• Anonym (vad gör man?)

    Tackat ja till ett jobb där jag VET att jag inte kommer att klara av arbetsuppgifterna, vad gör man?!

    Ja som rubriken lyder har jag satt mig i en riktigt jobbig sits. Har tackat ja till ett jobb där jag vet att jag inte kommer att klara av arbetsuppgifterna! En del av uppgifterna är att svara på mail från kunder med tex frågor som dem har osv. Idag behöver jag ALLTID hjälp av min sambo med att svara på mail. Sen kommer jag även ha telefonkontakt med ett inkassobolag då och då. Och jag pratar helst inte i telefon, tycker det är jättejobbigt.

    Sen ska jag även gå igenom posten för att sortera ut det som är viktigt och som måste sparas och slänga det andra. Jag VET inte vad som är viktigt och inte viktigt, måste alltid fråga min sambo om något är att spara eller inte. Jag kan liksom inte bestämma själv vad som behöver kastas eller sparas. Jag kommer behöva fråga om vartenda brev om det ska sparas eller inte och det fungerar ju inte. Jag måste ju kunna sköta jobbet själv.

    Har dock inte skrivit på något avtal ännu, men FAN, hur gör jag nu?! Kan jag bara säga till att jag inte kommer att klara av uppgifterna? Att uppgifterna är alldeles för svåra för mig och att de får leta efter någon bättre lämpad för tjänsten??

  • Svar på tråden Tackat ja till ett jobb där jag VET att jag inte kommer att klara av arbetsuppgifterna, vad gör man?!
  • Anonym (vad gör man?)
    SecretMe skrev 2014-10-11 17:03:48 följande:
    Nu låter det för mig som att det är själva situationen att vara i ett arbete som är ditt problem.
    Något har låst sig för dig och du behöver hjälp att hitta nyckeln för att låsa upp igen.
    Ja det att jag aldrig kommer in i uppgifterna eller klarar av uppgifterna utan alltid måste ha hjälp!
  • SecretMe
    Anonym (vad gör man?) skrev 2014-10-11 17:05:15 följande:
    Ja det att jag aldrig kommer in i uppgifterna eller klarar av uppgifterna utan alltid måste ha hjälp!
    Du kanske skulle söka ett enklare jobb med mindre ansvar?
  • Anonym (vad gör man?)
    SecretMe skrev 2014-10-11 17:08:58 följande:
    Du kanske skulle söka ett enklare jobb med mindre ansvar?
    Ja absolut. Som vadå? Vad är enklare än att vara brevbärare eller butiksbiträde?
  • Anonym (')
    Anonym (vad gör man?) skrev 2014-10-11 17:10:18 följande:
    Ja absolut. Som vadå? Vad är enklare än att vara brevbärare eller butiksbiträde?
    Vad som är lätt beror ju på vad man är bra på. För din del skulle det kanske passa bra med ett rutinjobb inom ekonomi där du bara sitter framför en dator och pysslar med siffror, utan någon form av kundkontakt, medan någon annan tycker att det är mycket lättare att sitta jobba på förskola, butik eller i reception.. 
  • SecretMe
    Anonym (vad gör man?) skrev 2014-10-11 17:10:18 följande:
    Ja absolut. Som vadå? Vad är enklare än att vara brevbärare eller butiksbiträde?
    Jag vet inte... det framgick inte att du haft de jobben.
    Har du provat att jobba med lokalvård? Menar inte att det är ett jobb utan ansvar för det är det absolut inte men pressen kanske inte blir lika stor då?
  • Anonym (vad gör man?)

    Har fått ett papper där mina arbetsuppgifter står. Står det tex "Ta en kopia på fakturan och sätt in pappret i den röda pärmen". Då känner jag ändå att jag måste fråga "Ska jag sätta in kopian i den röda pärmen?"

  • Anonym (')

    Däremot så tror jag inte du ska fly från problemet, utan boka snarast tid hos psykolog och red ut vad det egentligen är som gör att du känner så här, annars kommer ju problemet följa med dig även till nästa jobb. Jag tror faktiskt inte problemen är så stora som du upplever dom, varför skulle dom annars behållit dig på det förra jobbet? Hade du inte skött ditt jobb hade du garanterat inte fått vara kvar.. 

  • Fanny b
    Anonym (vad gör man?) skrev 2014-10-11 17:03:54 följande:

    Nej han är inte känslokall, du måste ju förstå hans sits också. Hur kul är det att försörja en vuxen människa år ut och år in?

    Ne fy f'n, måste ha lite ångestdämpande för tillfället, det löser inga problem jag vet, men jag blir tokig på denna ständiga ångest. Ångest innan jag somnar, ångest när jag vaknar, ångest på dagarna. Ångest, ångest, ångest och oro, oro HELA tiden.


    Om det hade varit så att du inte ville arbeta hade jag förstått din sambos reaktion men du kan inte rå för att du har ångest och mår som du gör. Om det är möjligt skulle jag i ditt fall bli särbo då jag kan tänka mig att din sambos reaktion och det faktum att han försörjer dig bidrar att du mår dåligt.

    Jag tror att du kan lära dig detta arbete men av egen erfarenhet tycker jag att när man mår dåligt så bör man undvika göra saker som är påfrestande. Tex när jag mådde som sämst tvingade jag mig själv att studera på högskolan, då detta var en dröm. Det gick inte bra, jag fick dåligt självförtroende, orkade inte plugga. För några år sedan började jag plugga igen och

    Skillnaden var stor. Jag orkade mer, kunde klara tentor utan att bli för stressad över tids begränsningen.
  • Anonym (vad gör man?)
    SecretMe skrev 2014-10-11 17:16:14 följande:
    Jag vet inte... det framgick inte att du haft de jobben.
    Har du provat att jobba med lokalvård? Menar inte att det är ett jobb utan ansvar för det är det absolut inte men pressen kanske inte blir lika stor då?
    Alltså städare tänkte du? Har sökt sådana jobb, men krävs inte det ofta någon utbildning för sådana jobb? Eller hur får man ett sånt jobb? Är väl inte alls det jag vill göra egentligen.

    Jag vill sitta på ett kontor, i en skön stol, med ingefärste och knappa på datorn. Jag vill så gärna ha ett jobb där jag trivs, ett jobb som inte ger mig ångest, ett jobb där jag trivs med mina kollegor och inte är rädd för dem. Ett jobb som kan jag känna att jag vill gå till. Inte att jag behöver tvinga mig till jobbet varje morgon och 5 dagar i veckan, det gör mig deprimerad.
  • Anonym (vad gör man?)
    Anonym (') skrev 2014-10-11 17:17:42 följande:

    Däremot så tror jag inte du ska fly från problemet, utan boka snarast tid hos psykolog och red ut vad det egentligen är som gör att du känner så här, annars kommer ju problemet följa med dig även till nästa jobb. Jag tror faktiskt inte problemen är så stora som du upplever dom, varför skulle dom annars behållit dig på det förra jobbet? Hade du inte skött ditt jobb hade du garanterat inte fått vara kvar.. 


    Har ringt psykiaktriska mottagningen här. Men kommer inte få någon tid förrän om flera veckor, pratade senast med dem igår Och jag kan inte vänta flera veckor, för det är nu, nästa vecka som jag måste gå till jobbet igen
Svar på tråden Tackat ja till ett jobb där jag VET att jag inte kommer att klara av arbetsuppgifterna, vad gör man?!