nattuv skrev 2016-03-19 15:21:09 följande:
1. Läraren är den som bestämmer. Av med mössan, undan med telefonen, håll tyst. Elever är i skolan för att lära sig saker inte för att "förverkliga sig själv". Oavsett vad någon flumpedagog anser.
2. Inför studieteknik som ett obligatoriskt ämne och se till att lärarna använde sig av det i undervisningen.
3. Klara mål. Du skall kunna gångartabellen i slutet av veckan. Du skall kunna göra en tankekarta över hur den svenska riksdagen fungerar i slutet av månaden.
4. Eleverna måste lära sig att man även måste göra tråkiga saker, man kan inte slösurfa sig genom livet.
5. Anpassad studielitteratur. Jag har haft det tvivelaktiga nöjet att hjälpa till med gymnasiematematik och moderna matematikböcker är rent ut sagt usla (de var antagligen lika dålig på min tid). För lite tid läggs på förståelse och exempel och för mycket tid på sidor fulla med till förväxlingen lika tal som skall räknas igenom.
6. I klasser med stora minoritetsgrupper skall läraren ha stödpersoner som kan elevens ursprungsspråk och som fungerar som stödlärare. Det kostar pengar men alternativen riskerar att bli ännu dyrare.
7. För barn som har problem med studierna skall det fokuseras på kärnämnen. Språk och matematik. Resterande ämnen får minska antalet timmar till lightversioner. Då har de åtminstone fått en grund som det går bygga vidare på. Utan rätt verktyg kan de iallafall inte tillgodogöra sig övriga ämne.
1: Ja.... men.... jag hatar arbitrary rules. Jag tänker främst på mössan. Hindrar den hjärnvågor eller något, så ungarna inte lär sig något? Ska även muslimska och ortodox-kristna tjejer och judiska killar ta av sig huvudbonaden? Om nej, varför ska då skater-killarna ta av sig mössan? Ska tjejer med diadem också ta av sig? Mm, mm, mm, mm, mm...................... (Jag var själv inte "guds bästa barn" i frågan om klädkod på min skola, men då handlade det om andra klädesplagg och accessoarer/mm)
2: Är det något som behöver skrivas när det handlar om svensk skola? *flyttar*
3: Nja... inte så genomtänkt, men på rätt spår. Tydliga mål, ja. Tighta tidsplaner, nej. Jag har inte kolla så mycket på de nya målen i svenska skolan, men jag antar att det finns i alla fall hyfsat tydliga mål. Jag kan ju absolut ha fel. Men att tvinga något barn till en så tight deadline som en vecka för alla gångertabellerna låter som det är upplagt för ångest-låsning, snarare än att faktiskt lära sig något.
4: Det gör de väl? Inget jobb (även det tråkiga) = inga betyg. Eller?
5: Menar du anpassad studielitteratur (dvs man tar till det en specifik elev behöver, ex talböcker, lättläst, osv, och även eventuellt studielitteratur som knyter an till enskilda elevers intressen (det finns ju ex matematikböcker knutna till specifika ämnen/program på gymnasiet)) eller menar du modern studielitteratur, som inte är usla? Det finns skitbra, moderna matematikböcker, men det finns även urusla.
6: Visst, håller med, men det är en gigantiskt svår balansgång. Det är inte sällan den där extraläraren som ska vara språkstöd tar över helt och alla lektioner blir på barnens modersmål (vis av erfarenhet).
7: Håller med i sak, men det kan bli ett stigma i sig eller lägga grunden för avundsjuka och splittringar. "Varför måste jag XYZ när Kalle bara måste Y?". Ytterligare en svår balansgång. Jag är helt för en helt individualiserad studieplan redan i låg ålder (3an-4an), men det är fasen inte lätt, alltid.