Junibebisar 2014
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
-
-
Svar på tråden Junibebisar 2014
-
Jag med! Fingrar, handleder och fötter, någon gång även knän gör ont och värker. Det är som värst när jag sovit och blir lite bättre när jag varit igång lite men händerna gör ständigt ont.rosii skrev 2014-08-10 21:42:03 följande:
Jag har reflekterat ett tag över att jag har väldigy ont i leder främst fötter händer och knän, men även stel i hela kroppen. Googlar & hittar att amningen kan vara boven. Så jäkla sjukt? Någon annan? Är så himla jobbigt, idag har jag inte klarat av att gå normalt, endast belastat på hälarna :(
Detta begränsar mina powerwalks som jag då idag var tvungen att vila från! Tog ipren tidigare och nu verkar jag ändå kunna stödja lite igen!
Funderat på vad det kan vara och gissar på det som kallas amningsreumatism. Vad gör man åt det? Hur länge sitter det i? Någon av er flerbarnsföräldrar som har erfarenhet kanske? -
Jag har också gått länge och funderat över när jag ska sluta ha ont i kroppen.rosii skrev 2014-08-10 21:42:03 följande:
Jag har reflekterat ett tag över att jag har väldigy ont i leder främst fötter händer och knän, men även stel i hela kroppen. Googlar & hittar att amningen kan vara boven. Så jäkla sjukt? Någon annan? Är så himla jobbigt, idag har jag inte klarat av att gå normalt, endast belastat på hälarna :(
Detta begränsar mina powerwalks som jag då idag var tvungen att vila från! Tog ipren tidigare och nu verkar jag ändå kunna stödja lite igen!
Knäna är värst! Gör ont varje gång jag reser eller sätter mig. Och stå på knä är bara att glömma!
Sen är jag allmänt stel och känner mig som en 90-åring. Ont i fotsulorna på morgonen med.
Jag slutade amma för fyra veckor sedan och det har inte blivit bättre för det. Tror jag bara måste bygga upp muskulaturen igen. En annan gick max 100 steg om dagen från april till juli... -
Jag har ont i fingrar o arm"leden". Ingen annanstans. Har hört talas om amningsreumatism.........rosii skrev 2014-08-10 21:42:03 följande:
Jag har reflekterat ett tag över att jag har väldigy ont i leder främst fötter händer och knän, men även stel i hela kroppen. Googlar & hittar att amningen kan vara boven. Så jäkla sjukt? Någon annan? Är så himla jobbigt, idag har jag inte klarat av att gå normalt, endast belastat på hälarna :(
Detta begränsar mina powerwalks som jag då idag var tvungen att vila från! Tog ipren tidigare och nu verkar jag ändå kunna stödja lite igen!
-
De s.k amnings reumatism, vad beror de på? Jag tänkte lite att de kanske kunde ha att göra med någon typ av vitamin brist? Tar ni några vitaminer som ammar? Bara funderingar inte så insatt i det:-P
Min lilla prinsessa ska på läkare koll på torsdag (2 månader koll) hon blir 7veckor då. Vad har de gjort på 2 månaders kollen på era bebisar?
Måste även fråga en annan sak. Min tös är jätte duktig med hålla huvudet och vi behöver inte stötta nacken+ att hon lyfter huvudet och tittar rundor när hon ligger på mage. Hon försöker vända sig när hon ligger på msge/rygg och lyckas när hon ligger på rätt länge på magen. Så nu till min fråga de min dotter kan är väl inte helt ovanligt att bebisar i denna åldern kan? -
Min fråga om utvecklingen är p g.a. att jag fått uppfattningen av att vissa tror att jag ljuger om vad min lilla bebis kan. Men att jag har svårt att tro att bebisar i denna åldern inte kan samma som henne. (Jätte dålig på att förklara:-P)
-
Jag har fått en uppfattning om att "magbebisar" är tidigare med just sånt. Å att det lär sig det mellan 2-3 månaders ålder.nica skrev 2014-08-11 07:02:35 följande:
Min fråga om utvecklingen är p g.a. att jag fått uppfattningen av att vissa tror att jag ljuger om vad min lilla bebis kan. Men att jag har svårt att tro att bebisar i denna åldern inte kan samma som henne. (Jätte dålig på att förklara:-P)
Vår kille är 9 veckor och för 3 började vi vända honom på mage och träna nacke. Han är en "ryggbebis" och avskydde mage innan han fick bättre muskulatur. Han kan samma som din dotter förutom att han försöker inte vända sig. -
Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma
jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån? -
Oj vad jobbigt! Det är nog inte så ovanligt att känna så egentligen. Jag tror att det nog är sömnbristen! För du bara två timmar per gång? Inte konstigt att du inte är glad. Måste hon äta varannan timme? Jag trodde min pojk ville äta varje gång han vaknade på natten, men så började jag med magmassage när jag visste att det kanske bara gått 2 timmar sen han åt och då somnade han om igen och sov ca 2 timmar till. Nu har han börjat att sova 6-7 timmars pass varje natt (peppar peppar). O är det bara en kissblöja är det ju inte nödvändigt att byta den om hon vaknar, om man provar tex magmassage eller nåt annat sövande.smalljey skrev 2014-08-11 10:01:37 följande:
Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma
jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån?
Hoppas det du har bara är något kortvarigt, synd att känna att man inte passar som mamma! -
Min bebbe är oxå duktig att hålla upp huvudet och gillar att ligga på mage. Hon har dock inte vänt sig än, tror det är väldigt tidigt för en 6-7 veckors.
Vi skulle på läkarkontroll i tisdags men hade skrivit fel tid i kalendern så kom en timme sent!!! Gaah va pinsamt! Fick ny tid på onsdag och enligt BVC sköterskan kollar läkaren bland annat höfterna igen samt om bebis kan le o få kontakt med o så.
nica skrev 2014-08-11 06:48:41 följande:De s.k amnings reumatism, vad beror de på? Jag tänkte lite att de kanske kunde ha att göra med någon typ av vitamin brist? Tar ni några vitaminer som ammar? Bara funderingar inte så insatt i det:-P
Min lilla prinsessa ska på läkare koll på torsdag (2 månader koll) hon blir 7veckor då. Vad har de gjort på 2 månaders kollen på era bebisar?
Måste även fråga en annan sak. Min tös är jätte duktig med hålla huvudet och vi behöver inte stötta nacken+ att hon lyfter huvudet och tittar rundor när hon ligger på mage. Hon försöker vända sig när hon ligger på msge/rygg och lyckas när hon ligger på rätt länge på magen. Så nu till min fråga de min dotter kan är väl inte helt ovanligt att bebisar i denna åldern kan?
-
Åh vännen, att få barn är en omställning som heter duga! Jag förstår dina tankar och det är nog väldigt vanligt att känna så. Sömnbristen kan slå ner en totalt och det ÄR skitjobbigt att inte kunna göra precis vad man vill när man vill som man kunde innan barnen kom. Mina stora är 7 o 5 år nu så jag börjar ju om lite :) Mitt tips är att tänka att bebben får hänga med dig och anpassa sig efter det DU ska göra och inte tvärtom. Ska jag iväg o fika, handla eller träna så får bebisen följa med helt enkelt. Jag har vägrat att stanna hemma bara för att det är "enklast" så IFALL bebisen skriker etc. Skriker hon får jag väl sätta mig o amma nånstans då. Hitta en lösning lixom. Tror man kan bli väldigt låst annars. Jag bestämmer och inte bebisen och det har funkar jättebra med mina barn :) Sen är ju alla barn olika såklart, inte så kul att ge sig ut med en kolikbebbe kanske!!smalljey skrev 2014-08-11 10:01:37 följande:
Jag börjar känna mig deprimerad. I några dagar nu så har jag haft svårt att känna mig glad, att orka vara glad och orka ta hand om lilltjejen. Jag avgudar henne men känner mig skitledsen över att det känns som att jag inte är gjord för att vara mamma jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen jag hoppas att det är sömnbristen som spökar, men funderar på nån variant av förlossningsdepression. Kanske borde gå och prata med nån?
Tycker ändå att du ska prata med BVC om detta om det skulle vara en form av förlossningsdepression.
Som du skriver så går spädbarnstiden över ganska snabbt och du kommer växa in i rollen som mamma, jag lovar!
de min dotter kan är väl inte helt ovanligt att bebisar i denna åldern kan?
jag sörjer min frihet, mitt liv innan graviditeten. Det handlar inte om att festa, utan att kunna jobba hur och när jag vill, träffa vänner över en fika utan att behöva fokusera 99% på bebisen genom hela. Att passa upp på den lilla konstant. Att aldrig få sova längre än Max 2 timmar åt gången. Jag trivs inte i rollen och börjar få panik, för det här är ju resten av livet. Visst, spädbarnsperioden går ju över (om lååååång tid som det känns nu) och då blir det väl bättre. Men fan, känner mig så sjukt ego och skitledsen