IVF Maj 2014!

Hej, jag hänger gärna med här! (Ber om ursäkt redan i förhand för att allt kommer stå i ett och samma stycke, men paddan fattar helt enkelt inte radbrytning...) Jag och min man var på vårt första möte igår och kommer att börja spraya på skärtorsdag och i början av maj kommer jag börja med sprutorna. Jag har endometrios med mycket smärta och är redan nedreglerad för endon - så vill ni ha tips på hur man hanterar klimakteriebesvären så kan ni vända er till mig! Det är min tredje nedreglering och den längsta varade i ett år. Det är vårt första försök för vårt första barn.

Ja jag blev en riktig klimakteriehäxa

Deppig och arg och allt kändes tråkigt, även om jag visste att detta "egentligen" inte var jag så var det jobbigt. 

Nu fortfarande glad, vi får se hur det går denna gång. 

Hej, jag hänger gärna med här! (Ber om ursäkt redan i förhand för att allt kommer stå i ett och samma stycke, men paddan fattar helt enkelt inte radbrytning...) Jag och min man var på vårt första möte igår och kommer att börja spraya på skärtorsdag och i början av maj kommer jag börja med sprutorna. Jag har endometrios med mycket smärta och är redan nedreglerad för endon - så vill ni ha tips på hur man hanterar klimakteriebesvären så kan ni vända er till mig! Det är min tredje nedreglering och den längsta varade i ett år. Det är vårt första försök för vårt första barn.

Håller verkligen tummarna för att du slipper den här gången! :)

Roligt att du hittade hit! :) Jag kikade in på din blogg och läste lite nu ikväll, har inte vetat så mycket om endometrios men det verkar ju vara otroligt jobbigt att leva med! :/ Hur länge har du haft diagnosen?

Nånstans "accepterar" man ju tillslut att man har de sjukdomar som man har när man provat allt man kan, försöker hitta vägar till att leva med det (och med smärtan) och behandla så gott det går. Jag har reumatiska problem, får inte ta några mediciner sedan en tid tillbaka för IVF:en och vissa dagar blir tröttheten och smärtan för mycket i kombination med pressen av allt det man går igenom nu. Känner mig som en pensionär i kroppen, jag som inte ens fyllt 25 än. Upplever också att det är svårt för andra och förstå tröttheten man känner när man har en sjukdom som inte syns utåt så att säga och det känner du säkert igen också. Hoppas verkligen att det går bra för er i alla fall!

Kul att du tittade in! Jag har haft diagnosen sen 2010 men jag haft besvär (som jag inte fattade var onormala) sedan sena tonåren. Efter att jag fyllde 20 fick jag stadigt mer och mer ont vid mens, men det enda jag fick höra var att det var normalt så när jag väl sökte hjälp hade det gått rätt långt.

Man måste ju acceptera det till slut. Jag var deprimerad för ca två år sedan när värken blev för svår och jag fick hormoner jag inte tålde. Så går det ju inte att leva. Då finns bara ett alternativ och det är att försöka acceptera och gå vidare - men det är inte alltid heller så lätt...

Tråkigt att du också ska behöva ha ont och ha den enorma tröttheten. Ibland undrar man lite vad man gett sig in på när man skaffar barn men jag hoppas att det löser sig. En del som har endo blir bättre/får mindre värk efter att de fått barn. Tyvärr vågar jag inte riktigt hoppas på det, min värk har visat sig vara ganska aggressiv...

Hoppas det går bra för er också! Hur länge ska du spraya ungefär?

Oj, vad jobbigt att gå så länge utan att få en diagnos! :/ måste ha känts hopplöst att vården inte tog dig på allvar först. Haha ja eller hur ;) Det verkar som att det ska kunna vara samma med det reumatiska, fast då handlar det mer om att man kan bli bättre under själva graviditeten så vi får väl se. Hoppas inte på för mycket jag heller :) Sprayar fram till 36 timmar innan äggplock vilket förmodligen blir v. 20 (där i mitten av maj), har tagit i 4 dagar nu, känns som att det är jäääättelänge kvar men vips så är man där! Blir det lika länge för dig med spray eller hur fungerar det när du redan är nedreglerad?

Hej hej alla. 

Vet inte om ni kommer ihåg, men jag har precis börjat mitt andra IVF-försök.

Jag är på nässpraydag fem idag, och vet ni - jag känner mig nästan gravid. Det är en tyngdkänsla i livmodern liksom. I morse gjorde jag ett gravtest (CB testa tidigt), och jag vet - jag ville inte bli en sådan som analyserar streckens förekomster eller ej, men nu är jag det - jag tyckte mig se en antydan till ett blått plus-streck. Eller, i alla fall halva plus-strecket (det saknades ett "ben" på plusset). Jag skickade mobilbilden till mannen, och han sade att han "kanske kunde ana något" han också. Vet inte om han sade så för att inte göra mig ledsen?

Det är dag 26 på min cykel idag, så kanske lite tidigt att testa, men enligt testet kan man ha tur och fånga upp det så tidigt som 4 dagar innan mens. 

Ringde IVF-kliniken, sköterskan sade att jag skulle puffa idag också, och ta ett nytt test imorgon bitti. 

Nu kan jag inte göra något annat än att fundera på eventuella graviditetssymptom. Vacklar fram och tillbaka i mitt sinne hela tiden, och googlar googlar googlar precis alla tecken på pseudograviditet, och hur det varit för sådana som trott de varit gravida och inte varit det. Och sådana som varit det. 

FAN Jag vågar inte testa imorgon igen. Vill vill vill så gärna att det ska vara positivt!!!

Kan man ha sådan vansinnig vansinnig tur att det mirakulöst bara går av sig själv ägglossningen innan IVF? 

Jag vågar inte hoppas. Orkar inte bli besviken. 

Jag blir tokig.