Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

so nice!

har du berättat för Jan hela storyn om Bo och sa han nåt i så fall? hua... jag börjar bli rädd ringde i veckan till opbokningen o frågade om jag var uppsatt på nån speciell- men det var jag ej- de som jobbade där då är just Bo, Falconer och hon som op mig sist- kändes inge bra, hon sa dessutom att Bo har som speciallite att göra hysterektomi...men efter att läsa ditt blir jag mycket rädd...

Isa: jag har provat ring i ett dygn när mina problem började men jag fick så ont av den, på mig så tryckte den mot vod urinblåsan så det var inget för mig men säkert ett bra alternativ för många andra
mani: ja det är svårt att acceptera när man blir förändrad till det sämre- jag vet...jag har ju inte längre småttingar att lyfta, min yngsta är nu 9 år, men när jag tänker efter så kännde jag nog väldigt ofta en tyngdkänsla när hon var liten- men då visste man ju knappt vad framfall var för något, mina riktiga problem började för 2 1/2 år sedan...

Hella: Sätter du något i samband med att dina problem började? Någon orsak sas?

På måndag ska jag äntligen ta tag i mina problem med framfall.
Nu har det blivit riktigt illa och jag kan inte längre blunda för problemet eller skjuta det framför mig.

Det som är värst är det bakre framfallet. Jag kan inte tömma tarmen utan att trycka på från slidan och bajset komemr så långt ner att det försöker komma ut genom slidan annars. Hemskt att ens säga det
Avföringen känns även väldigt mycket innefrån slidan.

Sedan hänger den främre väggen lite innåt och jag har svårt att tömma blåsan. Kan gå på toa 10minuter efter senaste gången och det känns aldrig som att jag får ut allt.

Sedan sitter livmodertappen typ max 5cm från själva öppningen.

Men på måndag ska jag till familjeplaneringen på akademiska sjukhuset och diskutera detta och även sterilisering i samband med operation.

Någon som har så pass stora problem som jag? Är så rädd att jag inte ska få hjälp. Tidigare när jag varit orolig har de bara sagt att det ser bra ut, men nu är ju problemen hemska. Därför bokade jag tid på sjukhuset där alla resurser till hjälp finns.

Knipet är det inget fel på, men jaghar dessutom kronisk hemsk foglossning. fick sista barnen för 3 år sedan

Blir så ledsen när alla man söker hjälp hos säger att allt ser normalt ut. Är själv panikrädd att det ska bli värre. Som det är nu buktar det främre framfallet fram och täcker slidmynningen, problem att jag känner mig lite kissnödig hela tiden. Misstänker även ett bakre då jag inte kan tömma tarmen helt och dessutom känner avföringen i slidmynningen när jag torkar mig då jag har kissat. Usch... Hoppas du får hjälp.

åh jag hoppar in här. På tisdag ska jag in och operera bakre väggen. jag är så nervös att jag funderar på att avboka alltihop. Läser i olika trådar om katastrofala smärtor efteråt. Sen allt lyft förbud, sex förbud allt förbud i flera mmånader, ja, jag vet inte om jag klarar det.
Men varför har ni alla som gjort op fått alla förbud så länge? I papprena jag fick står det att jag kan till o med börja med styrketräning, promenader, sex och allt efter ca 4-6 veckor.

Är det så olika?

Isa: det är verkligen jätte svårt att sätta ett samband för mig, har tänkt så mycket på det själv om varför jag fått dessa problem och inte i direkt anslutning till förlossning.
men om jag tar lite från början:
jag födde mitt första barn som 19 åring i störtförlossning-( kanske kroppen, vävnader inte hinner med?)- tyckte nog att min livmodertapp alltid var så långt ned, men man hade ju inte samma infomöjlighet med internet osv då-  tänkte inte så mycket på det o visste väl inte hur den skulle sitta, kändes alltid obehagligt med tampong.

efter ett antal ivf:er blir äntligen min sista till- störtförlossning igen, bar henne mycket -hela tiden, då hon hade kolik osv
har alltid haft tunga jobb o aldrig tänkt på hur viktigt det är att lyfta rätt- tyckte att livmodertappen åkt ned mera efter denna förlossning- kände av det värre ibland..
har alltid varit sån som springer o kissar i tid o otid o kändes ibland som att blåsan ej tömdes helt o ibland var jag stressad  o kunde liksom trycka ut det sista....som ju inte är bra...extra buktryck..
för 2 !/2 år sedan kändes det förfärligt då hade livmodertappen åkt ned mera och dessutom mina smärtor hade börjat- karusellen in o ut till gyn akut o bokade började här....

min livmodertapp kortades av för nu 2 år sedan (men smärtorna hade jag kvar-som är en annan grej som förhoppningsvis åtgärdas nu snart....orolig...) ett halvår efter den op gjordes en lapaskopi för att se om jag hade endometrios- men det hade jag ej
ska tillägga att jag inte hade problem med rectocele osv då...utan det började straxt efter lapascopin- har haft många tankar om det hände nåt där- då dom lyter på tarmar osv för att se i hela buken- men har inget belägg för det- men börjar undra för efter den op började detta j...elende och inte bara rectocele utan ett enterocele med.. fy f..
eller så kanske nåt hände att livmodertappen - att det blev obalans när tappen kortades så livmodern la sig mer åt ändtarmen till (då jag alltid vetat att livmodern är bakåtlutat) o började trycka ned... nej jag har verkligen inga belägg för detta, men mina tankar har gått åt det här hållet- för jag fattar inte varför jag fick rectocele så plötsligt, kan tillägga med att jag alltid skötte magen varje dag utan problem- så¨det var ju aldrig förstoppning med i bilden heller.

Jaja det är svårt att lära sig o leva med det här- tänker o känner det varje dag o varför det uppkommit det kommer man ju aldrig få reda på

Skriver igen; Jag är nöjd med mina operationer av både främre och bakre väggen. Hade också problem med avföringen tidigare och nu funkar det bra så länge jag inte blir förstoppad! Att man känner avföring genom bakre väggen tror jag är normalt, det är inte så mycket mellan tarmen och slidan. Det som inte är normalt är när det buktar ut i slidan.

Den största skillnaden för mig är att jag slipper tyngdkänslan vid lyft och promenader längre än 15 minuter. Jag kan även springa och hoppa vilket inte har gått på fyra år!!! EN väldigt stor frihet för mig, jag kan ju gå på olika pass på gymet nu tex!

Visst gjorde det rejält ont första tiden och jag hade väldigt stränga restriktioner, men jag följde dem gärna för att undvika problem längre fram. Min yngsta var runt ett vid första operationen och 1,5 andra gången. Det funkade bra, maken tog alla lyft och jag var inte ensam med barnen någon längre stund förrän efter tre månader. Maken handlade allting mm också. Han reste ivgä med barnen så att jag var helt själv första dagarna, det var jättebra! Han hade handlat innan och sedan hjälpte min mamma mig att handla en gång under tiden. Jag kunde ligga i soffan och vila hela tiden vilket hade varit svårt om de varit hemma!

Det tog lång tid innan jag kunde gå några längre sträckor utan att få känningar, min läkare sa at jga inte fick göra någonting som kändes obehagligt eller gjorde ont för att inte förstöra!