Ditt personliga ansvar!

Jag håller absolut med om att mitt resonemang innehåller brister, det är jag den första att erkänna. Men det fråntar dig ändå inte ditt personlig ansvar för din livssituation. För mig finns det väldigt få godtagbara åsikter till fetma eller låg inkomst. Mitt råd är att flytta dit jobben finns, jag gjorde själv det. Från Malmö till Falun för att skaffa mig den erfarenhet som jag behöver för att återigen kunna flytta till Skåne och få ett sådan jobb som jag vill ha. Våga se möjligheterna som erbjuds i vårt land. Sverige är ett av få länder där du kan utbilda dig till vad som helst utan att det behöver kosta en massa pengar. Men gör du valet att ta ett arbete med dåliga/mindre bra framtidsutsikter så har du endast dig själv att skylla, ingen annan.
Jag menar inte heller att familjer ska behöva splittras pga att ena parten behöver flytta på grund av jobb. Om ena partnern mister sitt arbete så får familjen se över sina utgifter. Du kanske inte kan bo kvar i huset. Du kanske inte kan ha kvar båda bilarna eller den enda bilen. Börja handla på Lidl istället för ICA maxi. Är familjen verkligen i behov av alla TV kanaler eller den 200mbit/sekund internet linan? Väljer din familj att inte göra någon förändring till de nya förutsättningarna så får ni skylla er själva.
Sen finns det alltid de som hamnat i en svår ekonomisk situation pga otur eller en sjukdom pga genetik det säger jag absolut inte emot för så kan det absolut vara. Men att skylla på andra utan att ha gjort något åt den uppkomna situationen är bara ren och skär idioti. Och den idioti ska inte belönas med bidrag i form av mina surt förvärvade skattekronor!

Jag påstod inte att detta är den enda lösningen. Det kan vara en av flera lösningar. Missade visst den kommentaren. Ska genast läsa och komma med en kommentar. Har som målsättning att besvara alla kommentarer som innehåller någon from av substans.

Just nu på platsbanken finns det 35 958 annonser där företag eller offentlig sektor söker människor att anställa. Dessa arbeten räcker inte till alla som står utan arbete i Sverige det vet jag också. (http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Lediga-jobb.html?url=-123388378%2FNy%2FSokPlatsannonser%2FSokViaOrt.aspx&sv.url=12.237ec53d11d47b612d78000171 onsdag den 22 april 2015 kl 07,45). Det innebär att det finns arbeten i Sverige, bland annat 4041st i Skåne, i Norrbotten finns i skrivande stund 774st och allt där emellan. Arbetsmarknaden skriker efter sjuksköterskor och lärare, visst det krävs utbildning. Men när utbildningen är klar så står arbetsmarknaden öppen för trygga och fast anställningar inom offentlig sektor, för att ta ett exempel.

Du lyfter på något sätt kärnan som jag försökt komma fram till i ditt inlägg. Det finns alltid ?godtagbara? ursäkter för att behöva samhällets hjälp på ett eller fler sätt. Det är där emot de som har alla möjligheter att kunna ha ett fungerande arbetsliv som jag irriterar mig på, de som jag kallar lata. De som förväntar sig att behöva göra så lite som möjligt och som förväntar sig att alla andra ska hjälpa just dem.

Den massa med studenter som du talar om finns det vet jag. Det jag däremot motsätter mig i ditt argument är att du får det att framstå som något dåligt/mindre bra (kan vara jag som tolkar dig fel?). Jag kan för egen del aldrig se att studier och utbildning som något negativt. Det jag ser hos många av mina vänner är att de direkt efter studierna förräntar sig att få drömjobbet. Arbetsmarknaden ser inte ut så, det finns alltid någon med bättre CV och arbetslivserfarenhet. Min inställning är att om du inte har ett jobb så söker du all jobb även om du är överkvalificerad. Ett jobb är ett jobb och alla har räkningar att betala.

För min del dröjde det nästan ett år efter att jag avslutade min utbildning innan jag fick ett jobb som jag verkligen ville ha. Under det året arbetade jag som personlig assistent, inte det roligaste jobbet långt ifrån, men det betalde räkningarna. Jag hade kunnat gå till socialen och frågat om pengar eller stämplat. Men nej, jag tog mitt personliga ansvar och gjorde allt för att få ett jobb för att inte tära på samhällets resurser. Tänk om alla som har förmågan att arbeta hade gjort så. Så mycket pengar det funnits över att investera i skola, vård och omsorg, för att hjälpa de människor som verkligen är i behov av hjälp, eller som du uttrycker det ?fallit ur?. Tänk alla barn som hade kunnat få den hjälp och stöd som de behöver i skolan som de inte får hemma om det hade funnit pengar över att kunna lägga inom skolans värld.

Hoppas du känner att du fick svar på din fråga/inlägg. 

Den folkvalda församlingen är ett annat och betydligt större problem. Där skulle det behöva kastas om och göras stora omprioriteringar för att få landet på fötter. Det är mycket som är snett i vårt rike, men det är flera helt andra diskussioner. Kanske återkommer med andra ämnen att diskutera längre fram.

Men det är just det här fåtalet människor som kostar samhället mycket pengar. Låt oss ponera att det handlar om 10 000 st människor i landet som är ?lata? om alla dess skulle ha ett jobb med en medel inkomst på 23 000 kr/månaden. Det skulle generera nästan 900 000 000 kr mer i skatt till samhället. Nej det är inte mycket pengar sett utifrån vad Sverige omställer på ett år. Men dessa 900 miljoner skulle kunna generera ca 1200 nya lärarjobb i Sveriges kommuner. Detta för att kunna hjälpa framtida generationer från att ?falla ur?. 

Lovar att jag ska försöka ta ditt förslag på lösning till mig, svårt att lära gamla hundar sitta. Men lovar att jag ska göra ett försöka.  Tack för komplimangen, det värmer!