Är det ok att min man gör så här?

tycker det är bra att det hela lugnat sig, ibland driver FL på frågor. Klokt att du vill fundera mera. Tycker att oavsett hur du gör ska ni gå på rådgivning för att ni ska lösa era problem och prata med en utomstående.

Lycka Till

..och vi fortsätter att dela åsikt!

TS, om du ger din man en chans till så bör ni absolut gå på äktenskapsrådgivning! Ni har troligen dåliga mönster i sättet som ni kommunicerar på. Sedan är det mönster som du beskriver att han har (egocentrisk och omogen i sina prioriteringar) inte något som man bara ändrar från en dag till en annan (för det låter nästan som om hans föräldrar tror det av det du skriver). Han har ju varit så här under hela er tid tillsammans. Han har ju rätt mycket att bearbeta och ställa tillrätta. Det verkar inte vara något litet problem. Här måste du vara fast.

Hej alla FL-vänner. Det känns så bra att det finns folk där ute som verkar bry sig om vad som hänt mig sedan vi skrev sist. Det är bara fint med mig.

Jag har nu haft samtalet med hans föräldrar. Jag var förberedd och hade noggrant tänkt ut vad det var jag ville berätta. Det var bågon av er som skrev att jag borde tänka på hurdan jag är som person. Att kag kanske tjatar ibland eller även lite hysterisk emellanåt. Det där tog jag med mig för många ggr har det varit sant. Och jag ville vara ärlig.

Jag förklarade att vi båda har negativa sidor. Jag vet att jag visar mina genom att skrika på honom, tjata eller även bli hysterisk. Men det jag ville berätta var Främst om hur jag inte tyckte hans beteende var acceptabelt längre. Jag förklarade att jag vet att han innerst inne älskar mig och barnen. Men han har ett konstigt sätt att visa det på. Han prioriterar sina vänner högt på listan och då har jag upplevt det som att de går före oss på prio-listan. Det är inte ok!

De menade att han "såklart aldrig hade gjort, ni går före allt. Han älskar er allra mest".... -Men då prioriterar han TIDEN på helt fel sätt. För det finns aldrig någon tid kvar till oss. Jag vill ha en man och barnen behöver deras pappa! "Självklart, det är så det ska vara", svarade dom.

"Sedan har han många ggr varit aggresiv mot mig. Han har ett hett temperament och inget tålamod. Jag vill inte behöva vara rädd för honom". - "det är inte ok. Har han gjort något mot dig? Varit våldsam?" Då berättade jag om slaget på huvudet. "När jag röt ifrån ordentligt ett tag sen, vägrade han inse faktum så han slog mig på huvudet". Då blev dom helt paffa och ledsna. De blev också arga.

Vi pratade ganska länge om andra tillfällen som jag tyckt han betett sig illa och respektlöst mot mig.

För att förkorta det hela... Sa dom till slut: vad tror du om att ge det här en sista chans? Han har redan lovat oss att försöka vara en respektfull man och en bättre pappa. Han ska ge er mer kvalitativ tid. Han ska umgås med er. Kommer han någonsin igen att slå dig, så kommer vi själva anmäla honom! Vi vill se er som en familj igen och inte dela på er. vi tror på äktenskap. Tänk på barnen! Tänk ifall de blir skillsmässobarn? Vad säger du? Ifall du fortf älskar honom, vill du ge det en chans?

Just då kände jag inte för att bestämma mig med en gång utan jag behövde tid. Så jag sa att jag var osäker. Jag ville i så fall inte leva ihop med honom förrän jag ser en skillnad. jag har inte gett något annat svar än. Han har bett om förlåtelse och vill leva ihop igen. Jag sa att jag behöver mera tid.

Återkommer med mer info! Jag har fullt upp med barnen. Ska försöka uppdatera. Måste tänka över saker och ting.

Anledningen till att jag svarade att jag behövde mer tid är att jag inte vill slänga bort ett 11-årigt äktenskap utan att noggrant tänka igenom varje sak innan jag tar ett beslut. Jag vill inte förhasta mig och sedan ångra mig. Jag hoppas på att göra ett moget och smart beslut.

Hej alla FL-vänner. Det känns så bra att det finns folk där ute som verkar bry sig om vad som hänt mig sedan vi skrev sist. Det är bara fint med mig.

Jag har nu haft samtalet med hans föräldrar. Jag var förberedd och hade noggrant tänkt ut vad det var jag ville berätta. Det var bågon av er som skrev att jag borde tänka på hurdan jag är som person. Att kag kanske tjatar ibland eller även lite hysterisk emellanåt. Det där tog jag med mig för många ggr har det varit sant. Och jag ville vara ärlig.

Jag förklarade att vi båda har negativa sidor. Jag vet att jag visar mina genom att skrika på honom, tjata eller även bli hysterisk. Men det jag ville berätta var Främst om hur jag inte tyckte hans beteende var acceptabelt längre. Jag förklarade att jag vet att han innerst inne älskar mig och barnen. Men han har ett konstigt sätt att visa det på. Han prioriterar sina vänner högt på listan och då har jag upplevt det som att de går före oss på prio-listan. Det är inte ok!

De menade att han "såklart aldrig hade gjort, ni går före allt. Han älskar er allra mest".... -Men då prioriterar han TIDEN på helt fel sätt. För det finns aldrig någon tid kvar till oss. Jag vill ha en man och barnen behöver deras pappa! "Självklart, det är så det ska vara", svarade dom.

"Sedan har han många ggr varit aggresiv mot mig. Han har ett hett temperament och inget tålamod. Jag vill inte behöva vara rädd för honom". - "det är inte ok. Har han gjort något mot dig? Varit våldsam?" Då berättade jag om slaget på huvudet. "När jag röt ifrån ordentligt ett tag sen, vägrade han inse faktum så han slog mig på huvudet". Då blev dom helt paffa och ledsna. De blev också arga.

Vi pratade ganska länge om andra tillfällen som jag tyckt han betett sig illa och respektlöst mot mig.

För att förkorta det hela... Sa dom till slut: vad tror du om att ge det här en sista chans? Han har redan lovat oss att försöka vara en respektfull man och en bättre pappa. Han ska ge er mer kvalitativ tid. Han ska umgås med er. Kommer han någonsin igen att slå dig, så kommer vi själva anmäla honom! Vi vill se er som en familj igen och inte dela på er. vi tror på äktenskap. Tänk på barnen! Tänk ifall de blir skillsmässobarn? Vad säger du? Ifall du fortf älskar honom, vill du ge det en chans?

Just då kände jag inte för att bestämma mig med en gång utan jag behövde tid. Så jag sa att jag var osäker. Jag ville i så fall inte leva ihop med honom förrän jag ser en skillnad. jag har inte gett något annat svar än. Han har bett om förlåtelse och vill leva ihop igen. Jag sa att jag behöver mera tid.

Återkommer med mer info! Jag har fullt upp med barnen. Ska försöka uppdatera. Måste tänka över saker och ting.