• Anonym (Tjej)

    Kan inte ta bort barnet.. Behöver hjälp!

    Hej!

    Jag hoppas att ni kanske kan hjälpa mig lite för jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår så jävla dåligt och mitt liv är slut. Mår illa över vad jag ställt till med och mitt liv skulle verkligen inte bli såhär!!! Vill berätta lite bakgrund först:

    Är en tjej på 18, bor fortfarande hemma. Vi bor grannar med ett par. En tjej och kille. Han var väldigt trevlig och pratade och hälsade alltid på mig. Jag tyckte att han var väldigt charmig och så var han väldigt snygg men jag försökte inte tänka så mycket på det då han faktiskt har flickvän. Flickvännen pratade jag med ibland bara, hon var inte lika pratsam men vi hälsade och så. Min mamma och flickvännen pratade dock ganska mycket och verkar komma bra överens. 

    Iallafall, en kväll i somras hade jag varit ute med mina kompisar och var påväg hem. Jag var ganska full och tänkte att jag genar genom grannens trädgård. Man kan gå genom ett par buskar så man kommer till oss. Märker inte att grannkillen sitter vid sin altan och eftersom jag hade druckit en del så såg det väl ut som om jag behövde hjälp så han kom fram och frågade hur det gick typ. Så hjälpte han mig över till vår trädgård och följer mig till min dörr. Har lite problem att få upp låset så han hjälper mig med det också sen frågar jag om han inte vill komma in och hänga. (Vi har en liten stuga precis bredvid våran tomt som jag ''bor'' i, ifall någon undrar över vart mina föräldrar var). Jag bjuder honom på en drink som jag fixar och så sitter vi och snackar lite. Säger att jag måste gå och lägga mig och han frågar om han inte får ge mig en godnattpuss, vilket han får. Vi byter även nummer. Kvällen efter sitter jag och en kompis och dricker drinkar och jag får då ett sms av honom där han frågar om jag är vaken. När min kompis stuckit hem skriver jag tillbaka att jag ska se film och frågar om han vill komma. Under filmen kysser han mig och det ena ledde till det andra och vi hade sex. Han sover över och sticker sedan hem på morgonen. Sedan hade vi inte så mycket kontakt, han skrev bara att hans fru inte får veta detta. Jag vet att det var jättefel gjort och dumt av mig.

    Nu kommer det allra värsta - Jag har inte vetat om att jag varit gravid. Jag har haft mens som vanligt. Dock är jag smal så efter ett tag började jag känna mig tjock, jag tänkte inte att jag kunde vara gravid då jag är jättenoga med mina p-piller men jag läste runt lite på nätet och ser vissa symtom som stämmer in - Mer flytningar, trötthet osv så tänkte jag gör ett test - Vilket visar neg. Tänkte inte mer på det men jag började må dåligt så tog kontakt med ungdomsmottagningen och fick tillslut reda på att jag är gravid, är i v 21+3. Jag får inte ta bort barnet. Det syns inte än så jättemycket om jag bär bra säckiga kläder men snart kan jag inte dölja det. Jag vill dö på riktigt. Ingen annan än jag vet detta. Herregud vad jag har ställt till det för mig, jag är så jävla dum i huvudet. Vad ska jag säga till mamma och pappa? Och till pappan till barnet som redan är gift..? Fyfan, jag blev riktigt jävla straffad.. Vad ska jag göra?

    Kan ni hjälpa mig? 

  • Svar på tråden Kan inte ta bort barnet.. Behöver hjälp!
  • Anonym (123)
    taquine skrev 2014-09-25 17:26:52 följande:
    Ja tänk vad hans tjej kommer bli gladObestämd eller inte 
    Nä antagligen inte, men därifrån till att ljuga ihop ngt sånt, nä det blir nog bara jobbigare för Ts o upprätthålla nån sorts psykisk instabil suicid person!
  • Vicha
    Anonym (Tjej) skrev 2014-09-25 17:33:34 följande:

    Jag vet att jag varit helt jävla dum i huvudet och jag ångrar det så sjukt mycket! Det gör jag verkligen.. Jag vet att jag gjort fel eftersom jag visste men gjorde det ändå. Jag vet inte vad jag tänkte. Jag hatar mig själv just nu. Jag har påriktigt förstört heeela mitt liv. 


    Förstår att det känns så nu som du förstört hela ditt liv o blir inkastad i detta så sent o hinner inte själv bestämma över ngt som abort, men det finns lösningar. Däremot kommer nog det inte gå så bra mellan grannen o hans tjej kan man tro menmen man vet ju aldrig.

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Tjej) skrev 2014-09-25 17:33:34 följande:

    Jag vet att jag varit helt jävla dum i huvudet och jag ångrar det så sjukt mycket! Det gör jag verkligen.. Jag vet att jag gjort fel eftersom jag visste men gjorde det ändå. Jag vet inte vad jag tänkte. Jag hatar mig själv just nu. Jag har påriktigt förstört heeela mitt liv. 


    Jag hör du har det tungt . men ditt liv är inte förstört för att du får ett barn. Jag blev oplanerat gravid som 18 åring och idag är hon 9 år gammal. Mitt liv skulle inte ha varit så underbart utan henne. Jag förstår du är rädd orolig men barn är en gåva. Visst dom är krävande men du är ändå 18 år. Du har full möjlighet att bo i lägenhet ha vårdnad och skaffa jobb och körkort. Livet är inte öevr för att du får barn. Jag skulle nog säga att mitt liv började när jag fick mitt barn. sen nu har jag flera och jag kan inte säga mitt liv är över.
  • Anonym (Tjej)
    Vicha skrev 2014-09-25 17:40:51 följande:
    Förstår att det känns så nu som du förstört hela ditt liv o blir inkastad i detta så sent o hinner inte själv bestämma över ngt som abort, men det finns lösningar. Däremot kommer nog det inte gå så bra mellan grannen o hans tjej kan man tro menmen man vet ju aldrig.
    Jaa jag har suttit uppe hela natten och tänkt på olika slags lösningar. Jag vill inte ha barnet Gråter Det känns inte rätt och jag mår fruktansvärt illa när jag tänker på det.. Jag kommer inte vara en bra mamma, jag har aldrig ens hållit i en bebis. Mitt liv är att hänga med vänner, festa och resa. Jag kommer aldrig göra det på samma sätt igen. Jag vill inte förstöra min kropp för ett barn. Vilken kille kommer vilja ha mig när jag fått barn med en 12 år äldre kille som är gift. Jag vill inte ha han som pappa till mitt barn, det var inte såhär det skulle bli.. Stackars barn.. 
  • Anonym (Tjej)
    Anonym (Jag) skrev 2014-09-25 17:47:12 följande:
    Jag hör du har det tungt . men ditt liv är inte förstört för att du får ett barn. Jag blev oplanerat gravid som 18 åring och idag är hon 9 år gammal. Mitt liv skulle inte ha varit så underbart utan henne. Jag förstår du är rädd orolig men barn är en gåva. Visst dom är krävande men du är ändå 18 år. Du har full möjlighet att bo i lägenhet ha vårdnad och skaffa jobb och körkort. Livet är inte öevr för att du får barn. Jag skulle nog säga att mitt liv började när jag fick mitt barn. sen nu har jag flera och jag kan inte säga mitt liv är över.
    Tack för att du försöker lugna mig. Men jag tror inte jag kommer känna så för mitt barn.. Jag vet hur illa det låter och hur hemsk jag säkert verkar men allt är fel, allt verkligen. Många som säger att det löser sig och att det kommer gå bra men allt är verkligen åt helvete. Jag hatar mig själv och jag tycker synd om barnet som är oskyldig och jag kan inte känna kärlek till det, vill bara ligga här i min säng och dö känns det som. 
  • Anonym (adoption)

    Hej. Efter att nyligen ha gått föräldrautbildningen inför adoption fick jag veta att det även finns så kallad "svensk-adoption" som innebär att du tar kontakt med soc å sedan så finns det ett antal par som även är godkända för adoption inom landet. Du kan även själv välja ett par som du skulle vilja adoptera barnet till å så prata med soc om det.

    Nu vet inte jag hur du vill göra, men jag hoppas du kommer fram till det som känns bäst för dej.

    Prata med pappan ochså. Å berätta för dina föräldrar... tror du kan behöva deras stöd.

    Jag jobbar även på förlossningen och jag har träffat 2 stycken senaste året som valt att adoptera bort direkt vid födseln.

    Gör de som känns bäst för dej men om du väljer adoption så finns det många barnlösa där ute som längtar efter barn.

    Ta hand om dej. /kram

  • Vicha
    Anonym (Tjej) skrev 2014-09-25 17:59:26 följande:
    Jaa jag har suttit uppe hela natten och tänkt på olika slags lösningar. Jag vill inte ha barnet Gråter Det känns inte rätt och jag mår fruktansvärt illa när jag tänker på det.. Jag kommer inte vara en bra mamma, jag har aldrig ens hållit i en bebis. Mitt liv är att hänga med vänner, festa och resa. Jag kommer aldrig göra det på samma sätt igen. Jag vill inte förstöra min kropp för ett barn. Vilken kille kommer vilja ha mig när jag fått barn med en 12 år äldre kille som är gift. Jag vill inte ha han som pappa till mitt barn, det var inte såhär det skulle bli.. Stackars barn.. 
    Tja rätt naturligt att känna så när man är arton, resa festa vänner mm.
    Iof är det ju bla hormoner o graviditet som "förstör" kroppen o där är du ju redan, eller hur menar du? Nä jag håller med dig om att du kan nog inte räkna med att en kille i din ålder är mogen för ett förhållande med en jämnårig tjej med barn men å andra sidan om du nu väljer att behålla o uppfostra detta barnet så ändras man med mammaskapet liksom o kanske upplever dessa killar som super omogna o inget o ha iaf
  • Anonym (123)
    Anonym (adoption) skrev 2014-09-25 18:11:51 följande:

    Hej. Efter att nyligen ha gått föräldrautbildningen inför adoption fick jag veta att det även finns så kallad "svensk-adoption" som innebär att du tar kontakt med soc å sedan så finns det ett antal par som även är godkända för adoption inom landet. Du kan även själv välja ett par som du skulle vilja adoptera barnet till å så prata med soc om det.

    Nu vet inte jag hur du vill göra, men jag hoppas du kommer fram till det som känns bäst för dej.

    Prata med pappan ochså. Å berätta för dina föräldrar... tror du kan behöva deras stöd.

    Jag jobbar även på förlossningen och jag har träffat 2 stycken senaste året som valt att adoptera bort direkt vid födseln.

    Gör de som känns bäst för dej men om du väljer adoption så finns det många barnlösa där ute som längtar efter barn.

    Ta hand om dej. /kram


    Jättebra åt det hållet hoppas jag på att Ts ska gå
  • Anonym (Tjej)
    Anonym (adoption) skrev 2014-09-25 18:11:51 följande:

    Hej. Efter att nyligen ha gått föräldrautbildningen inför adoption fick jag veta att det även finns så kallad "svensk-adoption" som innebär att du tar kontakt med soc å sedan så finns det ett antal par som även är godkända för adoption inom landet. Du kan även själv välja ett par som du skulle vilja adoptera barnet till å så prata med soc om det.

    Nu vet inte jag hur du vill göra, men jag hoppas du kommer fram till det som känns bäst för dej.

    Prata med pappan ochså. Å berätta för dina föräldrar... tror du kan behöva deras stöd.

    Jag jobbar även på förlossningen och jag har träffat 2 stycken senaste året som valt att adoptera bort direkt vid födseln.

    Gör de som känns bäst för dej men om du väljer adoption så finns det många barnlösa där ute som längtar efter barn.

    Ta hand om dej. /kram


    Jag vet inte vad jag vill, ena stunden vill jag något och nästa något annat. Jag önskar bara att det försvann men det går ju inte. Jag har tänkt att jag ska prata med min mamma ikväll, det kanske blir lättare då.. Jag vet inte.. Skäms så mycket. Önska att jag slapp berätta vem pappan var. Jag vill inte ha barnet men samtidigt vill jag inte ge bort det till någon annan, tänk om man ångrar sig? Och vem ger bort sitt barn, tänker man inte hela livet på det då? (Menar inte att det är fel att adoptera bort sitt barn men för mig känns det dumt). Jag vet ärlig talat inte vad jag känner..

    Tack för ditt inlägg!
    Vicha skrev 2014-09-25 18:19:08 följande:
    Tja rätt naturligt att känna så när man är arton, resa festa vänner mm.
    Iof är det ju bla hormoner o graviditet som "förstör" kroppen o där är du ju redan, eller hur menar du? Nä jag håller med dig om att du kan nog inte räkna med att en kille i din ålder är mogen för ett förhållande med en jämnårig tjej med barn men å andra sidan om du nu väljer att behålla o uppfostra detta barnet så ändras man med mammaskapet liksom o kanske upplever dessa killar som super omogna o inget o ha iaf
    Ja det kanske är vanligt att känna såhär men känns som om jag är ensamast i världen.. Näe jag menar ju bara att kroppen blir ju aldrig sig lik efter en graviditet. Kanske låter dumt att tänka på utseende men jag är inte mogen för ett barn och jag borde inte ha ett barn egentligen.. Det var verkligen inte såhär det skulle bli. Jag ville hitta en kille och bli kär i och skulle skaffa barn med och ha en lycklig graviditet och se fram emot mitt barn men nu känns allt så hopplöst..
  • Anonym (adoption)

    Tänk efter vad du vill i livet. Är det möjligt att åstadkomma å göra det med ett barn. Jag är en positiv person som tror att allt är möjligt bara man vill:) men tänk ochså på hur du skulle vilja ha framtiden. Å tänk på om du skulle klara allt ekonomiskt. Jag tror säkert att man tänker på barnet man ger bort men då får man nog ochså tänka att det kom till en familj som verkligen älskar det. Jag och min man är mitt uppe i adoptionssvängen å soc synar oss inifrån och ut. Så om du väljer att adoptera så kan du nog nästan va 110% säker på att det kommer till ett bra hem. Om du känner att du vill adoptera bort barnet så tänk att där skulle de va älskat och efterlängtat från första stund av båda föräldrarna.

    Prata med din mamma om situationen. Du behöver ju inte berätta allt om du inte vill. Hoppas hon förstår å stöttar dej hur du än vill göra.

    Skicka ett pm om du vill prata mer privat.

Svar på tråden Kan inte ta bort barnet.. Behöver hjälp!