Någon annan som fått diagnos adhd i vuxen ålder! Jag fick min diagnos för 3 år sedan, 36 år gammal! Vad är/har varit jobbigast för er? Ingen har någonsin tänkt på adhd när det gäller mig, jag har haft diagnos recidiverande depression! Ett av mina stora problem är trötthet/orkeslöshet! Tror till stor del det gör min nere! Jag orkar inte jobba!
Jag fick min diagnos för ca 2 år sen, adhd kombinerad typ, 30 år gammal. Mitt största problem har alltid varit koncentrationen samt att jag är konstant rastlös och uttråkad.
Jag är likadan, men för mig handlar det inte om orkeslöshet utan snarare att jag har så svårt att komma igång med saker och ting som inte intresserar mig. Om du upplever att du är som trött och orkeslös låter det mer som den underaktiva typen av adhd, dvs adhd utan hyperaktivitet.
Jag fick min diagnos ADD härom året, är runt 45 nu. Väldigt ofta trött och orkeslös, har förstås kollat upp ev vitaminbrister o sånt men det har jag inte. Har i alla år undrat varför jag är så här men nu vet jag. Min läkare pratade om dystymi o recidiverande depressioner här med, innan jag fick diagnosen. Själv tror jag det kan vara nån slags kombo.
Jag fick min ADD diagnos för kanske 8 månader sen. Utåt är jag lugn och trevlig men insidan är ett inre kaos. Miljoner tankar som far fram och tillbaka och så ångest på det. Min utredare var lite tveksam på om det var en kombinerad typ eftersom jag pratar mkt och har svårt med impulser när jag blir arg. Jag kan säga saker jag inte menar för att jag inte hinner tänka efter. Det är som att jag skiftar litegrann.
Annars har jag svårigheter med att jag inte kommer igång med någonting, glömmer bort en massa saker och har nästan ingen energi. Jag är också långsam när jag ska göra diverse uppgifter för att jag inte riktigt får ihop det. Klarar inte av att göra mig iordning när jag ska iväg oavsett om jag har 3h eller 20 minuter på mig för att jag inte förstår hur lång tid en sak tar att göra och tankarna som far runt gör att fokus hamnar på helt fel saker.
Kaos :p
Den brutala tröttheten är värst, jag är pensionerad nu för tiden.
Jag har inga gränser jobbar som ett jehu tills jag kraschar och börjar om vart tredje år.
Det är som att jag har sån galen damp så jag gör mer saker per dag än vad en vanlig dödlig gör på tre veckor-FAST jag egentligen inte ens orkar gå upp ur sängen.. Sjuktsjukt
Tröttheten i kombo med att jag gör för mycket gör att jag inte ens minns vad jag gjorde för 14 dagar sedan, på riktigt jag minns inte bara fragment, gör att jag har en sorts tung light depression hela tiden som jag döljer.
Hjärnan är oftast kolsvart så jag får kämpa så hååårt för att hålla skenet uppe, vilket i sig är otroligt uttröttande.
Jag har jättesvårt att komma igång med saker, är väldigt rörig och det blir stökigt bara jag kommer innanför dörren här hemma. Jättesvårt att strukturera. Gör alltid allt i sista minuten. Jag vet oftast långt innan vad jag ska göra men jag kan inte börja. Jag har också en depression. Utmattnings depression.
På tisdag ska jag på mitt 3:e möte med psykologen som gör min utredning.
Är även i startgroparna för en utredning på min 9 åriga dotter också. Så det är lite mycket just nu. Samtidigt som vi utreder eventuell immunbrist hos sonen som är 4 år. Dottern har redan det. Så det är någonting hela tiden så inte så konstigt att man blir utmattad.
Var till psykologen för del 3 av min utredning idag. Vilka tester... kände mig förvirrad av alla frågor och grejer som jag fick göra. Var mycket inlärnings tester idag. Kände mig sådär lagom smart och lagom dum idag. Ibland känns det verkligen som att jag inte kommer att få någon diagnos. Idag tyckte hon att det verkade som att jag hade dåligt självförtroende vilket stämmer väldigt bra.
Ni dom gjort utredningen redan. Hur var den för er och hur många gånger träffade ni psykologen.
Fick diagnosen när jag var 18 och är 26 idag.
Har varken tagit studenten eller körkortet pga mina koncentrationssvårigheter. Försöker ta tag i det nu men jag känner verkligen att jag har problem med det än. Funderar ofta på hur det blir sen när jag får jobb pga. All ångest jag får av alla "måsten". Har så svårt att göra saker när det är en bestämd tid. Tex jobb, läkarbesök eller avtalade tider för att umgås med kompisar.
Har också väldiga problem/mår dåligt av måsten, krav, tider att passa etc
Mår bäst när det är tomt i min kalender, en liten sak i veckan stör mig och jag blir orolig!
jag är gift och har två barn, 5 och 8 år Och du?
Det är väldigt skönt att veta att man inte är ensam vilket man kan tro många gånger! Jag är helt sjukskriven, har inga krafter till att arbeta! jag är gift och har två barn, 5 och 8 år Och du?
Jag har sambo sedan 14 år och 2 barn 9 och 4. Känner mig nästan dagligen lat och otillräcklig här hemma när jag inte orkar ta tag i saker. Nu är vi i och för sig sjuka här hemma just nu. Sonen har varit riktigt dålig, och när barnen är sjuka så funkar jag ännu sämre. Det blir om möjligt ännu mindre gjort. Jag blir lixom helt handlingsförlamad.
Känner igen mycket! De som inte känner mig upplever mig nog som lugn, jag kan prata väldigt mycket om jag är på det humöret men ses nog bara mer som social då! Hemma däremot kan jag brusa upp för små saker, har svårt för att diskutera för jag blir upprörd och högljud! Min man säger alltid "lugna dig" Är också väldigt impulsiv och kan slänga ur mig saker/göra saker utan att tänka mig för och ångra mig efter! Har svårt att vänta och avbryter när jag och min man diskuterar saker! Har en oro och nervositet på insidan och det snurrar tankar hela tiden i huvudet, aldrig lugnt, kan inte läsa en bok för jag vet inte vad jag läser då jag tänker på allt annat! Har också svårt att komma ihåg, lägger saker och vet inte vart etc
Tycker alltid att jag har jätte god tid på mig men plötsligt ingen tid!
Hej de va spännande att läsa om hur andra har det med ADHD.
Jag fick själv diagnosen för ett år och är nu 21år.
När jag fick diagnosen så lätta flera kg från mina axlar och träffade min sambo i Augusti efter att ha hoppat runt mycket innan. Nu så har jag medicin Elvanse som hjälper mig att med mycket saker speciellt att jag känner mig trygg i mig själv så jag kan hålla mig kvar så länge vilket jag inte har kunnat gjort förut då jag hade för bråttom och stötte ihop med fel killar.
Vilket har gjort att min släkt inte tycker så mycket om mig.
Har ni något råd om hur man kan lägga upp vardagen?
Hade glömt bort den här tråden. Jag har nu fått min diagnos. Adhd blev det inte Add som jag trodde. Och depression också. Känner mig halv död största delen av dygnet och har nu blivit sjukskriven 50 %. Känns riktigt bra att utredningen och väntan på svar är över. Ska få träffa läkare om 2 veckor så får vi se vad han säger om tex medicinering. Ska även få gå 3 gånger hos en arbetsterapeut. Hoppas på att få lite bra verktyg för att kunna hantera detta bättre.
Det känns som att depressionen blivit värre dock.
Vad skönt att du fått svar nu så du slipper vänta längre. Vad bra att du ska få träffa en arbetsterapeut och sådär också :). Jag väntar också på en tid för det men har inte hört någonting ännu. Jag tror det kan vara ganska bra så kanske man får lite hjälp med struktur och så när det krånglar.
Jobbigt med depressionen..min är också värre nu än vanligt men jag försöker att aktivera mig själv även om det är svårt. Jag hoppas att det kommer kännas bättre snart för dig med allt!