Anonym (Vienna) skrev 2016-05-02 15:50:56 följande:
Fast i detta fallet är ju de två yngre gemensamma. Dvs dem fanns inte då de flyttade ihop. Flyttar man ihop med barn båda två från början, så tycker jag det är sjlvklart att man letar ett boende som passar den familjen nr man ändå letar ett boende att flytta till....men ja av ngn anledning har de inte kunnat flytta till större? Men jag anser ändå att 20-åringen nu får stå åt sidan, I minst 11 år om de är samma boende, har de haft egna rum hos dem, dvs från när de var 5 och 9 år. Nu tycker jag faktiskt att det är deras 8 och 11 åring som skall få den möjligheten också. 20-åringen är vuxen och antingen kan denne dela med 16-åringen eller vardagsrummet, eller dela med de andra vuxna som då sover i vardagsrummet varannan vecka. På något sätt så är man vuxen, i 20 år har pappan erbjudit boende åt "barnet" och troligtvis har denne alltid haft eget rum. Nu är även 8 åringen och 11-åringen pappans och han borde bry sig om deras behov som större barn nu och hans ansvar som vårdnadshavare för dem är betydligt större än 20-åringen som är vuxen.
Nej, jag är medveten om att de inte fanns. Men vad jag vet så är det lite tillverkningstid när det gäller ungar, och de måste väl själva ha märkt att de var på gång. De kanske till och med planerade dem? Så lika självklart som du tycker att det är att man letar boende för den familj man har anser jag att det ska vara att leta boende för den familj man uppenbarligen önskar utvidga. Anskaffandet av ytterligare ungar bör i mitt tycke anstå tills bostad är ordnad.
Jag tycker nämligen att man ska bo så att alla får plats och är nöjda. Återvändande vuxna ungar (sådana som flyttat ut, bott själv, separerat eller vad det kan vara och återvänt hem) menar jag däremot får ta vad som bjuds och det under en tidsbegränsad period.
