Hej! Jag väntar mitt första barn i september och hade velat prata med andra gravida. Allt ifrån illamående till drömmande om body's på H&M! Jag går in i v12 nu och det börjar kännas på riktigt. Med missfall i ryggen börjar jag nu slappna av mer och planera inför framtiden! Kram på er
I förrgår, 14 dagar över tiden åkte vi in till sjukhuset för planerad igångsättning. Jag hade inga tecken på att jag spontant skulle föda inom närmsta dag eller dagar så vid 15 fick jag påbörja min första dos cytotec. Efter 5 doser varannan timme kom värkarna. Hade kraftiga värkar varannan minut i ca 5 timmar. Klockan 7 på morgonen fick jag åka in till förlossning3n endast två cm öppen.trodde jag skulle dö av värkarna. Jqg fick epidural. Eftesom släppte bedövning så fick mer samt morfin och värkstimulerande dropp. Klockan 6 på kvällen kom krystvärkarna som var alldeles för svaga. Ännu mer värkstimulerande. Krystade i över 3 timmar utan att det hände typ något alls. Slutade med klipp i underlivet och sugklocka. Det mest fruktansvärda jag varit med om. Ut kom dock världens mest perfekta pojke. Vi kommer ligga inne några dagar då han behöver medicin mot huvudvärken. Blev en septemberbebis med nöd och näppe. 30/9 2100
Blev ingen septemberbebis för mig, däremot en oktoberkille! 41+0
01.36 ramlade han ner på en sopsäck 3485g och 50cm, efter ca 11 timmars intensiva värkar.
Vaknade kl 6 den sjätte okt och sa till sambon att idag är jag obeskrivligt less, så idag ska han banne mig ut. Han skrattade åt mig men gick med på mina fixideer. Var hos bm och fick en hinnsvepning 13.45 då jag var öppen 1.5 utan att haft värkar. Den var extremt effektiv, för 14.15 hemma började värkarna med ett pang. Fick ingen förvarning om att en värk kom öht någon gång.
Runt 22 orkade jag verkligen inget mer och for in med värkar 3-4 min emellan som höll ca 2 min. Öppen 5 cm. 2 timmar senare när jag var öppen 7-8 började jag försöka med lustgas, kämpade verkligen men den hjälpte inte alls. Så jag gav upp. Öppen 10 cm vid kl 1 och stod lutad över sängen. 36 minuter senare just när absolut all kraft och energi var slut gick vattnet och med det trilla han ut! Sprack lite och fick några stygn. Ingen bedövning alls under förlossningen och fy fan vilken smärta. Visste inte vars jag skulle ta vägen, men de se sista 5cm gick fort iallafall.
Har sovit ca 3 timmars sen dess och är så utmattad, men får ingen sömn. Åker hem från BB imorrn då han bajsat i vattnet och dom rådde oss stanna iallafall ett dygn. Eller ja idag blir det ju. En perfekt liten kille har jag iallafall och är så otroligt lycklig! Även fast han föddes på sin gammelmormors födelsedag haha
Blev ingen septemberbebis för mig, däremot en oktoberkille! 41+0
01.36 ramlade han ner på en sopsäck 3485g och 50cm, efter ca 11 timmars intensiva värkar.
Vaknade kl 6 den sjätte okt och sa till sambon att idag är jag obeskrivligt less, så idag ska han banne mig ut. Han skrattade åt mig men gick med på mina fixideer. Var hos bm och fick en hinnsvepning 13.45 då jag var öppen 1.5 utan att haft värkar. Den var extremt effektiv, för 14.15 hemma började värkarna med ett pang. Fick ingen förvarning om att en värk kom öht någon gång.
Runt 22 orkade jag verkligen inget mer och for in med värkar 3-4 min emellan som höll ca 2 min. Öppen 5 cm. 2 timmar senare när jag var öppen 7-8 började jag försöka med lustgas, kämpade verkligen men den hjälpte inte alls. Så jag gav upp. Öppen 10 cm vid kl 1 och stod lutad över sängen. 36 minuter senare just när absolut all kraft och energi var slut gick vattnet och med det trilla han ut! Sprack lite och fick några stygn. Ingen bedövning alls under förlossningen och fy fan vilken smärta. Visste inte vars jag skulle ta vägen, men de se sista 5cm gick fort iallafall.
Har sovit ca 3 timmars sen dess och är så utmattad, men får ingen sömn. Åker hem från BB imorrn då han bajsat i vattnet och dom rådde oss stanna iallafall ett dygn. Eller ja idag blir det ju. En perfekt liten kille har jag iallafall och är så otroligt lycklig! Även fast han föddes på sin gammelmormors födelsedag haha
Stort grattis!!
På en sopsäck?? :)
Hur kom det sig att du inte hade bedövning? Valde du att inte ta något?
Jag stod upp så när jag började krysta fyllde dom en sopsäck med saccosäcken som han skulle landa på :)
Jag hade tänkt använda mig av lustgasen men eventuellt ta eda, men som jag förväntat mig funkade inte lustgasen (bara haft dåliga upplevelser av den tidigare) och jag var så sjukt rädd för att sätta edan när jag hade en värk princip konstant, så när narkosläkarn kom från OP sa jag att jag skiter i det. Bm hade förberett så jag kunde ta edan om jag ändrade mig.
Är nyfiken på om jag hade haft det enklare med edan däremot, så kanske testar det nästa gång. Men då lär jag vilja ta den tidigare än när jag nästan tog den nu. Krystvärkarna var mycket "härligare" än resterande, så det är i öppningsfasen jag skulle velat ha den i såna fall tror jag :)
Ang. eda så sa bm som var med under min förlossning att den "tar bort" det onda i magen/ryggen men den tar inte bort trycket neråt. Så precis som ni är inne på så är det nog bra att ta edan relativt tidigt.
Jag ville ha eda, bad om det när jag var 6-7cm öppen men det tog sån tid för narkosläkaren att komma så när han väl kom så hade jag inte ont i magen längre, jag hade krystimpuls. Då tyckte jag inte att det var någon idé att ta edan med tanke på vad bm sagt. Tyckte inte heller att värkarna med krystkänsla var lika smärtsamma som de andra värkarna så då kändes det bara mer besvärligt att sitta i stilla i en obekväm position med krystkänsla, så det blev ingen eda.
Just nu, knappt två veckor efter förlossningen, känner jag mig rädd för att föda igen (detta var första barnet). Men om den känslan ändras om några år så tror jag att jag också vill prova eda för att se om det underlättar.
Tänkte som du. Första förlossningen fick jag eda när jag var 10cm öppen och det gjorde bara att allt stannade av och jag kände inte hur och när jag skulle krysta (trots värkstimulerande dropp). Den här gången erbjöd de mig när jag var 7cm öppen, men jag hade redan bestämt mig för att köra utan. Har läst att 3-5cm är optimala tidpunkten att ta den, låter rimligt :)
Ang. eda så sa bm som var med under min förlossning att den "tar bort" det onda i magen/ryggen men den tar inte bort trycket neråt. Så precis som ni är inne på så är det nog bra att ta edan relativt tidigt.
Jag ville ha eda, bad om det när jag var 6-7cm öppen men det tog sån tid för narkosläkaren att komma så när han väl kom så hade jag inte ont i magen längre, jag hade krystimpuls. Då tyckte jag inte att det var någon idé att ta edan med tanke på vad bm sagt. Tyckte inte heller att värkarna med krystkänsla var lika smärtsamma som de andra värkarna så då kändes det bara mer besvärligt att sitta i stilla i en obekväm position med krystkänsla, så det blev ingen eda.
Just nu, knappt två veckor efter förlossningen, känner jag mig rädd för att föda igen (detta var första barnet). Men om den känslan ändras om några år så tror jag att jag också vill prova eda för att se om det underlättar.
Hur mår ni alla i kroppen nu efter förlossningen? Känner mig ganska mycket som vanligt i stort men får ont i ländryggen när jag går ut en sväng och går så det blir bara väldigt korta promenader. Sen känns underlivet konstigt, som en störande tyngd nedåt på något sätt. Någon mer som känner av något?
Hur mår ni alla i kroppen nu efter förlossningen? Känner mig ganska mycket som vanligt i stort men får ont i ländryggen när jag går ut en sväng och går så det blir bara väldigt korta promenader. Sen känns underlivet konstigt, som en störande tyngd nedåt på något sätt. Någon mer som känner av något?
Var du rädd inför förlossningen? Hur gick det för dig, hur känner du när du tänker tillbaka på hela förloppet?