seriösanvändare skrev 2015-11-29 20:25:00 följande:
Det största problemet verkar vara att den här tjejen är väldigt "på", inte att du inte vill umgås med henne. Hon känns lite gränslös TS. Det är inget fel att aktivt försöka lära känna nya människor, ta initiativ till träffar mm. Men får man ingen respons så backar man.
Du måste nog börja sätta gränser TS. För nej, man är inte "socialt handikappad" för att man inte vill umgås med alla på sin fritid. Du ska absolut inte umgås med henne om du inte vill, det blir jättefel även om hon är ok som person. Hade era barn lekt hade det kanske blivit naturligt att umgås till viss del. Självklart får man bjuda till lite om barnen är jättekompisar. Men så är det ju inte ens? Om de bara leker ifall ni aktivt arrangerar / uppmuntrar det.
Hur vet du förresten att denna tjejen är väldigt ensam? Har hon sagt det? Vad tror du att det kan bero på? Kan det vara så att hon stöter bort folk för att hon är för "på", eller beror det på något annat?
Jag får också intrycket att du aldrig har varit annat än ytligt trevlig mot henne. Då är det ännu värre att hon "tränger sig på" som hon gör.
Du här uppfattat helt rätt. Jag har varit ytligt trevlig mot henne, inte mer och nu verkar hon vilja att vi ska bli kompisar istället för bekanta. Barnen är inte speciellt intresserade av varann, de råkar bara vara i samma ålder.
Hon har själv berättat att hon känner sig ensam. Jag vet inte vad det beror på. Hon känns lite svår, som om hon har väldigt svårt att läsa av andra socialt. Tex så frågar hon explicita frågor och kan sen säga "får man säga så? Var det där okej tycker du?"
