Hej!
Jag är gravid med mitt första barn och skulle gärna ha någon att dela alla tankar och funderingar med.
Imorgon går jag in i vecka 11 enligt bm men jag tror dessvärre att jag inte är så långt gången, har haft oregelbunden mens senaste 1,5 åren.
Hur går det för er?
Hur långt in i graviditeten är ni?
Hade ni försökt länge?
Hur mår ni?
Åh vad kul att du redan fått göra ul. Hur kommer det sig?
Vet du hur tidigt man kan göra vanligt ul (ej vul)?
Ja symptomen jag har haft i en vecka hittills är: extrem trötthet, illamående mitt på dagen samt galet ömma bröst. Kan inte ens krama min fina sambo ordentligt utan att skrika av smärta i brösten. Haha jösses. Annars inga övriga symptom och magen är platt som en pannkaka än så länge så det är nästan som att man inte kan tro på gravtesterna hehe.
Vad roligt för dig! Grattis till graviditeten! Bra tänkt där med jobbet men känn efter själv när du vill berätta för jobbet. Det är deras problem att hitta ersättare så tänk på dig själv bara i den frågan
Ja jag är nervös för mina föräldrar för vi har liksom aldrig pratat om barn eller något. Jag är bara 23 år. Sambon är också 23. Vi har varit ett par i 6 år och förlovade i 2. Vi har köpt bostad och har fasta tjänster så egentligen tror jag inte att våra föräldrar kommer att se negativt på det. Det hoppas jag inte iaf. Känner liksom inte att jag kan försvara en abort på något vis då vi ju faktiskt har förutsättningar för att få en liten. Sen har man ju "övat" inför bebislivet eftersom man har en liten hund man lämnar o hämtar på dagis varje dag hehe
Jag fick göra 2st kub. Det första var för tidigt då var jag bara i v10+5 och då fick jag en ny tid 2veckor senare
Ok. Är kub standard där du bor eller var det något du aktivt valde att göra?
Haha, känner igen det där att man inte riktigt tror att man är gravid på riktigt. Har tagit flera tester för att kolla om det verkligen är sant, men nu var det ett tag sen.
Låter ju verkligen inte som att det skulle ses som konstigt eller negativt med barn i er situation. Men förstår ändå tanken eftersom ni "bara" är 23.
Absolut är det jobbets problem att hitta en ersättare men det är ju kollegor och framförallt elever som blir lidande om de inte hittar någon. Men jag är som sagt ganska säker på att jag tänker vänta med att berätta där till efter rul.
när är beräknat bf för dig? ska du ta ut någon sommarsemester innan bf eller hur tänker ni andra kring semester om man ska föda i säg augusti - oktober.
Bor i Örebro och där blir alla tillfrågade. Annars får man vänta till Rul om man inte har ont eller har blödning, blivit lovad om tidigt ul av bm
Haha ja gud ja jag ska ta ett test till i helgen. Allt känns så spännande och nytt. Samtidigt så vill jag ju vara "ung" förälder och jag har ju jämngamla kompisar som har söner på 2 respektive 0,5 år så hälften av min närmsta vänkrets har redan barn. Vilket gör att det känns mer naturligt än att jag skulle vara den "första" av oss.
Ja jag förstår det med jobbet. Lycka till iallafall när är beräknat bf för dig? ska du ta ut någon sommarsemester innan bf eller hur tänker ni andra kring semester om man ska föda i säg augusti - oktober.
Åh, så glad jag blev nu! Behöver verkligen den här tråden!
Jag är 37 år (fyller 38 år i juli) och har försökt bli gravid sedan 2005. Jag har nog sett minst 100 negativa graviditetstest.
Precis som Linnojsan fick jag mitt plus i söndags. Overkligt och fantastiskt!
Jag hade sista mensens första dag 9 januari, så beräknad födsel blir nog i mitten av oktober.
Hej! Jag är i v19+6 med första barnet. Vi försökte i 2 år och hade gjort fertilitetsutredning och det visade sig att min sambo hade för få spermier så vi skulle starta ivf behandling. Trodde så klart att vi kunde få barn på egen hand för min sambo har en pojke sen innan...och så sa dom at våra chanser är minimala att lyckas på egen hand. Hade köpt hem sprutor och så och väntade på mensen som aldrig kom. Då vart jag gravid. Det är väldigt svårt och förstå än idag, fast man har sett hjärtat picka i v10 och rul i måndags. Hon trodde att det blir en pojke.
Jag mådde illa dom 3 första månaderna och var hungrig och trött hela tiden, illamåendet är borta, men är känslig för kaffedoft...har inte kunnat dricka kaffe under hela graviditeten. Har halsbränna som bara den och tröttheten kan slå till från ingenstans...men annars mår jag bra. Har börjat fundera på vad man ska köpa för vagn osv...så svårt och veta vad som är bra...sen vill man ju inte lägga 10 000 kr för en vagn. Jag är föresten 31 år...fyllde i januari. Min plan har alltid varit att ha barn innan 30 men så blev det inte...men det gör inget, så länge allting går som det ska nu :)
Åh, så glad jag blev nu! Behöver verkligen den här tråden!
Jag är 37 år (fyller 38 år i juli) och har försökt bli gravid sedan 2005. Jag har nog sett minst 100 negativa graviditetstest.
Precis som Linnojsan fick jag mitt plus i söndags. Overkligt och fantastiskt!
Jag hade sista mensens första dag 9 januari, så beräknad födsel blir nog i mitten av oktober.