Hemmafru: För och nackdelar?

Det finns män som är villiga att jobba heltid och med mycket övertid för att försörja en hemmafru. Jag ifrågasätter starkt de männens livsval. Att ställe sig helt utanför familjen och inte bry sig om att lära känna sina barn är enligt mig ett mycket dåligt val. Att låta frun ta hela smällen om man avlider eller om man vill skiljas är också dåligt.

Vi lever i Sverige och inte i USA. Ojämställda relationer är i längden destruktiva. det kan vara bra att vara medveten om det. Att som barn bara få lära känna den ena föräldern är också destruktivt.

[quote=77947337][quote-nick]lövet2 skrev 2017-08-21 23:49:21 följande:[/quote-nick]Nej, det är ingen självklar konsekvens. Om vi skilt oss medan jag var hemmamamma, så hade min man fått det svårare än jag. Jag hade jobb inom räckhåll om jag ville ha, men min man hade varit tvungen byta ner sig till ett lågavlönat jobb som han inte alls gillade.

Nu blev det i stället så att vi skilde oss efter att jag börjat förvärvsarbeta, och det som ställde till det för mig var att både jag och ett av barnen blev svårt sjuka. Inte så lätt att klara sig själv då utan problem.

Men visst - jag förstår att du gärna vill visa upp mig som varnande exempel på vad som kan hända. Tråkigt bara att du fått alltihop så väldigt mycket om bakfoten.[/

Oj vad du svamlar. Givetvis hade han inte behövt byta ned sig till ett låglönat jobb. Det är bara något du föreställer dig för att förstora upp din del i det hela. Han hade enkelt kunnat skaffa sig en nanny eller hushållerska och jobbat på som vanligt. Eller haft barnen varannan helg. Det är inte speciellt ovanligt, fast istället brukar de skaffa sig en ny tjej rätt snabbt som får ta hand om barn och hem.

Det finns både män och kvinnor som är villiga att jobba heltid med mycket övertid för att de brinner för sina jobb. För att nå toppen inom många områden krävs inte bara 40-timmarsveckor, utan många gånger 60- eller 80-timmarsveckor.

Ska alla sådana karriärister avrådas från att bilda familj, menar du? Det är ofta briljanta personer, som får briljanta barn, även om de är frånvarande föräldrar. En god vän till mig är i princip uppfostrad av barnflickor. Båda hennes föräldrar jobbade 70-80 timmar i veckan. Hon säger själv att hon hade en fantastisk barndom. Sen vill hon själv vara hemma med sina barn, men menar att det är inte så mycket för barnens skull, utan mer för sin egen.

Jag tror ju alla gånger att barn mår bättre av en frånvarande förälder än av två frånvarande föräldrar. Och barn vars föräldrar kan köpa bra barnomsorg brukar inte heller direkt lida av upplägget.

Med bra försäkringar, sparkonton, avtal och äktenskapsförord går det också helt att förhindra att den som varit hemma åker på en ekonomisk smäll om partnern avlider eller skiljer sig.

Jag tycker att det låter oerhört förmätet att ifrågasätta andra människors livsval på det sätt du gör. Ifrågasätt gärna samhället, systemet, lagar, regler, skatter, avgifter, bidrag etc. Ifrågasätt gärna allt som påverkar människors livsval. Men när det kommer till själva valet måste människans som ska leva livet få göra livsvalet. Utan att massa besserwissrar är där med pekpinnar och försöker omyndigförklara hit och dit. Bara den som ska leva sitt liv kan avgöra hur man vill göra det.

Fast det är en sanning med modifikation, det finns självklart sådana arbeten också. Men jag har flera vänner som gjort karriär (en av dessa står på listan som mest inflytelserikaste kvinnorna i Sverige) och fixat både barn och karriär, hennes man är lika högutbildad. En annan väninna är professor, en tredje sitter som väldigt hög chef på ett av våra större företag. Alla tre har fler än två barn och fixat både sk karriär och vara förälder utan att arbeta 60-80 timmar i veckan (lite svårt t.ex för de ena som långtidsammade alla sina tre barn och samtidigt fick sin docentur). Dvs den moderna mannen/kvinnan i ett modernt företag, kan kombinera både familj och yrkesliv och även göra karriär. Kanske svårare under småbarnstiden, men den är ju inte så lång.

Jättehärligt att höra att vissa får allt! Men att någon lyckats betyder inte att alla kan eller vill göra likadant.

Jag säger inte att man måste jobba 60-80 timmar i veckan för att få en framgångsrik karriär. Jag säger att vissa vill jobba 60-80 timmar i veckan. Och de har all rätt i världen att göra det valet om de kan, för det är deras liv.

Absolut kan de får göra det (men vi har arbetsmiljölagar som inte tillåter det, men det är en helt annan sak). Så länge det inte påverkar mer än de själva, så får de göra precis hur de vill.

Det är väldigt få som har denna höga arbetsbelastning.

Nu var det inte mig du frågade men ja, jag tycker det är rimligt att de avråds från att bilda familj, om de ska jobba 80 timmar i veckan. Varför ha barn i så fall? Tycker överlag att familjebildandet ifrågasätts för lite...

Den är faktiskt högre, om jag inte minns fel.
Par som lever jämställt håller rent generellt ihop längre och har lyckligare äktenskap.

www.dt.se/opinion/ledare/ledare-ny-studie-visar-att-jamstallda-par-lever-i-langa-och-lyckliga-aktenskap