånting var fel men nu känns det så hemskt när han väl fått namn på sitt fel...

    Jag själv har Asberger o minns hur jag själv har vuxit upp o haft det i skolan o jag vill verkliigen inte att min son ska uppleva samma sak...

    O jag känner mig så hemsk som förälder... är det mitt fel att han fick ADHD eftersom jag också har diagnos??

    Jag har så mycket tankar...

    Behöver någon att bolla med!!

  • Svar på tråden Min son har ADHD....
  • Emil i Lönneberga

    Nyfiken gul skrev 2007-08-09 16:54:14 följande:


    det måste inte vara ärftligt - men det är oftast den vanligaste orsaken till att ens barn får ADHD/Asberger eller andra liknande diagnoser...Precis som med Downs o andra typer av funktionshinder kan det även uppkomma slumpartat... Jag har Asberger men ingen annan i släkten har det eller någon anna form av diagnos..
    Jag tror ialla fall att det är genetiskt. En av två bröder till mig är färdigutredd adhdàre. I 5:e klass fick han diagnosen "utvecklingsförsening 5 år" men när han gör adhdutredningen säger dom att han aldrig varit utvecklingsförsenad. Jag fick en diagnos som jag inte ens tänker nämna för den är fruktansvärd och fullständigt fel. Ska göra adhd-utredning och vet att jag kommer få en "ja/adhd-utredning" Det finns bak i släkten (mamma och morfar har men dock outredda)
  • misshallonsaft

    får man fråga hur era barn var undr de första levnads året ,ni som har barn me AdHd?


    Filip Viggo,Charmar alla!
  • Nyfiken gul
    Emil i Lönneberga skrev 2007-08-09 17:02:24 följande:
    Ska inte förstöra din tråd mer nu TS.
    du förstör inte...

    Det är intressant med erfarenheter och höra andra berätta....
  • pergotezzie

    min son har nog adhd, dom säger det iaf till 90% klart än så länge, första 4-5 åren va han kolugn, lättare barnn att ta hand om har jag aldrig träffat,men som över en natt vände det, hopplöst känns d ibland,

  • Nyfiken gul
    misshallonsaft skrev 2007-08-09 17:04:19 följande:
    får man fråga hur era barn var undr de första levnads året ,ni som har barn me AdHd?
    Min son var väldigt pigg o livlig - inte onormalt livlig dock...  Han är prematur och behövde hela första året för att växa ikapp så det blev många o långa nätter med flaska då han skulle ha mat varannan timma som nyfödd o åt ca 2-3 ggr per natt som ½-1-åring...

    men jag kan inte säga att det var något speciellt som utmärkte honom just då - inte bvc reagerade heller på något, han följde sin kurva bra o utvecklades helt i sin ordnig..

    Han gick när han var 11 månader...
  • Kålrot

    Nyfiken Gul-
    Jag tänkte mer på ADHD, Asberger vet jag inte så mycket om, men när sonen fick sin diagnos sa de att det är något som många gånger förändras, till det bättre eller sämre. Så som diagnosen är nu behöver den inte vara om 2 år, t.ex.

    Och jag förstår din frustation över skolsituationen. Så var det för oss också innan utredningen blev av till ett par månader efter att diagnosen satts. Mellan de dåliga perioderna, när allt var fel och han ofta var arg och fysiskt utåtagerande, tyckte läraren att det gick så bra och han var så lugn. Visst var han det, men han gjorde inte så mycket istället, utan flöt mest runt i klassrummet.

    I våras fick de mer hjälp i klassen och kunde då dela på den, så 6 barn går varje morgon till ett annat rum och har en lugnare undervisning där. Min son och en till pojke är alltid med i den gruppen, de andra barnen turas om att vara där.
    Det har fungerat väldigt bra, och skolan har lovat att de ska fortsätta med det nu till hösten också.
    Men säker kan man aldrig vara, och klassen ska få 2 nya lärare då den gammla gick i pension.

    Misshallonsaft-
    Vår son var väldigt lugn de första åren, gjorde aldrig något som var farligt, klättrade inte, sprang aldrig ifrån oss osv.
    Ett par år var han som pojkar är i allmänhet och se´n när han var runt 6 år började han få det jobbigt.

  • Nyfiken gul
    Kålrot skrev 2007-08-09 20:32:52 följande:
    Nyfiken Gul- Jag tänkte mer på ADHD, Asberger vet jag inte så mycket om, men när sonen fick sin diagnos sa de att det är något som många gånger förändras, till det bättre eller sämre. Så som diagnosen är nu behöver den inte vara om 2 år, t.ex
    Ah du menade så med diagnosen  då förstår jag hur du tänker....
  • Snottan

    vet inte om jag kan tillföra något som ingen annan skrivit men jag vill ändå stötta dej...
    först o främst så är en diagnos säkert jättejobbig att få men den är till för att ge rätt hjälpinsatser och för att som du sa möta på rätt nivå.

    det är säkert jobbigt för din kille med att få en diagnos men den kommer även att få honom att inte lägga skulden för mycket på sig själv som det är lätt att göra när man känner sig "udda" men inte har någon förklaring till varför man känner som man gör. det är jättebra att få handikappmedvetande tidigt i livet!
    ha det bra!

  • Nyfiken gul
    Snottan skrev 2007-08-09 22:08:53 följande:
    vet inte om jag kan tillföra något som ingen annan skrivit men jag vill ändå stötta dej... först o främst så är en diagnos säkert jättejobbig att få men den är till för att ge rätt hjälpinsatser och för att som du sa möta på rätt nivå. det är säkert jobbigt för din kille med att få en diagnos men den kommer även att få honom att inte lägga skulden för mycket på sig själv som det är lätt att göra när man känner sig "udda" men inte har någon förklaring till varför man känner som man gör. det är jättebra att få handikappmedvetande tidigt i livet!ha det bra!
    Jo det är ju skönt att han fått en diagnos så pass tidigt..

    Själv fick jag diagnos när jag var 21 år gammal o det var piss rent ut sagt... mycket skit hade jag sluppit om jag fångats upp o fått diagnos redan tidigt.. Men asberger var knappt "uppfunnet" när jag var liten i början av 80-talet så det var ju ganska svårt förstås...

    Så givetvis är jag glad för att han NU får hjälp och stöd för att leva ett så normalt liv som möjligt...
  • Nyfiken gul
    En tilläggsfråga:

    Hur förklarar man diagnosen ADHD för sonen?? Han förstår ju inte så mycket av utredningen och sånt , han har bara svarat på sina frågor så gott han kunnat men VARFÖR - hur förklarar man enkelt??

  • Snottan

    ja tänk så många man bara sa "han/hon" kan inte sitta still" etc om när vi var yngre. vad lite struktur hade kunnat hjälpa många som hade sluppit den där fyrkantiga skolan.

  • Snottan

    den frågan vågar jag inte svara på för jag är inte nån socialpedagog men du känner nog det själv vad som känns bra och du vet nu unjefär hur mkt som sonen tar in.

  • Nyfiken gul
    Snottan skrev 2007-08-09 22:18:29 följande:
    ja tänk så många man bara sa "han/hon" kan inte sitta still" etc om när vi var yngre. vad lite struktur hade kunnat hjälpa många som hade sluppit den där fyrkantiga skolan.
    Ja gud ja!....

    Många barn som fick benämningen "besvärliga" i skolan kan tänkas ha haft någon form av svårighet/handikapp...

    tänk alla killar som blev klassens clown - hur många av dom led egentligen innombords av att kanske inte förstå undervisningen?....
  • Snottan

    ja det har jag tänkt på många gånger... och det fanns ju ett antal i varje klass.
    lärarna kan ju inte haft några som helst redskap på den tiden för att hjälpa dom. som jag minns det så var det mest att slänga ihop dom stökiga och skicka dom till nån byggnad som låg lite "off".

  • Kålrot

    Nyfiken gul skrev 2007-08-09 22:16:25 följande:


    En tilläggsfråga:Hur förklarar man diagnosen ADHD för sonen?? Han förstår ju inte så mycket av utredningen och sånt , han har bara svarat på sina frågor så gott han kunnat men VARFÖR - hur förklarar man enkelt??
    Vi har inte diskuterat så ingående med honom. Jag tror han är för ung för att förstå det än. Vi pratade mer om att vi gjorde utredningen eftersom det inte gick så bra i skolan, och eftersom han kunde bli så arg för ingenting. Vi pratade också om att vi förstod att han många gånger inte kunde hantera situationer eller styra sitt beteende, och att vi på detta sätt ville försöka hjälpa honom.
    Jag tror han känner att han är annorlunda, men vet inte riktigt hur.

    Och så länge han inte vill ha en mer ingående förklaring så nöjer vi oss med det.
    Men det är jättesvårt att veta vad man ska säga, och hur mycket.
  • zigzagzoom

    Hej!


     


    Tråden är ju gammal nu, men jag är en psykologstudent som fått i skoluppgift att svara på en tråd på internet som undrar någonting specifikt kring utredning av barn och jag tycker denna frågeställning är ständigt aktuell och berörande.


    Iallafall så undrar du först ifall ADHD är genetiskt. Enligt den kunskap jag fått hittils genom psykologprogrammet råder det blandade meningar om hur stor roll genetik spelar men en konsensus att det spelar en roll. Vissa menar att genetik står för hälften av fallen, andra åtta av tio. Ifall du har ADHD i släkten är det alltså mycket möjligt att det påverkat.


     


    Din andra fråga, ifall det är du som förälder som gjort någonting fel, tycker jag är jätteviktig. Generellt har det enligt min och många andras uppfattning funnits en stor skuldbeläggning av föräldrar inom psykologin, någonting som går långt tillbaka i tiden. Ett exempel på detta är hur orsaken till autism på 50-talet tillskrevs mammorna genom den ökända ?kylskåpsmödrar?-teorin, det vill säga teorin om att barn fick autism för att mödrarna var så svala och känslokalla, som kylskåp. Personen som myntade det begreppet, Leo Kanner, ångrade sig sedan men väldigt mycket emotionell skada var redan gjord. En parantes men en intressant bok, om än kanske något svartvit eftersom att det är främst en debattbok, i detta ämne är ?Myten om föräldrars makt? av Judith Rich Harris där hon pekar på att psykologin historiskt sett konsekvent har bortsett från exempelvis biologi och hur andra relationer (som vänskaper eller andra vuxna) formar barns utveckling. Vi tittar hela tiden bara på föräldrarna.


     


    Jag antar att jag med den långa utläggningen egentligen ville säga att det är enkelt att lägga skuld på sig själv som förälder för allt som rör ens barn, för så har det sett ut från samhället, men att jag vill uppmuntra dig att inte göra det. Bara av att du ställer den här frågan på ett forum får jag känslan av att du verkligen bryr dig om ditt barns välmående. Vad gäller just orsaker till ADHD menar forskningen nu att det troligtvis är många olika faktorer på en och samma gång som spelar in som genetik och även rent neurologiskt hur hjärnan fungerar kring uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll - det är detta som potentiell medicinering försöker påverka. Miljö påverkar men hittils har jag ingen gång på mitt program fått det förklarat som en enskild orsak. Snarare pratar man om att det är här man kan jobba och sätta in interventioner för ett barn som uppfyller kriterierna för någon form av ADHD - som tydliga ramar, inte för långa uppgifter i skolan som kräver uppmärksamhet en längre stund, många pauser och liknande. Föräldrar och skola till barn med ADHD kan behöva stöd och det är ingenting konstigt med det, där en plats för detta för barn och unga under 25 och deras närstående kan vända sig till är ADHD-center http://habilitering.se/adhd-center.


     


    Jag hoppas att du och din son mår bra idag och att utredningen för snart tio år sedan gav er någonting bra och inte bara felriktad skuld.

  • zigzagzoom

    Hej!


    Tråden är ju gammal nu, men jag är en psykologstudent som fått


    i skoluppgift att svara på en tråd på internet som undrar någonting


    specifikt kring utredning av barn och jag tycker denna frågeställning är


    ständigt aktuell och berörande.


    Iallafall så undrar du först ifall ADHD är genetiskt. Enligt den kunskap


    jag fått hittils genom psykologprogrammet råder det blandade meningar


    om hur stor roll genetik spelar men en konsensus att det spelar en roll.


    Vissa menar att genetik står för hälften av fallen, andra åtta av tio.


    Ifall du har ADHD i släkten är det alltså mycket möjligt att det påverkat.


    Din andra fråga, ifall det är du som förälder som gjort någonting fel,


    tycker jag är jätteviktig. Generellt har det enligt min och många andras


    uppfattning funnits en stor skuldbeläggning av föräldrar inom psykologin,


    någonting som går långt tillbaka i tiden. Ett exempel på detta är hur


    orsaken till autism på 50-talet tillskrevs mammorna genom den


    ökända ?kylskåpsmödrar?-teorin, det vill säga teorin om att barn fick


    autism för att mödrarna var så svala och känslokalla, som kylskåp.


    Personen som myntade det begreppet, Leo Kanner, ångrade sig


    sedan men väldigt mycket emotionell skada var redan gjord.


    En parantes men en intressant bok, om än kanske något svartvit


    eftersom att det är främst en debattbok, i detta ämne är ?Myten om


    föräldrars makt? av Judith Rich Harris där hon pekar på hur psykologin


    historiskt sett konsekvent har bortsett från exempelvis biologi och


    hur andra relationer (som vänskaper eller andra vuxna) formar barns


    utveckling. Vi tittar hela tiden bara på föräldrarna.


    Jag antar att jag med den långa utläggningen egentligen ville säga att


    det är enkelt att lägga skuld på sig själv som förälder för allt som rör ens


    barn, för så har det sett ut från samhället, men att jag vill uppmuntra dig


    att inte göra det. Bara av att du ställer den här frågan på ett forum ger


    mig känslan av att du verkligen bryr dig om ditt barns välmående.


    Vad gäller just orsaker till ADHD menar forskningen nu att det troligtvis


    är många olika faktorer på en och samma gång som spelar in som


    genetik och även rent neurologiskt hur hjärnan fungerar kring


    uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll - det är detta


    som potentiell medicinering försöker påverka. Miljö påverkar men


    hittils har jag ingen gång på mitt program fått det förklarat som


    en enskild orsak. Snarare pratar man om att det är här man


    kan jobba och sätta in interventioner för ett barn som uppfyller


    kriterierna för någon form av ADHD - som tydliga ramar,


    inte för långa uppgifter i skolan som kräver uppmärksamhet


    en längre stund, många pauser och liknande. Föräldrar och skola


    till barn med ADHD kan behöva stöd och det är ingenting konstigt


    med det, där en plats för detta för barn och unga under 25 och deras


    närstående kan vända sig till är ADHD-center


    http://habilitering.se/adhd-center.


    Jag hoppas att du och din son mår bra idag och att utredningen


    för snart tio år sedan gav er någonting bra i längden!


    Och inte bara en felriktad skuld.

Svar på tråden Min son har ADHD....