Att racka ned på föräldrar som förlorat sina barn och anklaga dem för olyckan, det är så otroligt empatilöst, självrättfärdigt och visar en enorm brist på (själv)insikt. Ingen människa klarar av att ha hundra procent uppmärksamhet hundra procent av tiden. Det är omöjligt, även om man är uppmärksam så kan det hända något som gör att man tittar bort några sekunder (ett högt ljud, någon som ropar ens namn o.s.v.), och det är tillräckligt för att en olycka ska ske.
Att ingenting har hänt just mig och mina barn, det är inte ett bevis på vilken bra uppmärksam förälder jag är, utan ett bevis på vilken tur jag/vi haft. Ingenting annat.
Det finns såklart föräldrar som har allvarliga brister i sin uppmärksamhet, men de är undantag, tack och lov. Och något säger mig att det är inte dem som menas.