Kan inte sluta tänka på en kille. Hur fan får man honom bortraderad ur huvudet??
Behöver er hjälp..
Detta äter upp mig inifrån. OK, för att göra en lång historia kort.
Har en killkompis. Eller vi var bra vänner för ett par årsedan. Sedan kom vi ifrån varandra. Fick åter upp kontakten igen via fb för ca 2 årsedan. Då, kände jag bara och har alltid bara känt att vi är kompisar. Absolut inget mer från mitt håll. Däremot har jag känt att han haft ett gott öga för mig. Och har lite trott att han är intresserad av mig. Men visst, jag kan ha helt fel. Eller så funderar jag på nu om jag tolkat allt detta fel. Han kanske aldrig ens vart intresserad, men isåfall gör jag kraftiga felbedömingar av min omgivning.
Hur som, så hände det. För ca 1 årsedan blev jag intresserad av honom. Helt plötsligt så bara vände det. Helt plötsligt var Jag den som verkade mera på och intresserad. Och vad händer, jo då känns det som att han är den som längre inte är intresserad. Nähä. Tji fick jag. Vill tillägga att vi har knappt träffats sedan vi fick upp kontakten igen. Direkt efter att vi fick upp kontakt igen för ca 2 årsedan så började vi snacka via fb. Vi tog en fika direkt efter det. Sen har vi hela tiden mejlat fram o tillbaka på facebook. Sen plötsligt blev jag "kär" i honom, utan att ens träffast på jättelänge utan enbart baserat på våra mejl via facebook. Han fick mig att skratta och må bra. En kväll dock, så var vi ute, på samma uteställe och då av någon märklig anledning så var han jätteotrevlig mot mig. Helt tvärtemot när vi mejlat via facebook!!Han bad om ursäkt och har fortsatt höra av sig. Sen kände jag att jag vill ställa honom mot väggen och fråga om han var intresserad av mig, mer än bara kompis. Fick dra ur honom det ( via facebook )men då sa att han inte har var kär i mig. Ok tänkte jag. Efter det blev jag som ännu mer besatt av honom. Vill. Ha. Honom. Som. Fan.
Vi fortsatt mejla via facebook. Sen började vi tjafsa lite. Och tappade kontakten då jag kände att jag var tvungen att bryta eftersom jag ville nåt mer, mer han verkade aldrig vilja ses då jag frågade om vi skulle fika flera gånger. Hela tiden, "kan inte".
Så, fick vi kontakt igen i höstas. Jag började skriva till honom, vi blev vänner. Jag har legat på o skrivit några gånger o han har alltid svarat. har frågat om han ville fika. Men icke sa nicke. Så vid årsskiftet "lade jag ner" honom. Tills nu. Nu har han skrivit några gånger till mig inom loppet av bara ett par veckor. Alltid vart han som skrivit först. Jag har inte legat på alls. Inte ens frågat om vi ska fika.
Nu till problemet. Vad göra?Nu har det kommit till den punkten där jag åter blivit besatt av honom. Tänker på honom. Hela tiden. Hoppas och längtar och väntar tills han skriva till mig på facebook. Suck. Detta tar så mkt energi och är så jobbigt. Vill så gärna att han ska föreslå att vi ska fika men känns som det måste komma från mig. Men ärligt, jag vågar inte utsätta mig för det, igen. Vill inte det!
Så hur gör jag? Jag inser ju att detta är helt galet eller vad man ska säga. Vi har knappt setts, bara mejlat via facebook. Jag hoppas och inbillar mig o tror att han kanske är intresserad men vågar inte ta initiativ. Samtidigt som jag inte vill fråga om vi ska ses igen...
Seriöst, allt jag vill är att bara få ut honom ur huvudet. Inte tänka på honom. Tror tyvärr det är det bästa. Önska jag kunde INSE att NEJ, HAN VILL INTE HA MIG. HAN ÄR INTE INTRESSERAD.
MEN det går inte. För jag tror att han är intresserad men bara spelar svår. Ja jag verkar ha stora problem att fatta detta - att han kanske inte alls är intresserad.
Hjälp mig. What to do?
Att föreslå en fika eller att ses, nej det vill jag inte. Det kommer bara få motsatt effekt. Bäst av allt är bara att glömma och gå vidare MEN HUR FAN GÖR MAN???? Och när jag precis glömt honom, ja då kommer han vara på som fan igen. Bara vet det.
Enda sättet att glömma honom helt som jag gjorde lite förra sommaren var att "tjafsa med honom" och så slutar vi som ovänner och blockar han på facebook MEN där vill jag inte hamna igen.
Men nu orkar jag inte mera! Så här vill jag inte ha det! Mår inget bra av detta. HUR FAN GÖR MAN???
NÅGON?
Och nej, jag är inte 19 år. Är en 31-åring kvinna. Vilket man knappt kan tro i detta fallet 
