Hörselskadade och döva barn del 4

Vi är inte emot tecken men eftersom tal och språkstimulans är det som han behöver mest av just nu för att ha de bästa förutsättningarna att utveckla ett åldersadekvat tal så satsar vi på talet till hundra 100% bla genom AVT. Vi satsar på att stimulera hans hörande optimalt och göra honom ljudmedveten samt bygga upp ett rikt ordförråd. Han har dessutom visat sig vara väldigt intresserad av att kommunicera verbalt och babblar på mera än många normalhörande jämnåriga just nu så det stödjer vårt val.
 Och jag vet att barn som lär sig tecken ofta blir tidigare i sin teckenkommunikation än ett barn som talar men att det brukar jämna ut sig i slutändan enl vår spec pedagog.
Visar det sig längre fram att han behöver tecken som stöd så är vi naturligtvis inte emot det och det är möjligt att vi längre fram går en kurs i tecken som stöd.
Detta är ju individuellt och alla måste få tycka olika. Så här resonerar vi i alla fall. Blev dock väldigt förvånad av att läsa att barn som hör som han måste ha teckenspråk som första språk. Detta stöds inte alls av den personal vi har kontakt med.

zharmy: Håller med radhusanna och Lejon Sthlm, jag tror att det är fel att man som vuxen hörselskadad liknar sig mot dagens barn som har helt andra förutsättningar inte bara tekniskt utan även att det upptäcks mycket tidigare. Vi vet ju nu att de första 5-6 åren är extremt viktiga.

Däremot tror jag precis som du att det gäller att förskola och vanlig skola möter upp barnet och gör de anpassningar som behövs för att barnet ska kunna hänga med. Mindre grupper, mer stöd rent språkligt och rätt hjälpmedel.

Har man teckenspråk som första språk så är det givetvis viktigt att gå med barn som även har det, men för oss som inte valt teckenspråk finns ingen anledning att sätta vårt barn på en skola där talet är ett extraval som det finns på dövskolorna om jag förstått det rätt. Talet ska vara första val för vår dotter, inte tillval. Och på samma sätt är det viktigt att hon omger sig av människor som talar.

Den sociala känslan tror jag att vi kan skaffa ändå, genom att vara aktiv i organisationer som barnplantorna (för oss med ett CI-barn), och se till att vara med på träffar, sommarläger, kurser etc. Jag tror inte att Clara MÅSTE vara runt CI-barn varje dag för att kunna få en bra själv-känsla. Jag hoppas att vi kan bygga upp hennes själv-känsla kring normalhörande barn också.

Det här med att sätta barnet på en specialskola eller hörselskola för att säkra att det hänger med till 100%, då bör man kanske läsa rapporten från specialskolemyndighetens rapport ”Måluppfyllelse för döva och hörselskadade i skolan”: http://www.spsm.se/Skolor/Kristinaskolan/Nyheter---Kristinaskolan/Ny-rapport-Maluppfyllelse-for-dova-och-horselskadade-i-skolan/

Länkar till barnplantornas ordförandes funderingar kring rapporten: http://www.barnplantorna.se/UserFiles/file/ledare/ledare_bp08-2.pdf?PHPSESSID=c9if5si3o40p2eqj9q08ri3vq4 

Oavsett vilken skolform vi sätter våra barn i så finns det svårigheter som vi måste vara medvetna om. Det ena valet innebär inte att det garanterat kommer att fungera.  Det gäller att ha täta utvecklingssamtal för att säkra upp att det fungerar oavsett vilken skolform vi väljer. Vi träffar exempelvis rektor och förskolepersonal var 8e vecka tillsammans med vår specialpedagog för uppföljning. 

Ja, det är verkligen inte lätt att veta vad som är rätt och fel, det som är rätt för mitt barn kan vara helt fel för ett annat barn. De är ju alla individer. Man får gå på sin magkänsla, och det är väl egentligen det som föräldraskapet går ut på

PINJE; jag har verkligen inget emot tecken som stöd el. tsp, har själv jobbat osm resurs i förskolegrupper med barn som är sen i talet av olika skäl o sett vilken skjuts samtliga barn får i språket, dvs även de utan problem.. men vi väljer liksom radhusanna just nu att optimera hans hörande o uppmuntra hans tal, räcker inte de till sen för att han ska kunna komunicera fullt så kör vi vidare med stöd tecken givetvis :) sen tror jag liksom moloko att man kan bygga självkänslan även bland normalhörande barn, alla barn är olika och så är de med det.vi vill att sonens första språk ska vara talet då han har ett hörande som möjliggör de, och vill därför optimera hans möjligheter att utv. som jämnåriga, o då behövs mer stimulans än om han haft full hörsel.sen måste man alltid va redo att omvärdera sina beslut.

hej alla.

Ja som sagt är det upp till er föräldrar och avgöra hur ni vill men jag har också dövt barn, och den info jag fått är kanske annorlunda än det ni hörande föräldrar fått då de vet hur mycket jag vet om dövvärlden kan man säga.

Men ett barn med minst 55 db och sämre har jag mycket svårt och tänka mig kunna leva normalt med tal i äldre ålder. (Som sagt som småbebisar och småbarn är det nog inga problem dessa problem syns inte lika mkt då).

Tekniskt utveckling är absolut bättre idag men inte så bra att den "är överlägsen teckenspråket", tyvärr.

Absolut finns det barn som klarar situationen men det finns så många som inte klarar det heller, och att man upptäcker det flera år senare kan ge ödesdigra konsekenser för ju äldre man är desto svårare är det att lära sig tsp.

Det är ju inget fel om man kan tsp NU som baby och sen om barnet hellre talar, hör o.s.v. så är det ju bara bra låt barnet välja själv, om denne vill skippa tsp är det helt OK absolut - bara man haft en chans och lära sig redan som baby.
Det är min åsikt.

Min dotters dagis är ju fylld med döva och hörselskadade samt hörande barn som valt tsp som 2:a språk pga t.ex. döva föräldrar eller släktningar.
Min dotter är 2 år och har tsp språk som liknar en 4 åring i samma avd, och det är tråkigt, jag försöker prata med 4 åringen men förstår ändå inte så mycket, då denne fick tsp så sent... (det handlar om flera barn inte bara en)... barnens talutveckling har inte heller utvecklats hundra så det är också svårt med tal och hörsel OCH tsp....  De hörande barnen som finns där tecknar mycket bättre än övriga barnen och de har full talutv. pga full hörsel.

men man måste också kommaihåg att varje barn utvecklas så olika, en del lyckas så bra och en del klarar inte det så bra. Föräldrarna och omgivningen har ett så stort del i detta också.

Jag menar inte att ni ska nu sitta och fundera oroligt hur ert barn kommer att utvecklas o.s.v. men att ni bör vara medvetna också att det finns stor risk för misslyckande och då är det skönt om barnet har tsp att falla på redan som baby (inte som 5 åring). Tsp utv. är likadan som talutv, dvs ju tidigare man lär sig blir det bättre.

Ja, jag menar inte att man ska dra alla barn över ett kam beroende på hur mkt denne hör - mycket omkring påverkar ju utvecklingen. Och som jag tidigare sagt - det är vi föräldrar som vet bäst om våra EGNA barn, jag vill inte snoka i era beslut och val - för dessa respekterar jag alltid absolut. Jag ville bara säga mitt så ni i alla fall har en annan aspekt från en annan föräldrer som tycker kanske annorlunda än de flesta här (??!). :)

Kram !

OM man verkligen vill ge sitt barn det bästa ordförrådet det kan få så är det via tecken.
Dessa ord kommer barnet att använda sig av så snart det lär sig att forma ord, då det ÄR enklare att tala än att teckna och människan är lat=väljer det enklaste först.

Vilken spännande diskution det här med tekenspråk vs. talspråk.
Om man lyssnar på många vuxna hörselskadade/döva personer vad de har att säga om teckenspråket så är det många som säger att det är deras språk. Språket de känner sig trygga med och kan uttrycka sig fullt ut i och kan kommunicera utan svårigheter.
Men nu är det ju så att större delen av sveriges befokning inte kan teckenspråk utan använder talad svenska, så visst underlättar det mycket om man är talspråkig.

Jag har en CI opererad son som vi kämpar mycket med för att hans talutvecklign ska bli så optimal som möjligt. Han snackar massor, har haft sitt CI i ett år, och kan många många ord på tal. Han sjunger på tal och kan räkna till nio, trots att han bara är två år. Han kommer med nya ord nästan varje dag.

Men vi kämpar också med att lära honom teckenspråket. För vad är det för fel på att vara tvåspråkig?? Han kan nästan lika många ord på teckenspråk som på talad svenska. Alla vägar till att kommunicera med sitt barn är väl bra?! Teckenspråket är ett språk där han kommer kunna vara fri, där han inte kommer ha några hinder att kommunicera med andra teckenspråkiga.
Talspråket kommer att ge honom mycket positivt, men cokså en hel del svårigheter. För det kommer uppstå situationer där han itne hör lika bra som alla andra. Där han inte kan uppfatta talet och där han tappar i kommunikationen.

Tror helt enkelt att det är så att vi "normalhörande" inte kan förstå riktigt vilken trygghet teckenspråket är för de som är hörselskadade. Men jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra utan kör på både och, och jag märker på min son att han älskar att höra, sjunga och prata. Men också att han har ett behov av teckenspråket redan nu.

Ville bara berätta hur vi har valt i vår familj.

min yngsta son -med hns- är trespråkig.. svenska, finska och TSP (svenska TSP alltså, jag fixar inte att blanda in ett fjärde språk, HAN skulle säkert inte ha några problem med det) Storasystrarna fick bara lära sig svenska från början, deras far trodde att det var skadligt för talet att lära sig fler... *fnyser* Storebror  fick dock även finska från start, han är den av de stora som lärt sig tala först (och mycket.. o han har inte tystnat än fast han är 15 år nu..)

Skönt att höra att det finns fler som inte ser flera språk som något hinder.

sa jag förresten att sonen förutom sin hns även har en utv st.. så han om någon borde ju inte få lära sig flera språk, om det vore så skadligt.

:) Flerspråkiga barn får ju mycket "gratis".
Som ErikaFika sade, hennes son tar inte skada av tsp tidigt, talutv. är så långt den kommit i samband med hans hörselskada ändå, jätte bra ju!

Jag är bara lite orolig det FINNS folk som säger att om man lär sig tsp förstör man talutvecklingen, det är absolut fel! tvärtom är det...
Förstår man inte talet kan man anv. tsp eller tvärtom. de stöttar/kompletterar varandra i svåra situationer.
Jag förstår dock doktorns ord dvs att man ska STIMULERA hörselnerven den första året man op. CI men detta betyder inte att man ska slopa tsp ändå! Man kan stimulera så mycket ni vill med tal och ljud träning o.s.v. men glöm inte tsp, det är ändå den språk som man tryggt kan falla på OM ngt skulle inte fungera.

Titta bara på CODA barn (barn med döva föräldrar) - deras språk brukar vara oerhört rik som äldre tack vare det att de fått två språkighet som liten.
Varför skulle inte CI barn/hörselskadade barn ha samma förusättningar som CODA barn?!

Anne H - ja jag tror absolut ditt barn skulle klara fler språk som finskt tsp men som du sa det kanske är du som inte fixar det skratt... det skulle jag inte heller... svårt lära gamla hundar sitta fniss.

Jo, det är ju så..

Men jag måste förresten berätta en annan sak om grabbens TSP; han har ju börjat med engelska i skolan också (fyra år efter sina klasskompisar, skolan trodde inte att han skulle klara att lära sig engelska, så jag fick sparka på dem nu i åk 4 och körde igång med egen undervisning i det och si så snabbt ungen lär sig!)
Tecknen blir en bro mellan språken, jag skulle vilja säga att min son haft det lättare att förstå och lära sig engelska än sina normalstörda normalhörande klasskompisar som har enbart hörseln att lära sig via.
Min unge både ser och hör ordet samtidigt, flera sinnen stimuleras, han vet direkt vad jag säger, han behöver aldrig gissa sig fram vad det engelska ordet egentligen betyder, det sitter direkt. kan det bli bättre?

Jag förstår faktiskt inte varför man inte lär alla barn åtminstone lite tecken som stöd i unga år direkt på förskolan, så de får en bättre språkutveckling.

radhusanna: Vi resonerar exakt som er vad gäller talet och kör oxå AVT stenhårt. Jag tycker AVT är superkul och vår dotter tycker det är superroligt. Önskar att alla kunde få ta del av AVT.