BF juni/juli

Ja men precis! För mig har det slutat med att min sambo knappt låter mig göra något pga oro. Och det är mitt eget "fel".

Sen tänker jag, att själva stressen som rinner över en pga dessa tankar inte kan vara bra fysiskt heller.

Så, jag ska bygga en bubbla. En glad bubbla jag ska bo i denna x antal veckor framöver. Vem vill flytta in med mig?! :) <3

I den bubblan ska allt vara "Hakuna Matata".
Jag ska verkligen gå in i samma tankeveva som Y o L o har. Den är trots allt sann och nyttig för den delen :)

Ajvar - Jag personligen tog aldrig ditt eller någon annans "oro" som negativt. Det är naturligt. Den där lilla, just nu pricken är ju SÅ efterlängtad. Jag själv har varit där (tills igår).

Vi får som sagt ha lite fler happy thoughts som peppar den och oss nu framöver.

Självklart ska vi ju kunna ventilera när vi är oroliga och osäkra. Men jag tror som sagt att vi behöver även påminna oss själva att våra kroppar är starka, intelligenta och helt jävla amazing som kan det här. Som gör det här.

Måste intala mig själv det. Igår kände jag att själva stressen pga alla negativa tankar bara drog ner mig. Och som jag sa tidigare, bara det måste vara jobbigt för kroppen.

Så upp med huvudet, klappa magen och tänk Juni/Juli :)

Nej jag har inte heller tagit någons oro som negativt, jag menar jag är ju också orolig haha det är ju fullt normalt men jag tycker det är toppen att vi kan samlas i den här tråden och peppa varandra, jag har blivit mycket lugnare när ni har skrivit lugnande och peppande ord bär jag har varit orolig så det är ju toppen!

Jag vill flytta in i din bubbla! Ska verkligen bara njuta av det här nu och inte gå runt och vara orolig!

Det där ska bli mitt ledord framöver :)

Hej! Jag plussade i torsdags morse efter Ivf-behandling. BF 7/7. Jag är 36 och började tro att vi inte skulle kunna få barn eftersom jag slutade med p-piller för 10 år sedan. I februari förra året började vår resa med med att jag skulle gå ner 20 kilo till BMI 25 innan vi ens fick påbörja en utredning. I september förra året var jag där. Efter några omgångar blodprov och spermaprov hittades inget fel hos någon av oss så vi fick remiss till IVF. Där fick vi veta att vi skulle få genomgå behandlingen men att en godartad cysta på min högra äggledare skulle opereras bort först för att ge oss största möjliga chans att lyckas. Operationen blev till slut av i augusti och efter två menstruationer ringde vi ivf-kliniken och fick genast påbörja vår första behandling med korta protokollet. Den 12:e oktober plockades 9 ägg, 4 av dem lyckades de befrukta och 1 sattes in den 14:e. Veckan därpå fick vi brev om att inget av de tre kvarvarande äggen varit av tillräckligt god kvalitet för att frysas vilket drog ner våra förhoppningar om ett plus. Men i torsdags blev jag överlycklig över det positiva testet.

God förmiddag! Har idag läst en gravidtidning och började längta så himla mycket. Hoppppas så mycket att allt går vägen. Inte försen 17 dec kan vi pusta lite grann.

Är beräknad till 29/6 :) Ska boka in tid till BM nästa vecka, är i vecka 7 då.

Blev tårögd när jag läste din berättelse, stort grattis till att det nu lyckats. Alla ni som går igenom liknande är så starka, beundrar er ork och kämparglöd. Stor kram till dig

Tack Y o L o. Jag hoppas verkligen att det håller hela vägen för oss.

Jag har redan berättat för en av mina vänner. Jag fick veta samma dag hon plussade alla fyra gångerna. Hennes första gick hela vägen. Sedan två missfall varav ett MA och ett som inte ville sluta blöda och nu med BF i januari. Är härligt att ha en vän att dela allt med.

Jag har också berättat för mina föräldrar eftersom de visste att vi höll på med IVF. Och min man har berättat för sina föräldrar. Har bestämt att de andra som vet om IVF:n får veta om de frågar. Det är mina chefer på jobbet som gett mig ledigt när vi åkt de 20 milen till IVF-kliniken 5 gånger i år och min frisör som gått igenom något liknande.

Jag äter Folsyra 0,5mg och Vitamin B12 1mg på ordination från IVF-kliniken. De rekommenderar att jag fortsätter med det till v. 12 och att jag sedan går över till multivitaminer för gravida.

Mina symtom är svullna men inte så ömmande bröst, lite småsmärtor i nedre magen och gasig mage.

Hur har ni gjort med träningen? Jag fick inte kondtionsträna under de två veckorna mellan insättningen och testet. Funderar på att fortsätta att ta det lugnt fram till UL i vecka 8 hos IVF-kliniken. Jag har promenerat orientering istället för att springa.

F-lista

Mamacitaa - 2 juni,29 år,Sthlm, fjärde barnet

MissIrene - 6 juni - 25 år, Norrbotten, första barnet

Nilsonee - 20 juni - 23år, Bollnäs, andra barnet

Jennefer - 23 juni

Tesseresan - 26 juni - 25 år, Eskilstuna, andra barnet

Ajvar - 29 juni

MrsToledo - 29 juni

Krumbukt - 30 juni - 29 år, Norrtälje, andra barnet

Odie - 30 juni - 27 år, Örebro, första barnet

Snorkfroken91 - 1 juli - 24 år, Norrbotten, första barnet

YoLo - 1 juli

Tilliiz - 2 juli -28 år, Stockholm, första barnet

Nostalgity - 2 Juli - 26 år, Eskilstuna, tredje barnet

Luttiis - 3 juli - 26 år, Stockholm, första barnet

Emsanyeah - 3 Juli - 23 år, Norrbotten, andra barnet

Frida ahl - 4 juli - 29 år, Uppsala, andra barnet

Donna85 - 4 juli

Sasaj - 5 juli - 27 år, Göteborg, första barnet

Lova123 - 5 juli - 27 år, Skåne, första barnet

Piikachuu - 6 juli - 29 år, Skåne, första barnet

Enamorda - 6 juli - 31 år, Örebro, tredje barnet

Cadencee - 7 juli - 23 år, Jönköping, andra barnet

Gammeltanten - 7 juli - 36 år, Blekinge, första barnet IVF

Capy - 8 juli - 33 år, Östergötland, andra barnet

Glader02 - 22 juni - 25 år, första barnet

Hej! Först och främst GRATTIS och välkommen! Din historia påminner lite om min/vår, även om jag är lite yngre än dig. Vi har försökt i 8 år och fick under förra året veta att det var 0% chans att min man någonsin skulle få egna barn. Sorgearbetet tog tid, väntan på att få gå vidare tog ännu längre tid. I april fick vi veta att vi var godkända som donatormottagare och jag fick i uppdrag att också gå ner 20 kg. Det var tufft men i augusti hade jag nått målet och i september satte vi igång med IVF. 6 ägg plockades ut, 3 befruktade, 1 sattes in men sedan fick vi beskedet att ingen av de andra klarat sig till frysen, det kändes som att pressen blev så stor på det lilla embryot som var i magen. Skulle vi någonsin få goda nyheter? MEN I Förra veckan plussade jag och jag hoppas att "fröet" vill stanna kvar för vi klarar nog inte mer motgångar. Det allra bästa är att både jag och mannen känner att det är vårt barn även om det tekniskt sätt är en donator som ligger bakom spermien. Ännu en gång GRATTIS och jag vet vilken press som ligger i att under lång inte bli gravid, men du klarade det! :)