• Anonym (Tjej)

    Kan inte ta bort barnet.. Behöver hjälp!

    Hej!

    Jag hoppas att ni kanske kan hjälpa mig lite för jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår så jävla dåligt och mitt liv är slut. Mår illa över vad jag ställt till med och mitt liv skulle verkligen inte bli såhär!!! Vill berätta lite bakgrund först:

    Är en tjej på 18, bor fortfarande hemma. Vi bor grannar med ett par. En tjej och kille. Han var väldigt trevlig och pratade och hälsade alltid på mig. Jag tyckte att han var väldigt charmig och så var han väldigt snygg men jag försökte inte tänka så mycket på det då han faktiskt har flickvän. Flickvännen pratade jag med ibland bara, hon var inte lika pratsam men vi hälsade och så. Min mamma och flickvännen pratade dock ganska mycket och verkar komma bra överens. 

    Iallafall, en kväll i somras hade jag varit ute med mina kompisar och var påväg hem. Jag var ganska full och tänkte att jag genar genom grannens trädgård. Man kan gå genom ett par buskar så man kommer till oss. Märker inte att grannkillen sitter vid sin altan och eftersom jag hade druckit en del så såg det väl ut som om jag behövde hjälp så han kom fram och frågade hur det gick typ. Så hjälpte han mig över till vår trädgård och följer mig till min dörr. Har lite problem att få upp låset så han hjälper mig med det också sen frågar jag om han inte vill komma in och hänga. (Vi har en liten stuga precis bredvid våran tomt som jag ''bor'' i, ifall någon undrar över vart mina föräldrar var). Jag bjuder honom på en drink som jag fixar och så sitter vi och snackar lite. Säger att jag måste gå och lägga mig och han frågar om han inte får ge mig en godnattpuss, vilket han får. Vi byter även nummer. Kvällen efter sitter jag och en kompis och dricker drinkar och jag får då ett sms av honom där han frågar om jag är vaken. När min kompis stuckit hem skriver jag tillbaka att jag ska se film och frågar om han vill komma. Under filmen kysser han mig och det ena ledde till det andra och vi hade sex. Han sover över och sticker sedan hem på morgonen. Sedan hade vi inte så mycket kontakt, han skrev bara att hans fru inte får veta detta. Jag vet att det var jättefel gjort och dumt av mig.

    Nu kommer det allra värsta - Jag har inte vetat om att jag varit gravid. Jag har haft mens som vanligt. Dock är jag smal så efter ett tag började jag känna mig tjock, jag tänkte inte att jag kunde vara gravid då jag är jättenoga med mina p-piller men jag läste runt lite på nätet och ser vissa symtom som stämmer in - Mer flytningar, trötthet osv så tänkte jag gör ett test - Vilket visar neg. Tänkte inte mer på det men jag började må dåligt så tog kontakt med ungdomsmottagningen och fick tillslut reda på att jag är gravid, är i v 21+3. Jag får inte ta bort barnet. Det syns inte än så jättemycket om jag bär bra säckiga kläder men snart kan jag inte dölja det. Jag vill dö på riktigt. Ingen annan än jag vet detta. Herregud vad jag har ställt till det för mig, jag är så jävla dum i huvudet. Vad ska jag säga till mamma och pappa? Och till pappan till barnet som redan är gift..? Fyfan, jag blev riktigt jävla straffad.. Vad ska jag göra?

    Kan ni hjälpa mig? 

  • Svar på tråden Kan inte ta bort barnet.. Behöver hjälp!
  • Stavka
    Randig skrev 2014-09-28 23:20:50 följande:
    Men fattar du inte, hon FÅR inte göra abort, hon upptäckte graviditeten i vecka 21, man FÅR inte göra abort då enligt svensk lag.

    Och Ts, det kommer gå bra:) Skit i alla idioter här inne som skriver som om de har alla svar i världen och kan bäst. Vi vet ju att så inte är fallet.

    Vad skönt att dina föräldrar finns där och kan stötta dig och hoppas pappan kommer ta det bra och att det inte blir massa problem där. Uppdatera gärna om hur det gick.
    Vilken hiskelig otur, då är allt förlorat.
  • attali

    Stort lycka till. Bry dig ej i allt konstigt folk, såna kommer man jämt stöta på.. Hoppas allt går bra ! Du får gärna uppdatera hur allt gått!

  • Anonym (Q)
    Stavka skrev 2014-09-28 23:26:26 följande:
    Vilken hiskelig otur, då är allt förlorat.
    Nej verkligen inte. Även om situationen ser jobbig ut just nu, så har de precis alla förutsättningar till ett fantastiskt liv ihop med barnet.

    Hon har ju föräldrar som finns där. Och hon har framförallt sig själv och hennes egna styrkor.

    Detta är ju knappast första gången i världshistorien som ett barn kommer till av ett snedsteg, men där det växer en fantastisk liten krabat ur det.

    Du är lika oerfaren som de flesta andra förstagångsföräldrar. Och du kommer växa in i rollen vart eftersom.

    Lycka till, till dig i ditt liv.
  • Stavka
    Anonym (Q) skrev 2014-09-30 07:23:27 följande:
    Nej verkligen inte. Även om situationen ser jobbig ut just nu, så har de precis alla förutsättningar till ett fantastiskt liv ihop med barnet.

    Hon har ju föräldrar som finns där. Och hon har framförallt sig själv och hennes egna styrkor
    Ja, möjligheterna till ett drägligt liv finns väl säkerligen, men faktum kvarstår att hennes ungdom är skändad och förintad, dräpt i blöjbyten och föräldraansvar, vilket hon antagligen kommer att sörja bittert i framtiden. Inte nog med det; hon har fått en omoralisk och lösaktig fader till avkomman att behöva dras med. Nej, hade sannerligen inte bytt liv med denna stackare.
  • Anonym (Q)
    Stavka skrev 2014-09-30 21:46:39 följande:
    Ja, möjligheterna till ett drägligt liv finns väl säkerligen, men faktum kvarstår att hennes ungdom är skändad och förintad, dräpt i blöjbyten och föräldraansvar, vilket hon antagligen kommer att sörja bittert i framtiden. Inte nog med det; hon har fått en omoralisk och lösaktig fader till avkomman att behöva dras med. Nej, hade sannerligen inte bytt liv med denna stackare.
    Hahaha oj vad du tar i.

    Att ta hand om ett barn är inte riktigt så illa.

    Det är fler än henne som är en ung mamma, och deras ungdom blir inte skändade.

    Förr i tiden var det en normal ålder att bli mamma i. Det är med nutiden mått räknad tidigt.

    Jag kan hålla med om att hon förmodligen får samarbeta med en människa som hon egentligen inte velat samarbeta med.

    Men det har hon också gemensamt med många föräldrar. Det är många som separerar idag som har svårt att samarbeta.

    Du har en konstig livssyn, som jag hoppas att de flesta inte har.
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Tjej) skrev 2014-09-28 21:10:00 följande:

    Allt har gått bra, det gick även bra i fredags. Mamma var även med. Har berättat för min pappa nu också och det gick också bra. Så det känns bra. 

    Jag vet at han är pappan. Det hände i maj, precis som ni skrivit. Jag ser maj som sommar så därför skrev jag somras. Sen har jag inte varit med någon annan på ett halvår så jo jag är säker.

    Jag har även kontaktat pappan och vi ska ses imorgon. Jag skrev att det var väldigt viktigt så han gick med på att ses.

    Jag börjar acceptera det mer och mer och jag tror att det kommer gå bra. Jag har bestämt mig för att behålla och inte adoptera bort mitt barn. Det vill jag inte. Jag tror att jag var väldigt chockad och kände att det var med fel pappa och fel tid men det är ju faktiskt mitt barn och jag tror det kommer bli bra! 


    Jag tror inte jag kommer uppdatera mer här för jag blir ledsen av vad folk skriver och jag har ingen lust att förklara mig över folk som tror sig veta allt men jag vill säga tack så mycket till alla som peppade mig! Hjärta  Tack!
    Hur går de ts , har du pratat med barnets pappa .
  • Anonym (*)
    Zuzanne skrev 2014-09-25 23:17:36 följande:

    Om du verkligen inte vill ha barnet och känner dig självmordsbenägen kanske du får göra en abort ändå. Visst kommer du att vara tvungen att föda ut det döda fostret men det fixar man, det är ju mindre än ett färdigt barn även om det kommer att göra ont. Jag har själv gjort två aborter, v 13 & 14, och visst ser det ut som en liten människa. I ditt fall så borde de ge klartecken då man ändå inte kan rädda foster innan v 25. Personligen är jag för fri abort utan tidsgräns. Väljer du att behålla så kan det bli fantastiskt! Under min senaste graviditet fick jag en depression och ville göra abort, var i ca v 20 när tankarna kom. Jag googlade om hemaborter osv, hur jag skulle avbryta det på egen hand. Samtalade mycket med min syster och tillslut försvann depressionen även om jag hatade att vara gravid, du tycks dock sakna besvär så lyllos dig! Hur som helst, hon föddes och det var instant love! Idag är hon 1 år och är det bästa som hänt mig! Adoption har jag ingen erfarenhet av, men skulle själv aldrig adoptera bort mitt barn, hellre abort. Tänk igenom vad du vill och ta ett beslut därefter. Först då kan du börja tänka på pappan och vad du skall göra åt honom. En sak i taget.


    Det här kan vara det äckligaste, obehagligaste jag någonsin läst här på familjeliv. Jag hoppas att ddet bara är för att provocera. Annars blir jag mörkrädd. Huuu. :(
  • nevermind
    Anonym (*) skrev 2014-10-13 13:25:44 följande:
    Det här kan vara det äckligaste, obehagligaste jag någonsin läst här på familjeliv. Jag hoppas att ddet bara är för att provocera. Annars blir jag mörkrädd. Huuu. :(
    Varför?
  • Anonym (*)
    nevermind skrev 2014-10-13 18:21:47 följande:
    Varför?
    "visst kommer du vara tvungen att föda ut det döda fostret, men det fixar man, det är ju mindre än ett färdigt barn även om det kommer göra ont" ??

    en person som uttrycker sig så skulle inte jag vilja möta i en mörk gränd.

    förövrigt, har fött ett dött barn och det är inget "man fixar", om man inte är psykopatiskt lagd.


  • Chrysabelle
    Anonym (*) skrev 2014-10-14 00:13:29 följande:
    "visst kommer du vara tvungen att föda ut det döda fostret, men det fixar man, det är ju mindre än ett färdigt barn även om det kommer göra ont" ??

    en person som uttrycker sig så skulle inte jag vilja möta i en mörk gränd.

    förövrigt, har fött ett dött barn och det är inget "man fixar", om man inte är psykopatiskt lagd.
    Men du lever ju, eller? Då fixade du det.
  • Anonym (*)
    Chrysabelle skrev 2014-10-14 07:05:38 följande:

    Men du lever ju, eller? Då fixade du det.


    Definitivt inget man fixar frivilligt, i första taget och utan att en del av en själv dör. Riktigt obehagligt uttryckt.
  • Chrysabelle
    Anonym (*) skrev 2014-10-14 07:11:41 följande:
    Definitivt inget man fixar frivilligt, i första taget och utan att en del av en själv dör. Riktigt obehagligt uttryckt.
    Varför det? Det betyder enbart att man klarar av det, det är många som gjort det, och som fortfarande lever. De dog inte, de begick  inte självmord, utan fixade det.
  • Anonym (*)
    Chrysabelle skrev 2014-10-14 07:14:51 följande:
    Varför det? Det betyder enbart att man klarar av det, det är många som gjort det, och som fortfarande lever. De dog inte, de begick  inte självmord, utan fixade det.
    det var nära på, kan jag säga.

    så du tycker inte det är sjukt att uppmana någon att utsätta sig för det helvetet som det faktiskt är, med orden "det fixar man", som om det handlade om vad annat som helst?

    jag har inte läst hela tråden, utan fastnade på det inlägget, som var det mest smaklösa, psyksjuka jag läst i hela mitt liv.
  • Anonym (N)

    Tråkigt om folk här gör dig ledsen. Jag tycker du verkar väldigt stark och jag önskar all lycka till dig och barnet. Hoppas även pappan kommer finnas med i bilden för barnets skull! Stor kram och ta hand om er!

  • Primmeling

    Så himla synd att folk är så otrevliga och elaka här att trådstartaren försvinner... Tänk er för lite! Vi är många som bryr oss och hade velat veta fortsättningen...

Svar på tråden Kan inte ta bort barnet.. Behöver hjälp!