Ditt personliga ansvar!

Jag påstod inte att detta är den enda lösningen. Det kan vara en av flera lösningar. Missade visst den kommentaren. Ska genast läsa och komma med en kommentar. Har som målsättning att besvara alla kommentarer som innehåller någon from av substans.

Just nu på platsbanken finns det 35 958 annonser där företag eller offentlig sektor söker människor att anställa. Dessa arbeten räcker inte till alla som står utan arbete i Sverige det vet jag också. (http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Lediga-jobb.html?url=-123388378%2FNy%2FSokPlatsannonser%2FSokViaOrt.aspx&sv.url=12.237ec53d11d47b612d78000171 onsdag den 22 april 2015 kl 07,45). Det innebär att det finns arbeten i Sverige, bland annat 4041st i Skåne, i Norrbotten finns i skrivande stund 774st och allt där emellan. Arbetsmarknaden skriker efter sjuksköterskor och lärare, visst det krävs utbildning. Men när utbildningen är klar så står arbetsmarknaden öppen för trygga och fast anställningar inom offentlig sektor, för att ta ett exempel.

Du lyfter på något sätt kärnan som jag försökt komma fram till i ditt inlägg. Det finns alltid ?godtagbara? ursäkter för att behöva samhällets hjälp på ett eller fler sätt. Det är där emot de som har alla möjligheter att kunna ha ett fungerande arbetsliv som jag irriterar mig på, de som jag kallar lata. De som förväntar sig att behöva göra så lite som möjligt och som förväntar sig att alla andra ska hjälpa just dem.

Den massa med studenter som du talar om finns det vet jag. Det jag däremot motsätter mig i ditt argument är att du får det att framstå som något dåligt/mindre bra (kan vara jag som tolkar dig fel?). Jag kan för egen del aldrig se att studier och utbildning som något negativt. Det jag ser hos många av mina vänner är att de direkt efter studierna förräntar sig att få drömjobbet. Arbetsmarknaden ser inte ut så, det finns alltid någon med bättre CV och arbetslivserfarenhet. Min inställning är att om du inte har ett jobb så söker du all jobb även om du är överkvalificerad. Ett jobb är ett jobb och alla har räkningar att betala.

För min del dröjde det nästan ett år efter att jag avslutade min utbildning innan jag fick ett jobb som jag verkligen ville ha. Under det året arbetade jag som personlig assistent, inte det roligaste jobbet långt ifrån, men det betalde räkningarna. Jag hade kunnat gå till socialen och frågat om pengar eller stämplat. Men nej, jag tog mitt personliga ansvar och gjorde allt för att få ett jobb för att inte tära på samhällets resurser. Tänk om alla som har förmågan att arbeta hade gjort så. Så mycket pengar det funnits över att investera i skola, vård och omsorg, för att hjälpa de människor som verkligen är i behov av hjälp, eller som du uttrycker det ?fallit ur?. Tänk alla barn som hade kunnat få den hjälp och stöd som de behöver i skolan som de inte får hemma om det hade funnit pengar över att kunna lägga inom skolans värld.

Hoppas du känner att du fick svar på din fråga/inlägg. 

Så som vilka? Utveckla gärna.

Nä, jag tycker inte att det är fel med utbildning, men jag konstaterar att lösningen på samhällsproblemet "arbetslöshet" inte löses genom att enskilda individer flyttar dit jobben finns eller utbildar sig. Även om vi utbildade arbetslösa till alla 36000 lediga tjänster så hade vi fortfarande en halv miljon arbetslösa kvar i Sverige. Det finns visserligen ett litet problem med folk som inte vill jobba, men i praktiken är dessa individer inget problem eftersom kostnaden är den samma för en "villig" arbetslös som en "ovillig", och vi har en jättehög med arbetsvilliga arbetslösa.

...så, det du irriterar dig över ar inte avgörande för ekonomin eller situationen i Sverige. Folk kan utbilda sig till vad marknaden efterfrågar, men det kommer bara att lösa en bråkdel av problematiken. 

Det som irriterar mig är att alldeles för många människor i vårt avlånga land inte tar sitt personliga ansvar utan förväntar sig att någon annan ska göra jobbet åt dem.

Det är ett fåtal, en minoritet. Men det är ju dom som märks, de stora massan märks inte. De sliter på sina jobb, även de som avskyr arbetet.
De är väldigt svårt att få försörjningsstöd, det är svårt att få sjukskrivning under längre tid och a-kassan blir man inte fet på (dessutom krävs det motarbete)
Hur många är dessa alltför många
Arbetslösheten idag är 7,7 %, en lite för hög siffra, men de flesta söker arbete för fullt, det är inte så att samtliga rulla tummarna

Tänk så olika vi är. Själv irriterar jag mig på att så många människor bryr sig om sådant som inte spelar någon roll, som t.ex ett fåtal lata och ansvarslösa personer, när man istället kunde irritera sig på den folkvalda församling som inte gör vettiga nulägesanalyser och som inte tar tag i de faktiska problemen med adekvata åtgärder. Det står naturligtvis dig fritt att irritera dig på vad som helst, men allvarligt talat, hade det inte varit bättre om du använde din energi på något som faktiskt hade betydelse för vårt gemensamma samhälle? Det hade jag tyckt varit ansvarsfullt av dig som uppenbart har talets gåva. Så varför gör du inte bara det?

Lösning: Tänk längre!

Den folkvalda församlingen är ett annat och betydligt större problem. Där skulle det behöva kastas om och göras stora omprioriteringar för att få landet på fötter. Det är mycket som är snett i vårt rike, men det är flera helt andra diskussioner. Kanske återkommer med andra ämnen att diskutera längre fram.

Men det är just det här fåtalet människor som kostar samhället mycket pengar. Låt oss ponera att det handlar om 10 000 st människor i landet som är ?lata? om alla dess skulle ha ett jobb med en medel inkomst på 23 000 kr/månaden. Det skulle generera nästan 900 000 000 kr mer i skatt till samhället. Nej det är inte mycket pengar sett utifrån vad Sverige omställer på ett år. Men dessa 900 miljoner skulle kunna generera ca 1200 nya lärarjobb i Sveriges kommuner. Detta för att kunna hjälpa framtida generationer från att ?falla ur?. 

Lovar att jag ska försöka ta ditt förslag på lösning till mig, svårt att lära gamla hundar sitta. Men lovar att jag ska göra ett försöka.  Tack för komplimangen, det värmer!

Du snubblar i tanken när du resonerar i banor som "om att dessa lata människor skulle ha ett jobb så..." Problemet är nämligen att efterfrågan på arbetskraft är så liten att det kommer finnas lika många arbetslösa även om man får just de lataset i arbete. Det finns ett problem, och det är att det saknas utbildade människor till ett flertal yrken, och naturligtvis borde vi försöka besätta dessa vakanta platser med arbetslösa personer. Men oavsett om vilka personer som vi genom den åtgärden i så fall får i arbete så kommer de återstående att kosta samhället lika mycket pengar oavsett om de är lata eller jätteaktivt arbetssökande.

Ditt resonemang förutsätter att man bortser från de marknadskrafter som sätter villkoren för arbete, dvs att någon måste efterfråga något (en vara eller tjänst) för att ett ledig tjänst skall tillkomma. Det blir lika lite fler jobb bara för att folk utbildar sig eller söker jobb som att det skulle bli fler bostäder för att man underlättar för andrahandsuthyrning eller öppnar fler bostadsförmedlingar med andra kösystem. Dessa åtgärder hjälper enskilda individer med andra förutsättningar, men lika många människor blir utan bostad.

...så det är INTE "just de lata som kostar pengar", utan det gör alla arbetslösa, oavsett om de är lata eller inte. Detta innebär inte att jag inte tycker att det är OK att vara lat eller att de arbetslösa bär skulden för den kostnad de innebär. Det är bara ett faktum att det är så.