är detta oartigt?

Jag är superkänslig för sånt här. Har varit med om något liknande när en sa grattis till arvet när min mamma hade dött. Är folk fullständigt galna?!?!

Nja, svarar jag nog. Jag skulle kunna fråga min man om han fått ärva, eller hur mycket. Och han skulle kunna fråga mig. Men givetvis efter att den akuta chocken lagt sig och den döde var begravd.

Men vi är gifta och har gemensam ekonomi, då kanske det är skillnad?

Om man lever ihop och har väldigt dålig ekonomi så tycker jag inte heller frågan är konstig. Det förändrar ju era förutsättningar om du har fått ärva. Du kan betala mer hemma till exempel, och det borde ju vara din sambos ensak.

Inte i det här fallet när det är sambon. Inte i sig, men däremot eftersom det verkar som om frågan kom nästan genast då TS berättat om dödsfallet. Lite senare är det naturligt, tycker jag. 

Spontant känner jag: Osmakligt oavsett. Vi har också gemensam ekonomi och är gifta men jag skulle inte fråga min man om hans ev arv. Tycker inte att jag har något med det att göra.

Men det har du väl? Ni är ju gifta. Alla pengar som kommer in i vårt hushåll, oavsett om de kommer från tjänst, försäljning eller arv är gemensamma. Därav gemensam ekonomi. Pengar från arv är inte på något sätt smutsigare än pengar från tjänst eller en gåva kan jag tycka.Ts skriver ju inte det. Hon har bott ihop med sin sambo i 4 år men han känner inte personen som gått bort (som då var ett syskon, förälder eller annan nära släkting). Han kanske inte ens trodde att ts skulle ta illa upp om de inte hade någon nära relation?

Och hon skriver att hon inte tycker att hennes sambo ska få något av pengarna, så det är nog snarare därför hon inte vill svara på frågan.

Om det är en vän eller bekant, eller avlägsen släkting som frågar så är det oartigt. Men om det är din man/sambo är det kanske mer OK att fråga men inte direkt utan man kanske väntar ett tag och frågar om annat först, t.ex. begravningen.

Hade det varit jag så hade jag självmant berättat för min man om eventuella arv och jag tror att han hade gjort det också. Men om han INTE berättat självmant, hade jag nog inte frågat faktiskt. Men handen på hjärtat hade jag nog funderat och undrat varför han inte berättade om det självmant i så fall. Vi har gemensam ekonomi.

Nä för att det är just HANS arv. Jag har inte rätt till dem tycker jag. Jag skulle inte ha mage att ta något av det. Men jag förstår att vi är olika. Jag hade tagit illa vid mig om min man en dag skulle få för sig att norpa av mitt arv efter min föräldrar.

Sambon är en sån som slösar tills alla pengar är borta. Att vi har dålig ekonomi beror mest på det. Sambon tycker även ibland att mina pengar ska slösas bort och slösar gärna pengar på snabbmat och skit utan att betala räkningar. Dyker det upp oväntade pengar brukar dessa genast användas till ännu mer skit som inte ens var påtänkt innan pengarna dök upp. Till exempel, tre dagar kvar till lön och ingen har några pengar. Jag hittar en hundring i en jeansficka. Sambon planerar genast att köpa pizza.

Nja, jag skulle väl säga att den dåliga ekonomin beror på det OCH att du accepterar att ha det så här. Betalar du hans/era räkningar?

Varje månad måste jag tjata som fan för att få räkningarna betalda.