Hemmafru: För och nackdelar?

par där kvinnan vunnit en Oscar skiljer sig i extremt mycket större utsträckning än andra par. Skulle det vara ett argument för att kvinnor inte ska välja att satsa på en Hollywood-karriär om det är det de drömmer om..?

Om detta nu är sant så spelar ju det mindre roll för kvinnan - hon lär inte stå och falla med skilsmässan.
En hemmafru, däremot, kan mycket väl stå och falla med skilsmässan. Hon står inte på egna ben, utan är väldigt sårbar.

Det finns både män och kvinnor som är villiga att jobba heltid med mycket övertid för att de brinner för sina jobb. För att nå toppen inom många områden krävs inte bara 40-timmarsveckor, utan många gånger 60- eller 80-timmarsveckor.

Ska alla sådana karriärister avrådas från att bilda familj, menar du? Det är ofta briljanta personer, som får briljanta barn, även om de är frånvarande föräldrar. En god vän till mig är i princip uppfostrad av barnflickor. Båda hennes föräldrar jobbade 70-80 timmar i veckan. Hon säger själv att hon hade en fantastisk barndom. Sen vill hon själv vara hemma med sina barn, men menar att det är inte så mycket för barnens skull, utan mer för sin egen.

Jag tror ju alla gånger att barn mår bättre av en frånvarande förälder än av två frånvarande föräldrar. Och barn vars föräldrar kan köpa bra barnomsorg brukar inte heller direkt lida av upplägget.

Med bra försäkringar, sparkonton, avtal och äktenskapsförord går det också helt att förhindra att den som varit hemma åker på en ekonomisk smäll om partnern avlider eller skiljer sig.

Jag tycker att det låter oerhört förmätet att ifrågasätta andra människors livsval på det sätt du gör. Ifrågasätt gärna samhället, systemet, lagar, regler, skatter, avgifter, bidrag etc. Ifrågasätt gärna allt som påverkar människors livsval. Men när det kommer till själva valet måste människans som ska leva livet få göra livsvalet. Utan att massa besserwissrar är där med pekpinnar och försöker omyndigförklara hit och dit. Bara den som ska leva sitt liv kan avgöra hur man vill göra det.

Det finns både män och kvinnor som är villiga att jobba heltid med mycket övertid för att de brinner för sina jobb. För att nå toppen inom många områden krävs inte bara 40-timmarsveckor, utan många gånger 60- eller 80-timmarsveckor.

Ska alla sådana karriärister avrådas från att bilda familj, menar du? Det är ofta briljanta personer, som får briljanta barn, även om de är frånvarande föräldrar. En god vän till mig är i princip uppfostrad av barnflickor. Båda hennes föräldrar jobbade 70-80 timmar i veckan. Hon säger själv att hon hade en fantastisk barndom. Sen vill hon själv vara hemma med sina barn, men menar att det är inte så mycket för barnens skull, utan mer för sin egen.

Jag tror ju alla gånger att barn mår bättre av en frånvarande förälder än av två frånvarande föräldrar. Och barn vars föräldrar kan köpa bra barnomsorg brukar inte heller direkt lida av upplägget.

Med bra försäkringar, sparkonton, avtal och äktenskapsförord går det också helt att förhindra att den som varit hemma åker på en ekonomisk smäll om partnern avlider eller skiljer sig.

Jag tycker att det låter oerhört förmätet att ifrågasätta andra människors livsval på det sätt du gör. Ifrågasätt gärna samhället, systemet, lagar, regler, skatter, avgifter, bidrag etc. Ifrågasätt gärna allt som påverkar människors livsval. Men när det kommer till själva valet måste människans som ska leva livet få göra livsvalet. Utan att massa besserwissrar är där med pekpinnar och försöker omyndigförklara hit och dit. Bara den som ska leva sitt liv kan avgöra hur man vill göra det.

Jag skrev i början att jag är trött på att höra/läsa om perfekt liv som hemmafru till skillnaden från mitt med stress och halvfabrikat) 

Det finns både män och kvinnor som är villiga att jobba heltid med mycket övertid för att de brinner för sina jobb. För att nå toppen inom många områden krävs inte bara 40-timmarsveckor, utan många gånger 60- eller 80-timmarsveckor.

Ska alla sådana karriärister avrådas från att bilda familj, menar du? Det är ofta briljanta personer, som får briljanta barn, även om de är frånvarande föräldrar. En god vän till mig är i princip uppfostrad av barnflickor. Båda hennes föräldrar jobbade 70-80 timmar i veckan. Hon säger själv att hon hade en fantastisk barndom. Sen vill hon själv vara hemma med sina barn, men menar att det är inte så mycket för barnens skull, utan mer för sin egen.

Jag tror ju alla gånger att barn mår bättre av en frånvarande förälder än av två frånvarande föräldrar. Och barn vars föräldrar kan köpa bra barnomsorg brukar inte heller direkt lida av upplägget.

Med bra försäkringar, sparkonton, avtal och äktenskapsförord går det också helt att förhindra att den som varit hemma åker på en ekonomisk smäll om partnern avlider eller skiljer sig.

Jag tycker att det låter oerhört förmätet att ifrågasätta andra människors livsval på det sätt du gör. Ifrågasätt gärna samhället, systemet, lagar, regler, skatter, avgifter, bidrag etc. Ifrågasätt gärna allt som påverkar människors livsval. Men när det kommer till själva valet måste människans som ska leva livet få göra livsvalet. Utan att massa besserwissrar är där med pekpinnar och försöker omyndigförklara hit och dit. Bara den som ska leva sitt liv kan avgöra hur man vill göra det.

Tja, det är åtminstone tveksamt om det är lämpligt att sätta barn till världen som man inte vill delta i fostran, stöttning och guidning för.

Och sånt kräver tid, det är inget man gör lite då och då när jobbet tillåter en ledig kväll.

Det kräver att man finns där kontinuerligt under barnets uppväxt, både kvalitativt som kvantitativt. 

Är man inte beredd att ge sitt barn den tiden.

Nej, då ska man nog inte heller skaffa barn. 

Tråstarten gällde hemmaFRUAR, inte just hemmaFÖRÄLDRAR, därav undran över just hushållssysslor och att ifrågasätta de som "minsann jobbar MINST lika hårt som på andra jobb".

Folk som räknar barnen till hemarbetet förstår jag inte alls och har inte heller frågat om, så den delen känns irrelevant.

Familjeplanering?? Vilket modern påfund.

Barn kommer när de kommer och så gör man det bästa utav situationen.