• Anonym (Ledsen)

    Känner hopplöshet. Deprimerad.

    Jag är bipolär och har haft väldigt svåra skov åt både det depressiva och maniska hållet.
    Jag kan inte säga just att just nu är den värsta tiden som jag gått igenom men jag känner att jag inte orkar det här. Jag har sedan en tid tillbaka börjat känna mer dödslängtan och även varit väldigt nära att skada mig själv. Som jag inte har gjort på länge.

    Jag känner mig helt nedbruten just nu. Och ändå är det inte så illa som det har varit förr.
    Jag känner att jag inte vet vad jag ska göra. Medicinerna jag har är både jag och min läkare nöjda med. Jag har en psykolog som jag träffar. Hon hjälper mig väldigt mycket, men emellan våra möten så hinner jag gå vilse i huvudet.

    Jag känner mig lite maktlös i situationen och jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag känner mig så ledsen. Orkar inte gå upp ur sängen, ingenting är roligt och allt känns bara hemskt.
    Jag försöker alltid motarbeta mina depressioner och försöka aktivera mig. Men när jag aktiverar mig blir jag trött och utslagen.

    Någon som har några hjälpande ord? Vad som helst? Några tips? Är det såhär det ska vara föralltid?

  • Svar på tråden Känner hopplöshet. Deprimerad.
  • Anonym (Anna)

    Hej (Ledsen) jag blev lite orolig att du hade försvunnit härifrån. Det var tråkigt att höra om din kompis som svek.. Jag vet hur det är när man måste (ladda)... Tror också att du inte hade tagit det lika hårt i "normala" fall. När man är deprimerad så är man så känslig och sårbar. Jag måste säga att jag tycker att du är jätteduktig som tar dig iväg och tränar. Jag måste också det men jag har inte den där gnistan.. Jag vet att alla säger att det är viktigt att röra på sig o allt det där och jag har tyckt att jag är på bättringsvägen. Varit ute med hunden o allt möjligt men idag.... Jag vet inte vad som hände... Jag har inte ens borstat tänderna än, vaknade med ångest, smärta o illamående. Jag ska försöka att ta tag i mig nu, ville bara skriva till dig först. Jag tycker att du är duktig som klarar att träna. Försök att inte tänka så mycket på den där kompisen som svek. Idag är det regnigt, kanske passar med en bra film? ( o lite godis) ha det bra!

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Anna) skrev 2015-05-04 11:32:29 följande:

    Hej (Ledsen) jag blev lite orolig att du hade försvunnit härifrån. Det var tråkigt att höra om din kompis som svek.. Jag vet hur det är när man måste (ladda)... Tror också att du inte hade tagit det lika hårt i "normala" fall. När man är deprimerad så är man så känslig och sårbar. Jag måste säga att jag tycker att du är jätteduktig som tar dig iväg och tränar. Jag måste också det men jag har inte den där gnistan.. Jag vet att alla säger att det är viktigt att röra på sig o allt det där och jag har tyckt att jag är på bättringsvägen. Varit ute med hunden o allt möjligt men idag.... Jag vet inte vad som hände... Jag har inte ens borstat tänderna än, vaknade med ångest, smärta o illamående. Jag ska försöka att ta tag i mig nu, ville bara skriva till dig först. Jag tycker att du är duktig som klarar att träna. Försök att inte tänka så mycket på den där kompisen som svek. Idag är det regnigt, kanske passar med en bra film? ( o lite godis) ha det bra!


    Nej jag hade nog inte brytt mig speciellt mycket om det där annars. Ialla fall inte om jag hade andra roliga saker som låg framför mig. Men nu blir det nog extra jobbigt när man äntligen hade något roligt att se fram emot. Har ju inte känt så alls nästan det senaste. Det mesta har känts väldigt trist och grått.

    Har lite svårt att fylla det här tomrummet nu känner jag :/


    Alla säger att träning är så himla bra. Själv är jag ganska skeptisk till det hela. Kanske hade jag mått ännu sämre om jag inte tränade. Men jag har aldrig känt något samband mellan träning och någon form av förändring i mitt mående. Jag tror att det där är väldigt individuellt faktiskt. Är man ingen träningsmänniska kanske stressen av att man "borde" träna och många försök som sedan kanske blir misslyckanden göra situationen sämre. Jag är inte alls någon som rekommenderar träning i första hand när människor mår dåligt. Bara av egen erfarenhet. Så man ska aldrig känna att man måste eller att man borde.

    Tack återigen för att du skriver så ofta och kollar till mig <3

  • Anonym (Anna)

    Nu har jag borstat tänderna o rollat soffan. Mår lite bättre nu. Jag håller med dig om det där med träningen, man känner press på nåt sätt. Om det hade varit kul så hade det varit en annan sak. För mig är det bra då jag måste bygga upp musklerna runt ryggraden. Jag har tydligen "sladdrigt" bäcken. Lr ostabilt kanske det heter. Men om det hjälper mitt mående annars... Ja vet inte.. Kan inte heller riktigt koppla ihop det. Har du nåt som du tycker är kul att pyssla med hemma? Du pratade om ljudböcker. Ja måste prova det, låter avkopplande. Jag fick tvinga mig ut med hunden idag men jag va irriterad. Jätteont i ryggen o hon är asstark. Väger nästan 35 kilo. Inte så kul med min rygg. Men det är ett måste. Annars är det kul, men inte idag. Det blir en film idag o bara slappa. Va gör du för nåt då? Kanske vi kan peppa varann att göra saker?

  • Anonym (Anna)

    Ps :) hittade en film på SVT play. Där är sällan filmer. Den heter Pippa Lee,s hemliga liv. Kan det va nåt en sån här dag?

  • lejon61

    Känner igen mig i det som ni skriver här och det ni beskriver, livet ni lever. Jag är ny här och inte skrivit nåt innan. Men jag tror att det här kan vara rätt forum att få råd och pepp. Jag har aldrig provat skriva på nåt annat forum. Men jag ska göra ett försök hår att komma i komtakt med andra som har det som mig eller haft det och kommit ur all daglig skit som tynger ner mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Orkar snart inte med att må dåligt längre och på nåt sätt måste det bli en förändring i min tillvaro. Känner att jag är på väg att totalt haverera.....

  • Anonym (Anna)
    lejon61 skrev 2015-05-04 16:01:58 följande:

    Känner igen mig i det som ni skriver här och det ni beskriver, livet ni lever. Jag är ny här och inte skrivit nåt innan. Men jag tror att det här kan vara rätt forum att få råd och pepp. Jag har aldrig provat skriva på nåt annat forum. Men jag ska göra ett försök hår att komma i komtakt med andra som har det som mig eller haft det och kommit ur all daglig skit som tynger ner mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Orkar snart inte med att må dåligt längre och på nåt sätt måste det bli en förändring i min tillvaro. Känner att jag är på väg att totalt haverera.....


    Hej. Välkommen Lejonet. Jaa, här behöver du inte känna annat än att du kan vara dig själv. Vi försöker att muntra upp varandra med tips o råd om livet i stort o smått. Vet du vad det är för förändring du vill ha? Du kan väl berätta lite om dig själv? Om du vill förstås. Jag kan bara svara för mig men mitt liv är väldigt upp och ner just nu. Alltså inte uppochner utan toppar o dalar. Idag har jag en låg dag men jag tillåter mig själv att ha det.
  • Anonym (Anna)

    Hej Ledsen. Hur har du det? Jag hoppas att du har kunnat njuta lite av våren. Jag börjar komma igång igen känner jag. Men det är för att jag har mina intressen. Jag träffar ff inga kompisar lr nån annan heller för den delen. Jag har isolerat mig, men vet du ca det konstiga är?!? Jag vill ha det så. Jag vill var ifred och bara ha lugn och ro. Konstigt.. Jag var så social innan. Hur har det varit för dig? Och hur är det nu? Har du isolerat dig såsom jag har gjort?

  • Anonym (Anna)

    Hej Ledsen. Finns du kvar här? Undrar hur du mår...

  • Anonym (Anna)

    Hej. Jag förstår att du mår jättedåligt.. Men jag vet inte vad jag ska skriva.. Jag vet inte vad jag ska säga som skulle kunna få dig att må bättre.. Skriv av dig om du vill så svarar jag. Sköt om dig??

  • Anonym (Anna)

    Det skulle INTE bli frågetecken. Det skulle bli ett hjärta.

Svar på tråden Känner hopplöshet. Deprimerad.