hjälp..

Nej, aldrig någonsin. Jag hade inte velat att någon kikar i min telefon utan min vetskap.. Och som jag sa hade de förstört med än de gjort nytta i slutändan.
Jag litar på henne, Mer än man kan tro.. Dock har jag fått känslan flera gånger att de är någon hon döljer.
Hon säger att hon inte älskar mig på samma vis, Men vet inte varför, Hon säger att hon inte vill försöka för att de inte kommer funka men vet inte varför hon vet att det inte kommer funka... Det är ju allt detta " jag vet inte " som gör mig sjukt osäker.
Hon kommer spontant fram till mig och ger mig kramar, lägger sig hos mig framför filmen, Pussar tillbaka på mig när jag pussar på henne.. ( vet inte varför jag gör så. ) Det är ju här jag blir osäker, Idag har vi pratat om allt mellan himmel och jord.. Och pratade lite om hur det skulle kännas för oss båda om hon respektive jag träffade någon annan, O då säger hon att det kommer göra henne svartsjuk om jag träffar någon annan.. Varför bli svartsjuk om det inte finns några känslor kvar.. Trots allt har vi bara varit i ett förhållande i typ 5 månader. Och de låter sjukt lite, ja vet. Jag är ju långt ifrån en expert i området men för mig känns det helt rätt och de beror inte på nyförälskelsen,, utan att hon är en sjukt bra extramamma till min dotter, Hon är perfekt i nästan allt.. Innan vi flyttade tillsammans och även dom dagarna vi bodde tillsammans och inte bråkade så hade vi de sjukt bra..
Men jag ska försöka ta avstånd.. borde jag låta henne komma till mig o lägga sig, släppa till om hon är sugen på sex.. krama tillbaka om hon kommer och vill kramas. Eller ska jag visa att det är slut... jag vill ju kramas o så.

aa jag har berättat för henne.. jag har försökt prata med henne sedan i måndags.. varje gång jag försöker få henne att lyssna flippar hon ur och sticker hemifrån.. så det funkar inte.. Skulle aldrig dra in min dotter att få höra ett bråk, Hon är en del av detta men ska inte vara delaktig i det.
Vi bråkade för att sedan vi flyttade in i nya lägenheten så hade vi vänner på besök varje dag eller så var vi hos vänner varje dag.. Till sist tröttnade jag och sa att nej nu kanske vi kan spendera en dag ihop istället.. Och då sa hon att hon alltid alltid har haft sina vänner runt sig och gick i försvarställning. Eftersom vi båda är sjukt envisa så gav inte hon sig och inte jag till sist kom vi fram till att vi släpper det för vi har inte bråkat innan och de är inte lönt att bråka om detta det är en relativt lätt sak att komma överens om. så vi möttes på halva vägen.. eller va ja trodde i alla fall.

Ska ju tilläggas att på lördagen så skrev hon ett sms ifrån Tomorrowland, Där de stod att jag aldrig skulle tvivla på hennes kärlek till mig, O sen hörde jag inte av henne förns på måndagen runt 12 tiden.. o då frågade jag om allt var ok mellan oss, och vi har sedan vi började berätta att vi älskat varandra har vi alltid varje dag frågat " älskar du mig idag " så jag skrev de... ( som vanligt )

Fick till svar " Jo det gör jag ju, Men inte på samma vis riktigt, Måste stänga av telefonen nu, Hörs sen. puss. "

hm...hon ger helt olika signaler verkar det som, inte konstigt att du känner dig osäker, skulle jag också känna!
Tänk inte på hur lång tid ni varit tillsammans, tiden spelar oftast inte så stor roll, det viktiga är vad som hänt under den tiden som man varit tillsammans, och ni har hunnit med mycket verkar det som.

Låter som att det tyvärr hänt något mellan lördagen och måndagen om hon skrev så på måndagen... Spelar kanske inte roll vad, men hon har väl ändrat sig efter Tomorrowland och det är väl det som hon egentligen borde prata om med dig.

Kanske är det så att ni har olika syn på olika saker, och det är viktigt att prata igenom dem, dels för att lära känna varandra och dels för att veta vad som är okej och inte okej i ert förhållande. Därför tycker jag det är bra att ni pratar om allt möjligt. Dock kan jag fortfarande inte förstå varför hon blir så arg när du vill ta upp det här med att ha tid bara ni två?

Hur vill du göra? Vad känns okej för dig? Vill du ha tydliga gränser för dig och din dotter, genom att strikt säga nej till tjejen i fråga om sex och intimitet? Eller känner du att du kan ge den biten utan att själv bli alltför påverkad?
Kom ihåg att du själv kan komma att såras om hon till slut bara "leker" med dig nu såhär den senaste tiden.

Ja, Jag upplever också det så, jag är både osäker och förvirrad.. dock förstår jag att det är slut o de måste jag förstå för att inte hela tiden såra mig själv genom att tänka på det. Och under tiden vi varit tillsammans har vi haft de sjukt bra.. Jag tror inte något har hänt.. de hade hon berättat de är jag nästan säker på.

aa jag försöker nu och låta allt som har med separationen att vara.. för när jag nämner de så blir hon arg.
Nej hon blev inte arg så.. Men vi kom överens om en sak ena dagen och andra dagen gick hon emot och gjorde precis samma sak igen osv osv så till sist blev det att vi drog upp det en gång till o en gång till eftersom vi kom fram till att vi skulle försöka anpassa oss och ändå tyckte jag inte att hon försökte.

Jag vet inte.. Min dotter saknar henne lika mycket som hon saknar mig när hon är hos sin mamma och blir lika glad över att se henne som hon blir av att se mig, så jag hoppas att trots att denna tjejen är ung att hon förstår att hon är en förebild för min dotter och fortsätter försöka umgås med henne ibland för att bibehålla den konakten lite, de är dock inget jag kan begära.
Jag tror att den dagen hon flyttar blir jag lika ledsen oavsett om vi har haft sex och myst under tiden som om vi inte hade gjort det.
dom här stunderna jag får när vi myser, har sex eller kramas får ju mig att glömma allt de dåliga för några minuter o de känns bra. hon säger ju själv att när hon kramar mig känns allt normalt för en liten stund..

sen vet jag att de senaste dagarna sedan i mådags har jag varit tjatig.. försökt få henne att förstå och så. absolut inte de bästa sättet att hantera det hela.. o de har jag förstått för hon rymmer såfort de dras upp.
enda chansen jag har är egentligen att göra som ni säger att ge henne lite avstånd.. Men jag vet inte hur mycket jag ska försvinna.. ska jag aldrig vara hemma samtidigt som henne, då får hon ju inte se dem bra sidorna jag har som hon såg innan vi flyttade.. för vi har ju inte kunnat se våra bra sidor sedan vi flyttade in i lägenheten tillsammans.

Oj, hoppas hon vet om vilket inflytande och hur omtyckt hon är av din dotter?? Låter som att din dotter verkligen gillar henne så som du beskriver det, och det tror jag verkligen är något som hon borde veta om, om hon inte redan vet det.

Ja, alla såna här mysiga stunder gör ju att man glömmer allt dåligt. Kanske vill båda ni det mest av allt, men något förhindrar henne från att sträva efter det? Kanske.

Så hon bor fortfarande kvar hos er? I så fall tycker jag att du ska vara dig själv, dvs du ska inte behöva fly nån annan plats så fort hon är i huset, men däremot kanske du ska vara lite sparande med allt mys. Kanske försöka bemöta henne som en vän, dvs att du är snäll och så, men inte mer än så? Då kanske hon fortfarande ser dina fina sidor.

Jag ska vara helt ärlig, jag tror att din sambo spelat lite på bortaplan, omman säger så.

Bara en sån sak som att hon plötsligt har kodlås och tar med telefonen överallt är alarmerande, jag hade definitivt dragit öronen åt mig direkt!

Och att hon plötsligt inte älskar dig på samma sätt längre, säger inte det en del?

Att hon fortfarande pussar dig och myser kan bero på att hon inte vill vara helt ensam, hon som måste ha folk runt sig hela tiden, eller så kan det vara bekräftelse hon behöver, eller bara så att hon har dåligt samvete och försöker vara dig till lags på nåt vis.

Jag var själv otrogen när jag var yngre, och allt det där gjorde jag mot min dåvarande pojkvän innan jag själv fattade vilket stort rövhål jag var!

Det svider gånger 1000 när man förlorar någon, och kunde jag så skulle jag ge dig en tröstande kram!

Ni kände ju knappt varandra när ni flyttade ihop och började leka familj. Hon gick från att ha varit singel till att bli sambo och bonusmamma på några månader,inte ens ett halvår. Det kan få vem som helst att backa och kvävas.

Jag är säker på att hon ej gjort eller gör något med någon annan. De alternativet finns inte.

Nu har det gått ett par dagar.. Igår kunde vi prata lite och det slutade med att jag sa till henne, Vill du att jag inte ska hoppas mer så säg isåfall att det aldrig kommer kunna bli vi igen och de ville hon inte säga..
Jag sa även att vi kan skita i att kramas o mysa.. de är bara att hon säger till men hon säger att hon vill.. Jag känner att någonstans där inne så har hon fortfarande känslor för mig.

Jag är fortfarande lika förvirrad då alla människor utom just hon vet varför man älskar någon och varför man älskar någon annan mindre eller inget alls.
Jag vill antingen kunna släppa henne eller veta om det är lönt att jag lever på som vanligt genom att vara mig själv.. Jag har alltid varit den killen som köper blommor när jag är och handlar själv.. Eller gör något annat för henne jag vet hon tycker om.. det är så jag är som person och kan inte bara ändra på det för att hon gjort slut med mig, De är ju inte mina känslor som är försvunna ut i tomma intet,

Sant. Det skulle kunna bero på det. Dock har jag redan frågat henne detta också.
innan vi valde att flytta tillsammans frågade jag om hon verkligen verkligen kände sig redo för detta då det innebär att hon också får en del ansvar i vårt liv.
Hon var 100% säker på vad hon ville och visste absolut vad hon gav sig in på.

Nu om dagarna har hon inte mer än att varit hemma och vänt.. på kvällen kommer hon hem lägger sig hos mig och sover.. sen upp på morgonen igen o iväg. Jag vet inte.. även om vi gjort slut så bor hon här fortfarande och lämnar över allt ansvar över hennes tidigare hund och vår gemensamma. hon tar inget som helst ansvar för något..

Jag börjar själv ge upp.. sakta men säkert.

Hon sa igår att hon förstår inte hur jag kan leva med att hon behandlar mig som jag gör, Och de kan jag inte och jag vill inte.. Men det är omöjligt för mig att sluta tänka på henne.. vad hon gör, vem hon är med, vem hon pratar med. Jag försöker behärska mig och inte fråga för att inte vara en man med sjuka kontrollbehov.

Om hon inte ens längre tar hand om sin hund och bara går in och ut, så tycker jag att det är dags att be henne flytta ut, dvs släng ut henne.

Hon vet inte vad hon vill, vad hon känner och ändå lämnar hon över allt till dig, vilket betyder att hon äter kakan samtidigt som hon behåller den. Du är för tillgänglig och hon bor kvar av bekvämligheter - hon får sin hund matad och rastad, hon har nånstans att bo, hon får dessutom fysiska och känslomässiga behov till på köpet. Klart att hon tar det lugnt utan att försöka hitta ett eget ställe?

Sant. har inte tänkt så. Jag tänker ju i mina egna banor.. Nu har hon redan betalat halva hyran och jag har inte en överdrivet bra ekonomi just denna månaden pga mycket sjukdomar förra månaden.. Så fort denna månaden är slut åker hon ut om inget har förändrats. Jag vill inte sjunka till hennes nivå och bara ge upp utan att kämpa ens lite.

Låter som en bra plan. Till dess kan du likaväl säga att du inte längre vill ta hand om hennes hund, eftersom det är hennes. Synd för hunden för den kanske mår bättre av att bli omhändertagen av någon som bryr sig... Men det visar på att det inte är okej mer av det hon gör just nu.

Jättetråkigt att det blivit såhär, men om man vill något så behöver båda kämpa på, inte bara en.

Det låter tyvärr som något hänt under den helgen, behöver inte vara att hon varit otrogen men ändå träffat någon som gjort henne osäker på sina känslor för dig.
Nu känns det som hon utnyttjar dig till max tyvärr och spelar en del på dina känslor. Genom att svara så svävande så håller hon på något sätt kvar ditt hopp och det finns säkert något motiv bakom det.
Du behöver nog ställa in dig på att bryta och be henne flytta för så som ni har det nu där hon också kommer och går lite som det behagar mår man inte bra av. Du behöver bryta så du kan få läka och gå vidare och det gör man lättast genom att bryta all kontakt helt.

Trist för dig TS som det utvecklar sig men det kanske är lika bra att ni går skilda vägar då. Två hundar också ja ni har då hunnit att införskaffa det också för uppfattade jag rätt hon hade en hund innan och ni har en gemensam. Hundar behöver röra på sig för att må bra och det räcker inte med små snabbisar. I alla fall om det är en hund av något så när storlek

Jag försöker själv intala mig själv att det är något som gör att hon känner som hon känner, Men samtidigt vill jag ju lita på henne när hon säger att hon helt enkelt bara känner så och har ingen anledning till det.
Och jag tror faktiskt att jag är inställd på att det är slut. Även om jag inte vill något hellre än att få tillbaka henne i min famn och kunna kyssa henne när jag vill hålla om henne när jag vill..aa, jag mår faktiskt inte alls så bra.. Det verkar inte på  henne som att hon tar det speciellt hårt heller, ( klart det är ju hon som gör slut ). Aa hon har sen innan en papilon och vi har en Amstaff gemenstamt.. De senaste dagarna har hon åkt iväg på morgonen och kommit hem på kvällen. Hon gjorde samma sak igår och då tyckte jag det räckte o sa till henne ordentligt att ska hon bo här tills hon har hittat annat får hon ta och hjälpa till i hemmet och framförallt med ansvaret över hundarna, Även jag vill kunna göra andra saker än att vara hemma, Då amstaffen är en valp behöver han mycket uppmärksamhet och tid.
Jag går ju alltid flera långa rundor om dagen med dom båda.
Nu precis på morgonen åkte hon iväg igen... får se om hon är iväg hela dagen eller om hon lyssnade på mig igår vilket de kändes som att hon gjorde.
Men blir det ingen förbättring så ber jag henne flytta.. Jag förstår ju att man inte vill bo hos sin mamma eller så. jag försöker ändå vara snäll i det hela... vet inte varför har ingen anledning att vara snäll då hon behandlat mig som smuts de senaste dagarna.. är väl för snäll för mitt eget bästa.

Har dock bestämt mig för någon dag sen att ta lite avstånd.. Sluta skriva med henne om hon inte skriver.. Inte springa efter henne som någon knähund..
Jag tror att ska jag lyckas med att någonsin få tillbaka henne måste jag visa att min självkänsla är starkare nu, Sysselsätta mig själv med saker. Börja träna igen kanske. vad som helst för att slippa tänka på henne..

DET börjar allvarligt talat bli kaos i mitt huvud av allt, Jag vill ha henne hemma men kan inte för det kommer säkerligen sabba mer än vad jag vill att det ska sabba..
Idag är dagen då jag tar nästa steg och det är att visa henne att även jag kan vara lycklig utan henne.. har lite polare där jag bor, Inte så jättemånga eftersom vi flyttade till hennes hemort.
Detta är min sista vecka på semestern och jag ska passa på att njuta så mycket jag kan om vädret bara kan bli bra igen!

Det räcker nu.. Jag är en människa inte gjord av sten. Kan hon inte respektera det.. så upp till henne.
För det är faktiskt så att det är mer hennes förlust.. Hon säger att hon aldrig kommer kunna träffa någon som är så bra som mig igen. Synd. inte mitt fel.

JÄTTEBRA inställning!! Du verkar ha blivit mycket starkare sen du börjat tråden! :)
Och jättebra att du sagt till henne om hundarna och hushållet, hoppas hon gör något, för hennes eget bästa...

Verkligen! Njut av sommaren! Vi har en riktigt varm sommar (bortsett från juni...) så använd den väl och gör massa roligt med din dotter också! :D Hon vill säkert göra massa kul med sin pappa i ledigheten och passa på att hitta på massa skoj!

Din dotter är så liten så hon har snart glömt den här tjejen.

Hon får väl ta med sig hundarna om hon ska vara borta hela dagarna, eller är den nya allergisk kanske?

Hon utnyttjar dig till Max och jag hoppas du säger ifrån! För din egen skull!