Bf juli 2018

Hej allihopa. :) Hur går det för er?

Här är det helt okej. Illamåendet är kvar men funkar med mina tabletter. Försökte i helgen att gå ner till lergigan men usch fy så dåligt jag mådde. Kräktes förvisso inte,tack och lova. Men mådde så fruktansvärt illa så låg bara i soffan hela dagen för mådde så dåligt och kände mig bara borta. Sov och sov och sov. Pratade knappt med familjen. Så nej det funkade inte alls eller kändes bra.

Sen foglossning blir bara värre och värre. Varit riktigt jobbigt nu senaste veckorna. Inte kunnat gå på akupunktur heller pga förkylning men skall äntligen få imorgon igen.

Annars mår jag väl bra. Haha :p Känner bebis sparka varje dag,vissa dagar mer eller mindre. Var hos bm i fredags och allt var bara bra. Fina hjärtljud och livmodern var så stor som den skulle vara. Så kändes bra och skönt. De enda var väl min vikt då. Bara gått upp 1 kg sen inskrivningen.., de var inte bm så nöjd kring. Men tappade ju iof 3-3,5 kg från inskrivningen. Men ja får ha koll.

Sen det jobbigaste. Min bm skall sluta på våran mvc!!! :( Blrv så ledsen. Hon är fantastisk min bm. Finns alltid där,ger stöd,lyssnar och tar sig tid. Verkligen förstår och känner mig!! Så är så ledsen. Hon känner till vår historia med 2 missfall innan dottern och oron efter de när jag var gravid med de andra 2. Allt kring hyperemesisen och även min extremt svåra foglossning jag hade med sonen och nu. Men även min rädsla och oro kring förlossningen denna gången. Men hon slutar i maj så ett tag kvar och hon skall hitta bästa ersättaren men känns sorgligt :(

På torsdag går vi in i v 22 och på måndag väntar vårt första aurora samtal. Nervöst men även spännande och skönt att de äntligen skall bli dags.

Oj detta blev såååå mycket längre än jag tänkt. Behövde verkligen skriva av mig känner jag. Hoppas allt är bra med er alla

Nämen åh :( Det är en av mina värsta farhågor, att min BM skulle få för sig att sluta! Jag lider med dig, det är så svårt att säga hejdå till någon som man har så stort förtroende för (när vi åkte hem från efterkontrollen när sonen var bebis så grät jag i bilen).

Här har vi inte kunnat lägga nåt fokus på Aurora eller förlossning men förhoppningsvis skiftar det snart. Jag går till en psykolog 2-3 ggr/månad och på onsdag ska jag till vårdcentralen och diskutera medicinering (både BM och psykologen anser att det är aktuellt och jag kan inte göra annat än att hålla med). Hoppas verkligen att det vänder snart, jag vill kunna njuta av graviditeten också.

Den här bebisen är betydligt vildare än vad sonen var, och då sitter ändå moderkakan i framvägg. Ska bli intressant att se hur hon är mot slutet.

Hur berättade ni för familjen? Hehe vecka 22 och har inte gjort det än. Jag tillhör den, vad det verkar, lilla skara som inte tycker det är kul att berätta. Inte för att de inte kommer bli glada, utan snarare tvärtom. Jag vill inte ha "uppmärksamheten", är obekväm vid starka känsloyttringar och vill att alla ska behandla mig som om ingenting hänt. Dvs utan kommentarer och frågor.

Är det okej att skicka ut ett mass-sms? Eller vad hade ni gjort?

Hej allihopa. :) Hur går det för er?

Här är det helt okej. Illamåendet är kvar men funkar med mina tabletter. Försökte i helgen att gå ner till lergigan men usch fy så dåligt jag mådde. Kräktes förvisso inte,tack och lova. Men mådde så fruktansvärt illa så låg bara i soffan hela dagen för mådde så dåligt och kände mig bara borta. Sov och sov och sov. Pratade knappt med familjen. Så nej det funkade inte alls eller kändes bra.

Sen foglossning blir bara värre och värre. Varit riktigt jobbigt nu senaste veckorna. Inte kunnat gå på akupunktur heller pga förkylning men skall äntligen få imorgon igen.

Annars mår jag väl bra. Haha :p Känner bebis sparka varje dag,vissa dagar mer eller mindre. Var hos bm i fredags och allt var bara bra. Fina hjärtljud och livmodern var så stor som den skulle vara. Så kändes bra och skönt. De enda var väl min vikt då. Bara gått upp 1 kg sen inskrivningen.., de var inte bm så nöjd kring. Men tappade ju iof 3-3,5 kg från inskrivningen. Men ja får ha koll.

Sen det jobbigaste. Min bm skall sluta på våran mvc!!! :( Blrv så ledsen. Hon är fantastisk min bm. Finns alltid där,ger stöd,lyssnar och tar sig tid. Verkligen förstår och känner mig!! Så är så ledsen. Hon känner till vår historia med 2 missfall innan dottern och oron efter de när jag var gravid med de andra 2. Allt kring hyperemesisen och även min extremt svåra foglossning jag hade med sonen och nu. Men även min rädsla och oro kring förlossningen denna gången. Men hon slutar i maj så ett tag kvar och hon skall hitta bästa ersättaren men känns sorgligt :(

På torsdag går vi in i v 22 och på måndag väntar vårt första aurora samtal. Nervöst men även spännande och skönt att de äntligen skall bli dags.

Oj detta blev såååå mycket längre än jag tänkt. Behövde verkligen skriva av mig känner jag. Hoppas allt är bra med er alla

Hur berättade ni för familjen? Hehe vecka 22 och har inte gjort det än. Jag tillhör den, vad det verkar, lilla skara som inte tycker det är kul att berätta. Inte för att de inte kommer bli glada, utan snarare tvärtom. Jag vill inte ha "uppmärksamheten", är obekväm vid starka känsloyttringar och vill att alla ska behandla mig som om ingenting hänt. Dvs utan kommentarer och frågor.

Är det okej att skicka ut ett mass-sms? Eller vad hade ni gjort?

Ja jag var så chockad. Var inte alls beredd på att hon skulle sluta. Fick bita ihop för vart så jobbigt!! Liksom detta är 3 graviditeten som jag träffar henne så man fäster ju sig mycket. Men har iallafall något besök kvar.

Åh förstår och lider med dig!! Hoppas vetkligen du kan få ordentlig hjälp!! Det är inte samma sak men kände så kring när jag mådde illa att jag vill ha hjälp med de starka tabletterna jag tillslut fick,för hur skulle jag annars kunna njuta. Försökt få tag i min bm idag för att kunna få nytt recept på dem men de hade bekymmer med telefonen idag så kom inte fram. Men skall försöka imorgon igen och på fredag skall jag till vc för att få hjälp med fortsatt sjukskrivning. Tror inte de skriver ut de starka tabletterna så. Bara hoppas på det bästa. Dock väntar jag fortfarande på tid till psykologen. Fick ju brev för typ 7 veckor sen att de var 1-2 månaders väntetid ju. Men fortfarande inte fått någon kallelse för att få komma dit. Men bm skulle kolla upp detta men är svår och få tid till psykolog. Med dottern ringde psykologen upp mig när hon var 2 månader och frågade om jag fortfarande behövde stöd. Jag behövde träffa psykolog för min oro att förlora henne under graviditeten och skickades remiss tidigt men hjälpte inte. Därför min bm då bokade tätare besök så jag kunde prata med henne och få lyssna på hjärtljuden. Och därför jag även nu få komma tätare för att få prata av mig pga oro och rädsla men även pga illamåendet är så påfrestande mm. Så kommer vara hemskt och inte få ha den bm. Jag hoppas så att du verkligen kan få hjälp nu,omgående!! Vilken vecka är du i?

Men jag förstår verkligen. Med första ville jag ju berätta för precis alla i hela världen från dag 1 och satt på nålar tills KUB var avverkat och berättade för typ alla jag kände. Nu med tredje känner jag bara att jag ville att det skulle va vårt barn och ingen annan behövde bry sig om det eller veta, ville bara va i vår lilla familjebubbla. De enda jag ville berätta för var småkillarna här hemma. Det är bara att dra av plåstret - jag har sagt det i förbifarten när jag träffat vänner och snabbt bytt ämne, körde ett snabbt announcement på jobbet innan jag smet iväg på möte - har inget behov av att prata om detta med någon annan. Känns härligt på något sätt, att det här barnet är som bara mitt och jag vill inte dela honom med någon =) (tills han kommer ut, då får gärna någon ta honom, när som helst. har panik inför stundande sömnbrist 

Hej.

Undrar om jag kan hoppa in lite här i tråden, även om jag inte följt er sedan plusset.

Väntar min nr 3 den 2/7, men har inte vågat/velat gå med i någon grupp/forum, gått ut offentligt m.m pga diverse omständigheter (ja, förrän nu då)

Men nu vore det kul att ha några kloka mammor att skriva med, den sista halvan iaf ^_^