Lesbisk söker tjej att prata med

Haka inte upp dig på det, det vara bara ett dåligt försök till ironi för att lätta upp den lätt spända stämningen.

Har jag sagt att jag aldrig har älskat honom? Att jag bara vill ha honom för pengarna? Det är inte så enkelt förstår du inte det? Dina "analyser" är ett skämt. Du får gärna komma med kritik, det är ett hett ämne. Men när du drar egna grunda slutsatser på antaganden så känner jag att jag inte att jag orkar lägga energi på att svara dig.

Se gärna vad jag skrev i övrigt.Ja, det har du. Du säger att du är lesbisk och lesbiska älskar inte män, du säger också att du inte kan/vill lämna honom av ekonomiska skäl. Du har själv sagt det här inte jag. Du har också sagt att du varit otrogen.

Se gärna vad jag skrev i övrigt.Ja, det har du. Du säger att du är lesbisk och lesbiska älskar inte män, du säger också att du inte kan/vill lämna honom av ekonomiska skäl. Du har själv sagt det här inte jag. Du har också sagt att du varit otrogen.

Sluta svara tillbaka då... Hon är uppenbarligen bara här för att gräla. Finns många sådana på familjeliv som inte har något eget liv utan bara älskar att trycka ner andra. Sorgligt värre, bry dig inte om det.

Jag tycker du tänker rätt. Klart man tar det försiktigt med att starta kaos i sin familj när det är barn inblandat. Så länge du har en plan för att berätta någon gång? 

Det funkar inte att fortsätta ljuga särskilt länge. 

Och jag antar att hon menar att du borde använda etiketten "bi" istället för lesbisk om du haft känslor för en man och alltså kan bli kär i män också. 

 

Hur är det, har du en tjej som du har ihop det med just nu eller är allt sådant passerat för den här gången? Om det är pågående bör du kanske snabba på med separationen oavsett ekonomi..

Det ekonomiska brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt bara man spelar sina kort ordentligt, det är faktiskt väldigt få människor som hamnar på gatan eller hos kronofogden om man räknar alla som separerar... 

 

Se gärna vad jag skrev i övrigt.Ja, det har du. Du säger att du är lesbisk och lesbiska älskar inte män, du säger också att du inte kan/vill lämna honom av ekonomiska skäl. Du har själv sagt det här inte jag. Du har också sagt att du varit otrogen.

?Lesbiska älskar inte män?? Jo, det är vi faktiskt många som har gjort, i synnerhet innan man får rätsida på sina känslor och sin sexuella läggning. Du får gärna moraliskt döma otrohet, men nu när du kommer in på homosexuellas process för självförstående, självacceptans och att komma ut så är du på djupt vatten. Du har sagt din mening om otroheten - låt henne vara nu.

Ts, bra att försöka hitta någon att prata med. Vänd dig gärna till hbt-forum eller rfsl som kan förstå bättre. Rfsl brukar också ha kuratorer om du behöver hjälp i att få ordning på tankar och känslor. Som sagt, många av oss som går från ett liv med en man till lesbiskt liv går igenom en omtumlande process. Låt det ta den tid det tar, men berätta gärna för sambon så snart som möjligt, det är schystast mot honom och störst chans att ni kan lösa siruationen på bästa sätt. Till sist lite pepp - min man förstod och stöttade, även om det var svårt, och idag kever jag lyckligt gift med en kvinna och vårt lilla barn. Och mannen gick det också bra för.

Inte fått något svar än, vilket jag förstår pga påhopp.

Det här inte helt lätt. Klart man kan älska och vara kär i någon trots den inte är ens preferens.

När jag var 15 och totalt oerfaren var jag säker på att jag var lesbisk. Kommer ifrån en liten skicka där alla kände alla så ingen såg åt mitt håll. Så när jag flyttade och började i en större skola på gymnasiet blev jag desperat och ville bara ha någon!

Såg alla andra stå och hånglar och ville också. Blev lite förtjust i en tjej i klassen men insåg att det aldrig skulle gå. Jag är väldigt blyg av mig.

Så när jag träffade min första pojkvän blev jag så lycklig. Behövde ingenting annat, han var verkligen ingen typisk kille heller.

Åren gick och när jag vart singel var jag med en tjejkompis och ville ha mer men vi blev störda och hon var bara full och kåt . Vågade ju inte vara för på. Vi hånglade lite ibland, men hon ville inte mer. Sedan har jag älskat bekräftelsen av män, mer än att faktiskt tända på dem, inser att jag tände på min roll i situationen, att kunna förföra och äntligen vara någon haha, efter att varit den där osynliga lilla tjejen nästan hela tonåren.

Aja, var ju bi så tänkte att kön inte hade betydelse utan människan. Träffade en schysst kille, efter massa asaholes så var det skönt med någon fin och snäll. Skaffade barn och blev sambos. Men sedan föll allt tillbaks. Träffade några tjejer som fick mig att minnas. Pratade om detta med honom men respekterade hans vilja att ha mig för sig själv.

Så jag började käka antidepp för att jag kanske bara var förvirrad? Jag är ju bi liksom, inte mer.

Sedan blev jag väldigt kär in en på jobbet, sådär att hjärtat hoppade till när jag såg henne komma in i rummet första gången. Vi umgicks på jobbet hela tiden då.

Då insåg vi båda att det inte gick längre. Ville inte svika min fina sambo som jag älskade för han var far till mitt barn och fanns där som en god vän. Men det är inte så bra.

Jag var skiträdd! Ville redan året innan, men tack vare att jag blev förälskad och han märkte det tog vi steget!

Sedan har det inte varit lätt att hitta någon tjej ändå. Inte alls lätt. Men träffade min gamle vän som inte ser sig som man men har en "mans kropp" , är bi precis som jag, och poly! Så med den människan känns det ändå så bra, för vi är likasinnade. Kan vara med tjejer om jag vill nu så behöver inte våndas.

Skulle jag bli kär är det inte hela världen.

Men drömmer såklart att träffa en tjej själv, på riktigt någon gång. Nu är barnen små, men håller alla dörrar öppna.

Jag är fortfarande ung så vägrar begränsa mig sådär igen, mådde verkligen skit så nu känns allt så mycket lättare bara att veta att jag FÅR!

Men problemet är bara HUR?!

Folk säger jag ser bra ut, men tjejer vill inte mer än hånglar med mig...

Så har inte ens lyckats som singel, är väl för osäker. Önskar någon kunde hjälpa mig.

Kram. Vi är många i samma båt kan jag lova. Måste man sätta in sig i ett fack "vad" man är? Kan vi inte bara leva, låta leva, o se var vi hamnar. Älska, testa, njuta osv, dock förstås försöka att inte såra. Jag är mer än 20år äldre än dig ts. Fundeeade mycket på vem o "vad" jag var. Två långa förhållanden, fyra barn. Efter min andra separation träffade jag HENNE. Hon som visade mig vägen o lärde mig vad jag ville o vem jag var. Nu haft mitt första förhållande med en kvinna snart två år o livet är underbart. Din tid kommer, din väg blir klar en dag. Njut o lev livet. Följ ditt hjärta. O lev inte med en man bara för det förväntas så. Det sårar om det inte är äkta. Lycka till.

Hej! Jag pratar gärna. Var bor du? :)

Hej! Kristianstad. Du? :)

Jag pratar gärna??

Hej jag är inte lesbisk men jag är nyfiken på kvinnor och har vart rätt länge. Är du fortfarande intresserad att prata med någon?