Är det ok att min man gör så här?

Ville bara berätta att jag och min man har gjort slut för gott! Han har inte ändrats och kommer aldrig att göra det. Jag klarar mig utmärkt utan honom!

Ville bara berätta att jag och min man har gjort slut för gott! Han har inte ändrats och kommer aldrig att göra det. Jag klarar mig utmärkt utan honom!

Ville bara berätta att jag och min man har gjort slut för gott! Han har inte ändrats och kommer aldrig att göra det. Jag klarar mig utmärkt utan honom!

Ville bara berätta att jag och min man har gjort slut för gott! Han har inte ändrats och kommer aldrig att göra det. Jag klarar mig utmärkt utan honom!

Det är säkert ok med barnen. Jag såg och hörde mina föräldrar bråka under min uppväxt och det har inte traumatiserat mig även om det förstås var obehagligt. Tror att andra har upplevt samma sak. Du kan lugna och avdramatisera det efteråt, förklara att ibland bråkar vuxna och att relationer inte är så lätta alla gånger?

Var det anspänningen inför ett eventuellt uppbrott och att gå till äktenskapsrådgivning som gjorde att ni grälade? Kan förstå att det var upplagt för gräl.

Jag fick känslan av att han inte ville till rådgivningen för att han är rädd för att blottas och eventuellt sättas på plats. Kanske är "rädd" för att se sig själv från ett annat ljus och fatta att han har haft fel i alla år...??? Han har många ggr sagt: tro fan inte att någon annan ska lägga sig i och visa MIG hur JAG ska leva mitt liv. Det mesta är bara svart eller vitt! Inget där emellan.

Vilket är synd för att jag önskar han såg sig själv från mitt perspektiv någon gång.

Ville bara berätta att jag och min man har gjort slut för gott! Han har inte ändrats och kommer aldrig att göra det. Jag klarar mig utmärkt utan honom!

Nu skäms jag ordentligt men... Vi bråkade inför barnen. Mitt hjärta slog så snabbt och jag kände mig så jäkla dum och som världens värsta förälder. Jag vill inte att våra barn ska få tro att detta är ok och tåla något liknande i sin egen framtid med respektive partner. Dom förtjänar så mycket bättre!

Fyy vilket hemskt bråk. Och att barnen såg alltihopa är bara för jävligt. Med tanke på allt som händer runt omkring i världen så skäms jag att jag inte kan tillvarata och uppskatta allt i livet. Men jag antar att även om vi bor i ett rikt land, med villor och har bra jobb och utbildning.. Så räcker inte alltid det. Istället så vänds allt upp och ner inom ens äktenskap och man förlorar greppet på verkligheten. På nåt sätt så tycker man att man har det värst hos sig själv och skriker efter hjälp. Men hjälp med vadå? Varför ska vi bara ha mer och mer och mer? Det är redan bra med mig. Jag överlever och klarar mig fint. Jag får ta en dag i taget.