Att ta sig förbi sveket
Jag och sambon fick barn för ungefär en månad sedan. Han jobbar på annan ort och kommer hem på helgen.
Jag har trots att jag är nyförlöst haft lusten kvar och vi har pratat mycket om sex. Helgen som var var fantastisk och vi hade sex även om det inte var vaginalt.
På måndag morgon får jag en så sjukt stark magkänsla. Jag bara måste slå igång hans gamla telefon.. Jag hinner inte ens låsa upp den (om jag ens hade kommit så långt - andras telefoner är aja!) så kommer en avisering från messenger från en "tjejkompis" till honom.
Denna tjejen har haft struligt i sin relation och har använt min sambo som bollplank ett par månader. Konversationer via messenger har jag fått tagit del av men dom har också pratat en hel del via telefon. Jag har inte känt mig helt bekväm med hennes avsikter då hon berättat att hon varit otrogen vid upprepade tillfällen och hon hörde bara av sig när han jobbade. Men jag litade på min sambo.. Tills jag såg aviseringen.. "du ville att det skulle vara så" och flirtiga smileys. Så jag gör det jag lovat mig själv att aldrig göra.. Jag öppnade konversationen och läste....
Han satt alltså och bad henne om nakenbilder. Hon hakade på utan att tveka. Inga bilder hann skickas men det var uppenbart att det skulle komma. Jag fotade konversationen och skickade till min sambo. För samtidigt som han skrev detta till henne så höll han på att skriva ihop ett meddelande om hur mycket han älskar mig.
Han ringer. Vi pratar och vi gråter. Han har fått panikattacker. Jag har fått panikattacker.
Han har vid upprepade tillfällen under vårat förhållande påpekat att jag är för bra för honom, att jag är så vacker att han undrade vad mina avsikter var med någon som honom.
Nu säger han att han helt enkelt bara ville testa om han faktiskt har något attraktivt eller om jag bara är van. Han ville ha uppmärksamhet från någon annan för att bekräfta att jag faktiskt är attraherad av honom. Och han fick panik. Det är första barnet. Vi pratar om bröllop (alltid på hans initiativ). Allt blev för verkligt.
Vi har alltid varit otroligt ärliga med varandra och därför vill jag tro honom. Jag har valt att ge honom en chans.
Men jag är förkrossad. Mitt självförtroende är i botten. Jag vill bara att det ska vara en mardröm!
Hur ska jag tänka för att ta mig igenom detta? Hur ska vi agera? Någon som varit i liknande situation och kom ut starkare på andra sidan?