hjälp..
Hej, jag vill ha andra ögon i det hela.
För lite mer än ett år sedan separerade jag och mamman till vårt barn. Ett halvår senare träffad ja en tjej som jag direkt började gilla, min dotter föll för henne direkt.
Allt gick ganska snabbt så tre månader efter vi träffats valde vi att flytt tillsammans eftersom vi ändå var med varandra konstant.
När v flyttade ihop så började vi bråka en del om att jsg ville spendera lite ensamtid med henne ibland och att vi inte gjort de på länge. Jag vill inte ha vänner och familj runtomkring mih hela tiden.
hon kunde inte förstå så då blev de att vi bråkade om de ett par gånger. Eller ja i typ två veckor. Samma gnabb om och om igen. Men det var bara de.
Hon hade planerad semeste redan innan vi träffades och skulle åka nu förra onsdagen o då kom vi fram till att när hon kommer hem glömmer vi allt bråk o skiter i de o får välja att anpassa oss båda lite mer. För vi älskade varandra o vil att vi ska fortsätta att ha ett förhållande. När hon kommer hem på måndagen så säger hon att hon inte älskar mig på samma vis längre, och att vi ska göra slut. Ledsen som jag blir försöker jag få hrnne att ge oss en chans till. Men hon säger att hon inte vill och vet att det inte kommer fungera.
jag har sagt till henne att om något hänt när hon va på festivalen så kunde hon säga de för då hade jag mått bättre, så ja tror inte hon gjort något.
men jag vill få henne att förstå att jag hsr tagit in henne i mitt liv, i mitt barns liv, egentligen för snabbt men jag känner flr henne som jag aldrig kännt för någon annan.. och att hon ska ge oss en chans.
hur kan känslor bara försvinna på en helg.. hur kan viljan att försöka bara försvinna?
Vad ska jag göra, ska jag agera som vanligt när hon är hemma. Eller ska jag försöka prata med henne mer, trots att hon blir arg varje gång jag försöker prata med henne.
jag förstå inte hur man kan gå från att tycka om någon så mycket att man vill bo med personen till att man absolut inte ens vill försöka hitta dedär som saknas.