Hej! Jag väntar mitt första barn i september och hade velat prata med andra gravida. Allt ifrån illamående till drömmande om body's på H&M! Jag går in i v12 nu och det börjar kännas på riktigt. Med missfall i ryggen börjar jag nu slappna av mer och planera inför framtiden! Kram på er
Tack hörrni <3
De ultraljud och prover som gjorts idag visar att han där inne mår bra, det är bara jag som lider av sammandragningar och mår dåligt av alla mediciner. Jag har slutat blöda, men det finns kvar blodklumpar och någon sjö av blod som måste komma ut.
Vi blir kvar här några dagar till i sängarrest, ska även få kontakt med barn 4 för säkerhetsskull, och jag ska få mer kortison. Men just nu är läget stabilt och jag kan andas ut ett tag!
Men oj, stackars dig, så himla läskigt!
Skönt att det verkar stabilt för närvarande i alla fall. Vi håller alla tummar för att det ska ordna sig och lillen stannar därinne länge till och mår bra. Håll ut!
Jag är i vecka 24+5 idag, tycker att det börjar kännas liiite mer verkligt att vi ska få en unge, men lever nog fortfarande mycket i förnekelse ärligt talat. Det måste kännas så overkligt att vara på sjukhuset och under "hot" att kanske snart förlösas. Tänker på dig!
Men oj, stackars dig, så himla läskigt!
Skönt att det verkar stabilt för närvarande i alla fall. Vi håller alla tummar för att det ska ordna sig och lillen stannar därinne länge till och mår bra. Håll ut!
Jag är i vecka 24+5 idag, tycker att det börjar kännas liiite mer verkligt att vi ska få en unge, men lever nog fortfarande mycket i förnekelse ärligt talat. Det måste kännas så overkligt att vara på sjukhuset och under "hot" att kanske snart förlösas. Tänker på dig!
Nu har nog mina gravidhormoner satt fart. Känslig till max. Tar kanske lite väl illa vid mig av folks kommentarer men sååååå trött på vissa kollegor och grannar och släktingar för tillfället att jag t o m slutat fika på jobbet för jag vill inte höra fler kommentarer. Ett urval av vad folk kläckt ur sig sedan de fick veta att vi väntade barn nr 3:
"Men skaffa en tv och sluta göra barn!"
"Oj, nu blir det livat hemma när ni får en POJKE!" (Och chockerade när jag frågar varför könet spelar roll för hur livlig ungen blir)
"Hoppas att din pojke inte blir lika bråkig som x och Y "
"Men så tjock du är!"
"Jaså, räcker det med ungar sen då?"
"Olycka eller planerat?"
"Ojojoj, nu tar livet slut"
"Nu kan ni glömma husköp."
"Ja pippa har ni ju hittat tid för i alla fall....!"
"Är du fortfarande kvar? Trodde du skulle ha barn om nån månad så maffig som du är" (jag är i vecka 21 för f*n!)
Som sagt, kanske är jag lite väl känslig, men känns inte många av dessa frågor och kommentarer lite väl privata och fördomsfulla...?
Tack för dina ord. Det är fruktansvärt att behöva gå igenom denna ångest och panik, ensam speciellt då sambon är bunden hemma med hunden mest av tiden. Jag och han lider flera mil ifrån varandra. Alla tårar och all rädsla.
Barn 4 kom och pratade med oss då han var här under kvällen. Känns skönt att dom är redo för oss, och står i beredskap bara en avdelning bort. Trots att han är så liten så gör skulle dom göra allt i sin makt för att försöka rädda honom. 10% chans men det är bättre än inget...
Vi alla i den här tråden är över halvvägs förmodar jag, så chansen för våra barn att överleva blir större och större för varje dag som går om olyckan är framme.
Fått min sista dos kortison, gått över på tablettform för blodreglerandet och får se vad ul imorgon visar. Den lilla mår fortfarande bra och han lever om där inne, så med den styrka han visar trots omständigheterna försöker jag ha så mycket hopp jag bara kan. Barnmorskorna här (och läkarna) är guld värda för all deras omtanke och stöttning!
Börjat blöda igen. Ul visade större koagel än igår men dom kunde inte se om något mer gått sönder. Han där inne mådde fortfarande jättebra som tur är.
Börjat blöda igen. Ul visade större koagel än igår men dom kunde inte se om något mer gått sönder. Han där inne mådde fortfarande jättebra som tur är.
Börjat blöda igen. Ul visade större koagel än igår men dom kunde inte se om något mer gått sönder. Han där inne mådde fortfarande jättebra som tur är.
Jag undrar också hur det går för dig. Mår ni bättre? Eller du snarast, han mådde väl bra sist också, den lille. Håller alla tummar för att det lugnat ner sig, och att du fått komma hem till killen och hunden igen. Uppdatera oss gärna.
Kramar.