Våra barn går inte ihop :(

Ja, gemensamma regler. Du och din sambo bör först prata igenom hur ni önskade att er tillvaro såg ut. Sedan kan ni börja fundera på hur ni måste agera för att komma dit. Grunden är stabila vuxnar som kör på samma linje.

Sedan bör ni sätta er ner med barnen och berätta vad ni kommit fram till, fråga efter deras synpunkter, tankar, åsikter runt det hela.
13 och 14 åringen bör såklart ta större ansvar hemma än 8 åringen.

Så först vuxenansvar, sedan gemensamt ansvar.

Hur är 13 åringens relation med sin mamma? Tänker på att hon känner avundssjuka över hur du och din dotter har eran relation, kanske något hon önskar att hon och hennes mamma också hade?

Men att inte ta ut bara ett barn på fika de veckor bonusen hos er är väl inte så stor uppoffring? Du kan ju fika med de dotter övriga veckor.

Jag har inget minne från när jag växte upp att någon förälder regelbundet tog med ett av oss barn ut på fika och lät det andra vara hemma. Snarare fikade man ihop hela familjen hemma när det väl var fika.

Jag menar att er 13åring bör förstå att ni kräver mer av henne. Med ålder kommer större frihet men också större krav på eget ansvar osv. När hon förstår det reder ni ut situationen hemma med sysslor som du skrev i TS.

En bonus är att hon förhoppningsvis förstår att hon är äldre än 8åringen och att hon inte kan konkurrera på det sätt de gör nu. 8åringen kanske får gå på fika med dig någon gång extra och 13åringen kanske istället får vara uppe längre på kvällarna, en större slant i veckopeng osv.

Jag kanske förklarar dåligt men det är så här jag menar med mognad.

Självklart kan TS låta bli att gå och fika med sin dotter de dagar bonusen är där. Men som TS beskriver situationen tror jag inte att det skulle lösa problemen i familjen, att 13-åringen reagerar på det är ett symptom på annat.

Sedan vill jag också säga att det är faktiskt till vissa delar skillnad på en kärnfamilj och en bonusfamilj utan gemensamma barn som bara har bott ihop i ett år. Man kan göra på väldigt olika sätt när man flyttar ihop med barn, men när vi flyttade ihop så innebar inte det automatiskt att vi blev föräldrar till den andra partens barn. Särskilt inte de barn som var tonåringar. Där blir man oftast mer av en extravuxen den första perioden (de första åren - eller alltid) och jag tycker inte alls att det är konstigt beteende att TS går och fikar med sin 8-åring utan att 13-åriga bonusen är med alla gånger. Men det är klart - då utgår jag ifrån att 13-åringens pappa gör saker på tu man hand med sitt barn då och då.

Sedan tror jag också att det här att "gå ut och fika" är något som blivit vanligare numera än när de flesta av oss som är vuxna idag var barn :) jag minns inte många fikor på cafe med mina föräldrar på 70-talet :) då var det saft och hembakt bulle vid köksbordet. Däremot gjorde jag ofta annat med bara den ena av mina föräldrar, åkte och handlade eller hängde med på andra ärenden, utan att mitt syskon var med.

Du kan inte se att det är jobbigt att hennes pappa träffar dina barn mer än henne!??

Ironiskt nog syftar 'blod är tjockare än vatten' inte på släktingar....

Vad man kan känna och inte kan nog dessutom knappast du avgöra.

Går jag och fikar med min son när min bonustjej är hemma blir hon såklart avundsjuk... Varför skulle hon i te bli det?

Han träffar inte mina barn mer. de veckor han inte har sin dotter jobbar han till 21 på kvällarna och de är inte hemma den helgen på den veckan...

Jag går faktiskt och fikar med henne utan min egen dotter också. Och anledningrn att jag tog dem på varsin dag var att de ville ha egentid med mig och började med min bonus som blev galen av svarsjuka när jag tog min dotter :(

vi har suttit ner och pratat så många gånger. Men ingen vill riktigt förstå allvaret.. Det känns som ingen av barnen direkt vill bo med varandra utan faktiskt mest är avundsjuka och irriterade på varandra... :(

Hon har en likadan relation med sin mamma, mormor, farmor och storesyster så jag förstår inte varför hon inte kan unna min dotter det som bara har mig och inte ens sin pappa...

Sorry, OT, men blev nyfiken - vad syftar det på då? Googlade men hittade inget, så upplys mig!

Åtminstone tonåringarna  borde man faktiskt kunna ställa högre krav på än att bete sig så. En trettonåring ska kunna låta bli att låta sin ilska gå ut över andra i bråk. 

Mina barn blir inte det. Förhoppningen är att inte min bonus blir det heller utan att han, liksom mina barn, lär sig och vet ända in i själen att det inte betyder mindre kärlek för dem och att de får de också, men kanske en annan gång.
Livet är inte millimeterrättvist och att behandla barnen exakt lika blir orättvist på sitt sätt eftersom de är olika individer.

Jag har pratat mycket med mina barn och de är väl medvetna om att ibland åker en av dem med och handlar, ibland den andra och ibland båda två.  Ingen konkurrens, ingen avundsjuka utan de unnar varandra den tiden med mig. Och de unnar sin bonus sån tid med mig och/eller sin pappa.

TS. Sluta curla. Ni gör dem inte en tjänst, ni gör dem till jobbiga individer som kan få svårt senare i livet.
Du och din sambo måste ha enad ståndpunkt. Bestäm er hur ni vill att det ska se ut, tex här skrev vi ner alla sysslor som behövs göras i hemmet, delade upp dem i varje dag, varje vecka och varje månad, och så fick de äldre bestämma ett visst antal saker som de ska göra här hemma och det fick inte bara vara de allra snabbaste och enklaste.
Om du vet att din nioåring är jobbig, lär henne att det inte är ok. Se till att hon är trygg i din kärlek till henne så blir hon inte missunnsam mot din bonus. Prata med henne. Hon är nio år, inget småbarn längre.

De har också varsin matlagningsdag, då ska de själva välja mat, se till att allt finns tinat/hemma. Om något måste köpas till får de antingen gå och handla det eller be mig om jag ändå ska handla annat.
Detta har de haft sedan länge, först med hjälp sedan de var 11-12 har de själva ansvarat för det mesta men bett om hjälp vid nya maträtter eller mer komplicerad mat. Eller om mycket ska skäras

När du och din sambo är överens, samla barnen och tala med dem om detta och meddela att detta gäller ALLA och att ingen månadspeng eller vad de nu har kommer att betalas ut. Behöver man tjäna extra pengar kan man tala om det och få fler sysslor. Eller så gör man så att alla sysslor får ett värde i kr och så får var och en av dem avgöra hur mycket pengar de anser sig behöva, men då måste ni ju vara konsekventa och inte ge dem godis/kläder/prylar eller vad det nu ska räcka till, kan bli vanskligt iom att den ena inte bor jämt och kan få allt hos mamma istället...

Ibland bör de dock kunna få slippa sysslorna, om det inte utnyttjas. Här slipper de undan, iaf någon av sysslorna, om det är tex ett större prov i skolan som de behöver plugga extra till. Även om en kompis fyller år eller så kan de slippa någon syssla.

Så länge ni inte ger er för att det blir 'jobbigt' att vara förälder och säga till/ifrån så reder det sig. Och kom ihåg; Det lär ta två år enl forskning innan man fått ihop familjen till en enhet, ibland längre.

Den ursprungliga ordalydelsen är: Förbundsblod är tjockare än fostervatten. Vänskap och äktenskap är alltså mer betydelsefullt än fysiskt släktskap.