• Anonym (TS.)

    Är det ok att min man gör så här?

    Min man och jag har varit gifta i 11 år och har två barn ihop. Vi båda jobbar och gör många saker isär på vart sitt håll. Oftast har jag alltid varit den som velat göra saker ihop men han har prioriterat sina vänner ganska högt på listan och sagt nej till nästan alla förslag.

    Han jobbar mån-fre och är ledig på helgerna. Varje lördag och söndag går han ut med sina vänner på dagen och hittar på olika grejer, allra helst fika på stan elr fiska. Oftast mellan kl 12-17. VARJE helg sedan dagen jag känner honom.

    När det är någon lovdag och vi är lediga, spenderar han den med sina vänner. Nu har vi semester båda två sedan 30 juni i en hel månad. Han har gått ut varje dag med sina vänner. Varje dag! Han är ute och solar, badar, fiskar, reser mm med dom. Jag och barnen ser honom i ca 30 min -1 timma om dagen.

    Igår kom han hem efter en utlandsresa med vännerna och det första han gör när han äntligen kommer hem är att ta en dusch, äta och gå ut och festa med gänget. När jag frågade honom om han menade allvar svarade han "du behöver inte vara så beroende av mig och vilja umgås jämt ". Men jag ser dig ju aldrig! "Sluta tjata" får jag som svar. Det är juför fan äntligen semester och jag har längtat till detta. "Äsch, du har mig hemma hela året om vardagarna"...

    Jag blir så jävla ledsen att jag sprängs i tusen bitar. Jag pratar dagligen med honom om att han ska sluta vara så barnslig och mogna och växa upp. Men det blir aldrig en ändring. Såhär har det varit jämt så länge jag kan minnas. Så länge jag känt honom. Våra barn är inte alls fästa vid honom för han är aldrig hemma. Jag blir så jäkla illamående att jag spyr snart . Vilket jäkla svek! Jäkla dålig ursäkt till en man.

    Vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?
  • Anonym (Bekvämt, för honom)

    Det är ruter i dig TS, mycket bra. Han har fått komma undan alldeles för länge med det där, men nu kommer allt att slå tillbaka på honom!

    Kram

  • Poison82

    Vad säger han själv om detta? Är han ångerfull och lovar bättring eller han tycker fortfarande att du överdriver? Ingen vilja till äktenskapsrådgivning eller så?

  • Anonym (Delat ansvar)
    Anonym (TS.) skrev 2015-08-06 21:39:52 följande:

    Tack. Det sista jag ska göra är att släta över något. Som det ser ut just nu så är vi påväg mot en skilsmässa. Men jag har inte berättat riktigt allt för hans familj. Och det ska jag banne mig göra. För dom tror minsann att deras son är någon ängel. Ska jag göra det här så ska jag fan och me vinna!


    En skilsmässa kan aldrig handla om att vinna. Se till att skilja er med vett och hjälp av familjerådgivning. Familjerådgivning är inte bara till för att lappa ihop äktenskap utan kan mycket väl hjälpa till med samarbetsavtal.

    Din man måste ju ha något gott i sig annars hade du väl inte gift dig och skaffat barn med honom. Se till att ta fram positiva bitar om honom, inte minst för dina barns skull, annars framstår du bara som en bitter ensamstående mamma.
  • Lilla Loppan

    Hej TS, jag har tänkt på dig och undrat hur det går med allt. Nu har jag läst ikapp. Du ska må bra, lyssna på ditt hjärta. Det är inte lätt med relationer och livet är krångligt många gånger. Men det kommer att ordna sig. Kanske livet inte blir som förut, men det blir annorlunda. Varma Kramar Lilla Loppan 

  • Anonym (My)

    Skönt att höra att du inte gått tillbaka till honom!

    Jag har tänkt en del på dig. Vi finns här och lyssnar om du behöver en ventil.

    Jag förstår att du tänker att "du vill vinna", det är en mänsklig reaktion. Jag förstår också att familjeliv kan vara en ventil och att man skriver saker här i affekt, men sedan gör man inte så när man fått lugna ner sig. Gör det som är bäst för dina barn! Att berätta för hans mamma hur kontrollerande han varit och att han slagit dig skulle dock kunna ge henne en förståelse för skilsmässan. Tala då också om för henne att du inte har något emot henne, om du nu inte har det, och att du vill att barnen fortsättningsvis ska ha sin farmor i sina liv.

  • Anonym (keke)
    Anonym (Delat ansvar) skrev 2015-08-07 05:44:59 följande:

    En skilsmässa kan aldrig handla om att vinna. Se till att skilja er med vett och hjälp av familjerådgivning. Familjerådgivning är inte bara till för att lappa ihop äktenskap utan kan mycket väl hjälpa till med samarbetsavtal.

    Din man måste ju ha något gott i sig annars hade du väl inte gift dig och skaffat barn med honom. Se till att ta fram positiva bitar om honom, inte minst för dina barns skull, annars framstår du bara som en bitter ensamstående mamma.


    Jag håller med dig. Ett avslutat äktenskap - om det nu blir så - ska väl inte övergå i en kamp? Sedan vet man ju själv hur saker ligger till. Det kanske får räcka så? Andra blir ju bara övertygade eller förstående i den omfattning som de låter sig övertygas eller är beredda att lyssna, begrunda och bemöta. Man kan inte tvinga andra till insikt, hur rätt man själv än anser sig ha (eller faktiskt har).

    TS, jag tror inte att du kan "vinna över" hans föräldrar. De kommer troligen bara att se dina ansträngningar med misstänksamhet. Så om du tänker "berätta allt" kanske det slår helt fel om/när de går i försvar för sin son. Berätta sakligt, vid tillfälle, men inte mer än det. Och var försiktig när du gör det. Det är ju barnens farföräldrar och de har också en plats i barnens liv. Tänk "städade relationer". Det är väl bättre att hans föräldrar - om möjligt - fortfarande har kvar en god bild av dig och era relationer.

    Slutligen, om du har bestämt dig för att lämna, gör då det. Lyssna inte till hetsarna här som ska "anmäla hit och anmäla dit". Vad leder det till? Något konstruktivt? Nej, det blir troligen bara början på ännu sämre relationer och en nedåtgående spiral av sabotage och bråk. Med detta sagt så försvarar jag inte att han gav dig ett slag på huvudet, även om det så skedde en gång i affekt.
  • molly50
    Anonym (TS.) skrev 2015-08-06 21:39:52 följande:
    Tack. Det sista jag ska göra är att släta över något. Som det ser ut just nu så är vi påväg mot en skilsmässa. Men jag har inte berättat riktigt allt för hans familj. Och det ska jag banne mig göra. För dom tror minsann att deras son är någon ängel. Ska jag göra det här så ska jag fan och me vinna!
    Bra att du inte har gått tillbaka till hon och at du tänker berätta allt för både dina och hans föräldrar!
    Men försök också att fokusera på hans positiva sidor,i alla fall inför barnen.

    Stå på dig!
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (TS.)
    Anonym (keke) skrev 2015-08-08 11:12:33 följande:

    Jag håller med dig. Ett avslutat äktenskap - om det nu blir så - ska väl inte övergå i en kamp? Sedan vet man ju själv hur saker ligger till. Det kanske får räcka så? Andra blir ju bara övertygade eller förstående i den omfattning som de låter sig övertygas eller är beredda att lyssna, begrunda och bemöta. Man kan inte tvinga andra till insikt, hur rätt man själv än anser sig ha (eller faktiskt har).

    TS, jag tror inte att du kan "vinna över" hans föräldrar. De kommer troligen bara att se dina ansträngningar med misstänksamhet. Så om du tänker "berätta allt" kanske det slår helt fel om/när de går i försvar för sin son. Berätta sakligt, vid tillfälle, men inte mer än det. Och var försiktig när du gör det. Det är ju barnens farföräldrar och de har också en plats i barnens liv. Tänk "städade relationer". Det är väl bättre att hans föräldrar - om möjligt - fortfarande har kvar en god bild av dig och era relationer.

    Slutligen, om du har bestämt dig för att lämna, gör då det. Lyssna inte till hetsarna här som ska "anmäla hit och anmäla dit". Vad leder det till? Något konstruktivt? Nej, det blir troligen bara början på ännu sämre relationer och en nedåtgående spiral av sabotage och bråk. Med detta sagt så försvarar jag inte att han gav dig ett slag på huvudet, även om det så skedde en gång i affekt.


    Du skriver väldigt klokt och resonligt. Självklart ska jag vara saklig när jag diskuterar med hans föräldrar. Även om det är oerhört känslosamt och smärtsamt att berätta så många negativa saker om deras son, kommer jag vara saklig. Jag behöver verkligen prata med dom om några saker, även om de tillhör det förflutna.

    Någonstans inom mig vill jag ändå inte att mitt äktenskap ska misslyckas. Men jag vill inte drunkna i mina egna sorger heller. Ett äktenskap ska vara lyckligt och tryggt och mer därtill. Jag vet vad jag vill ha i livet. Jag kommer hädanefter inte acceptera något annat.
  • Anonym (TS.)
    molly50 skrev 2015-08-08 12:35:18 följande:

    Bra att du inte har gått tillbaka till hon och at du tänker berätta allt för både dina och hans föräldrar!

    Men försök också att fokusera på hans positiva sidor,i alla fall inför barnen.

    Stå på dig!


    Tack, det ska jag försöka göra!
Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?