Utomkvedshavandeskap?

Försökt hitta information om hcg nivåerna. Hur var dina? Vad låg du på?

Mina var mycket mycket lägre än dina. Minns inte andra omgången. Men mitt första låg på låga 150. Och höll sig där runt om. Lite ner och lite upp. Så höll det på så länge.

Hur långt gången är du?

Om det hade varit en vanlig graviditet hade jag varit i v6. Men jag kanske hört helt fel om hormonnivån?

Tror det är olika hur det utvecklas faktiskt. Just ned urtomkved är det svårt att sätta en vecka på. Har det avstannat eller växter det? Man vet ju inte riktigt. Jag var nog i v 5 när hela processen började.

Du behöver inte ha hört fel. Hcg kan ligga på allt från några hundra till tusen i dom veckorna.

Googla lite och se vad andra haft för hcg i samma vecka. Tror det kan skilja sig mycket från person till person

Ja jag får göra det :) tycker bara att de är så obehagligt när något är galet med kroppen och man inte vet vad :/

Jo tack! Jag vet exakt hur du känner!
Mitt första utomkved tog jätte lång tid att fastställa vad det var som hände. Det var ju då det satt i bukhålan. Tog nog två månader innan man blev klok på det.

Men du kommer få svar snart ska du se, har du fler undersökningar inbokade?

Jg ska tillbaka på måndag för nya prover, känns som en evighet :P

Hur går det TS? Vad sa proverna?

Hej!

Hcg hade igår ökat för att idag minska igen. Fick åka in idag igen för att göra en undersökning.

Fick träffa 2 läkare eftersom den första säger att hon undersökt mig 2 ggr (har bra träffat henne 1 gång, hon känns fruktansvärt oproffsig) och eftersom hon inte kunde se nåt fel tidigare ville hon ha en kollega med.

Dom ser nåt på vänstersidan men på "fel sida" av äggstocken/äggledaren, kommer inte ihåg vad dom sa? Men det är inget dom tänker göra något åt, jag får vänta och ta nya prover på fredag. Har även vätska i buken.

Jag är så frustrerad så jag vet inte vart jag ska ta vägen!!

Har dessutom så ont i magen så det är vidrigt, ilar ner i vänster ben, slida, ljumske och rumpa. Men nej det är inga akuta smärtor. Mannen blir galen även han som ser att jag knappt kan stå rakt men läkaren anser att jag inte har ont. Men smärtan ökar dag för dag :(

Det värsta är ju att dom skrämmer mig från att ens åka tillbaka när man känner sig som att man är där och ödslar deras tid. Känner mig bara så orolig, matt och trött och något är ju fel, skulle inte ha såhär ont annars.. Förut ilade det som impulser men nu konstant hela tiden..

Blir även som "hugg" i magen bara på vänstersidan..

Låter lite som mitt ena utomkved. Det satt ju utanför äggledaren. Alltså i bukhålan. Hade också vätska i buken.

Kan vara att ditt satt sig på utsidan av äggledaren. Är det så så kommer troligtvis detta absorberas av kroppen själv. Mitt gjorde det. Tar lite tid bara.

Jag förstår dig så väl!! Kände mig dum många gånger när jag var inne. Speciellt i början innan man fick ett mer konkret svar.

Det är skrämmande hur vården är idag. Inte ska man behöva ha så ont! Och inte heller ska man behöva tjata sig till rätt hjälp.

Men är det nu så att det sitter utanför äggledaren så finns det inte så mycket att göra just nu. Och smärtan är mycket pga vätskan du har i buken. Jag hade ont på typ hela magens vänster sida. Att gå på toa var en pina minns jag.

Hur ser uppföljningen ut?

Efter ont i magen och spottblödningar..

Jag fick konstaterat utomhavandeskap i vecka 6+1 då de heller inte sett något på vanligt VUL men vid mitt blodprov nr 2 började jag blöda kraftigt och blev Akutinlagd och på det VUL visade det sig ett utomhavandeskap i höger äggledare.

Jag gick narkose och höger äggledare blev bortopererad.

Hoppas de upptäcker vad som är fel i tid, så du inte genomgår samma helvete som mig..

Hur går det TS?

Jag har varit inne och lämnat blodprover, dom går ner så det går åt rätt håll. Lämnade senast igår. Har haft blödningar till och från i 1,5 vecka nu och igår slutade dom igen. Men har inte haft minsta mensvärk eller så.

Men idag nu för ca 1 timme sen fick jag väldigt ont k magen och började blöda väldigt mycket, obehagligt så ska väl kanske ringa och höra med dom.

Men läkaren jag har kontakt med nu som jag tycker verkar väldigt oseriös säger gång på gång att det antagligen var ett missfall med rester som fastnat men min första läkare sa att det absolut inte kunde vara det. Men bara ta en dag i taget, så småningom är det väl över :)

Det jobbigaste nu är väl att man vill gå tillbaka till sitt normala.

Hemskt hur vården kan få en att känna tycker jag. Oron och smärtan man har men ändå så känns det som att dom ska prata över huvudet på en och se ner på en på något sätt. Jag har ju själv känt hur något verkligen varit fel i kroppen.