Pommac1 skrev 2015-10-09 22:19:01 följande:
Ja det finns folk och det finns "folk". Jag förstod inte heller att det kunde bli så här innan det hände. Det har aldrig tidigare varit ett problem. Men det är väl för att det är i släkten och att det bara kommer bli massa gullande framöver. Sånt orkar jag verkligen inte med. När jag träffar min kompis är det ju oftast bara vi och vi betyder lika mycket alla tre. Blir det mer att man träffar släkten så blir det mer bara fokus på barnen. Jag tror även att min svägerska tjat om att hon inte skulle skaffa några barn har gjort ditt. Hon sa till mig på min möhippa att det var jag och min man som skulle få fixa barnbarnen då hon inte skulle ha några. Visst får man ändra sig men jag förstår inte varför man säger så. Hon har sagt det så många gånger så det har blivit trovärdigt för mig. Hade hon bara nämnt det en gång hade jag haft mer överseende med det. Jag kan inte släppa att hon uppembarligen har ändrat sig. Det tar nog tid. Det värsta är att jag inte ens vet om jag vill träffa henne om jag själv skulle bli gravid någon dag. Vi har väl inte så mycket gemensamt heller så det gör väl inget.
Det är nog omöjligt att föreställa sig innan man är där. Släkten är väl alltid mer påfrestande i såna här situationer eftersom de som du säger är mer nära inpå. Svårt att umgås med dem utan att behöva tänka på det. Jag förstår det där med att du velat att hon skulle "förbereda dig" på att hon eventuellt skulle bli gravid, för på något sätt brukar åtminstone jag själv peka ut folk som är "ofarliga" i min omgivning och fokusera på dem. Skulle de då helt plötsligt bli gravida är det ju ett rejält slag under bältet.
Kasperina skrev 2015-10-09 22:34:25 följande:
Jag vill bara säga att jag upplevde exakt samma sak. Jag hade jättesvårt för graviditeter, men inte för bebisar. Mitt mål satt vid den där stora magen, så det var den som var jobbig att se :-/
Jag vet att du svarade på mitt inlägg, men måste ändå instämma med dig - precis så var det för mig. Målet var magen, barnet kändes mer avlägset på något vis ;)
Pommac1 skrev 2015-10-11 18:04:18 följande:
Nu har jag börjat fundera på om jag inte ska bjuda min svägerska på festen. Hur gör man? Ska vi berätta att vi ska fest eller ska det komma bakvägen på nåt vis? Man vet ju inte? De kanske plötsligt dyker upp då alla andra ska dit och att de tror att de är bjudna? Det kan ju gå till så att mina svärföräldrar berättar att de ska dit och då kan det ju hända att de tar det som en inbjudan? Men det blir ju konstigt att berätta att vi ska fest men ni får inte komma? Usch vad bökigt det här blir. Vill stoppa klockan! Det är om tre helger...
Jag hade inte exkluderat bara henne, det känns väldigt utpekande. Mitt råd (som du självklart inte behöver ta) är att bestämma dig för vad som är viktigast. Vill du inte att hon ska komma, bjud heller inte andra familjemedlemmar, eller ta dem i mindre portioner. Ska hela familjen komma plus vänner, ja då känns det ju väldigt exkluderande att hon inte får komma. Får bara vännerna komma är hon ju inte en del av den gruppen. Sen kan man ju bjuda in föräldrar vid ett senare tillfälle men undvika syskon till exempel, då är hon inte riktigt inkluderad i den gruppen heller. Hon kommer kanske att bli sårad oavsett, men att bara undvika just henne känns utpekande, så det kommer kanske ta hus i helvete.
Uppriktighet brukar ju funka bäst, tycker i alla fall jag. Kanske går det under några förutsättningar att berätta hur du känner och av vilken anledning du inte vill träffa henne just nu?
