Hur ska jag "dumpa" henne?

Precis! Sedan kommer ts sitta och prata om den avsky hon känner när hon umgås med sina "riktiga" kompisar så en vacker dag har hon bara den här kvinnan kvar i sitt liv att klamra sig fast vid. Har sett det för många gånger tyvärr. För de "riktiga vännerna" ser tillslut en elak och ogin människa och en sådan människa kan man inte vara vän med.

Tack för era svar!

Jag har faktiskt en annan bekant som jag tror skulle passa jättebra ihop med den jag skriver on i ts. De är i mitt tycke jobbiga på samma sätt och skulle säkert gilla varann. Ska kanske ta och bjuda in dem på fika samtidigt och hålla tummarna att de hittar en själsfrände i varann.

Ska försöka bli bättre på att sätta gränser, eller framförallt på att inte få så dåligt samvete när jag sätter dem. Har tex idag tackat nej till både att besöka henne och att hon ska komma hit och ja, känner mig lite taskig. Men det är lördag och jag ville bara hänga hemma med familjen.

Hur jag menar med olika världar? Bara det att vi har olika sätt att prata, tolka det den andra säger och helt olika intressen. Har inte så mycket gemensamt helt enkelt.

Har man social kompetens kan man umgås med de flesta fast man inte ens har samma intressen. Tycker tom att man blir socialt handikappad av att bara umgås med likasinnade då man inte får lära sig om annat än det man har gemensamt.

Har en bekant som jag träffade i väntrummet på bvc och senare på öppna förskolan. Vi har barn i samma ålder och hon verkar tycka väldigt mycket om mig. Tyvärr är det inte ömsesidigt. Det är inget fel på henne, men vi har inget gemensamt. Jag förstår inte vad hon ser i mig, för vi lever i olika världar.

På sista tiden har hon börjat ringa mer, tittat in spontant hos mig och bjudit in mig till sig själv. Jag har väldigt svårt att säga nej, speciellt som hon kan ringa när hon några hundra meter bort och jag helt uppenbart är hemma.

Jag vill inte umgås med henne, men hon är väldig ensam och jag har dåligt samvete. Mafår väl välja sina vänner? Eller? Hur kanjag snyggt få henne att förstå att jag inte är intresserad? Eller måste jag hänga med henne lite då och då?

Jo och däri kommer den sociala handikappet. Relationen kan faktiskt gynna barnen i framtiden om de blir kompisar

Tja. Familjen idråga bor på andra sidan stan, så barnen träffas enbart om vi föräldrar aktivt anordnar träffar. Både mina barn och hennes barn har redan stora umgängeskretsar. Visst, kompisar har man väl aldrig för många av, men just i det här fallet känns det lite krystat.