• Anonym (åt helvete med alla psykologer)

    Psykologen är värdelös och gör inget nytta - vad ska jag ta mig till? Är psykiskt sjuk

    Jag är 25 år gammal och har sedan 3 år tillbaks gått hos psykolog på psykos/öppenvården. Jag lider av förföljelsemani och känner ofta en oro/förtvivlan över att någon skulle ha varit i min bostad och flyttat på saker, eller tagit saker som jag inte får tag  i. Mina problem har jag haft sedan 20 års åldern, det var efter en inläggning som jag kom i kontakt med öppenvården och fick en psykolog jag skulle träffa 1 gång i veckan. Mina problem har lett till att ett förhållande med en tjej gått till spillo och jag har blivit tvungen att flytta hem till mina föräldrar igen. 

    Den första psykologen jag hade jag ingen personkemi med alls, jag bytte omgående bort honom. Den andra psykologen har jag haft en bättre personkemi med, samtalen flyter på. Problemet är bara att det inte gör någon större nytta, ingen nytta alls. Jag mår inte bättre efter att ha varit där, mina problem kvarstår, vi har inte kommit någon vart egentligen. 50% av vår samtalstid går åt att prata om vad jag har gjort i veckan, jag hade lika gärna kunnat prata om en kompis med det. Den här psykologen gör ingen nytta! Psykologen är värdelös. Jag får mediciner från en läkare, men dem har inte gjort någon större nytta på det hela taget.

    Ska det behöva vad såhär? Psykologer har studerat i flera år på högskolan, men i praktiken är dem enligt mitt tycke värdelösa. Jag hade lika gärna kunnat babbla med en polare, det hade gjort minst lika stor nytta.
    Vad fan ska jag göra? Är mitt liv kört?  

  • Svar på tråden Psykologen är värdelös och gör inget nytta - vad ska jag ta mig till? Är psykiskt sjuk
  • Pope Joan II
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 11:50:29 följande:
    Jag gjorde det när jag mådde som sämst för ett år sedan. Jag talade om att jag var missnöjd med öppenvården.
    Hon tycker inte att vi ska prata om gamla händelser så mycket eftersom det kan få mig att må sämre igen. Typ så sa hon. Att det skulle riva upp gamla sår ungefär. 
    Men talade du om hur du känner för sessionerna med henne och att du är besviken på att du upplever det som att det inte går framåt? 

    De här gamla händelserna, är det något du har pratat mycket om tidigare? Något som du fastnar i och fixerar dig vid? Håller du med om det hon säger, tror du själv att du skulle må sämre om du pratade om dem eller har du tvärtom kanske en övertro på att just det skulle lösa dina problem med paranoida idéer?

    Du kan väl be henne utveckla resonemanget rörande att hon tror att du skulle må sämre av att prata om de här sakerna. Kanske har hon något ytterligare att säga om saken som du skulle uppleva som förklarande. 
  • Anonym (Löd)

    Man ska ju inte behöva ?leda?samtalet hos sin psykolog. Däremot ska man kunna säga ifrån och få den respons man behöver.

    Tre år så här, nono. Dags att tydligt ta upp det med psykologen din, va öppen med hur du känner och egentligen vill ha det.

    Vet en annan som klickade så bra med sin psykolog och pga det inte vågade byta eftersom han inte ville såra psykologens känslor. Psykologen kunde sitta och prata om sig själv även.

    Du ska enbart tänka på dig själv.

  • Pope Joan II
    Anonym (Löd) skrev 2018-01-19 12:08:12 följande:

    Man ska ju inte behöva ?leda?samtalet hos sin psykolog. Däremot ska man kunna säga ifrån och få den respons man behöver.

    Tre år så här, nono. Dags att tydligt ta upp det med psykologen din, va öppen med hur du känner och egentligen vill ha det.

    Vet en annan som klickade så bra med sin psykolog och pga det inte vågade byta eftersom han inte ville såra psykologens känslor. Psykologen kunde sitta och prata om sig själv även.

    Du ska enbart tänka på dig själv.


    Nej, det ska man inte behöva göra och klienter ska naturligtvis också kunna byta terapeut om och när kontakten inte fungerar. Men man ska också ha klart för sig att det vid många olika tillstånd av psykisk ohälsa förekommer orealistiska önskningar på att terapeuten ska leverera lösningar och bot som är omöjligt för terapeuten att göra, och då kommer förstås klienten att bli lika besviken på nästa behandlingskontakt. 

    Tre år kan tyckas vara lång tid men behöver verkligen inte vara det vid exempelvis psykotiska tillstånd. Vi vet ju heller inte hur ts mådde när terapin inleddes. 

    I perioder kan det vara mycket svårt för klienten att se vilka framstegen är och det kan också vara extremt frustrerande på alla de sätt att saker inte sker på det sätt som klienten fantiserar om och önskar sig. Det i sig betyder inte varje gång det inträffar att terapin är verkningslös och terapeuten värdelös. 
  • Anonym (psyk)
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 11:41:14 följande:
    Tycker det är tvärt om. Jag tror att mina problem grundar sig en kombination av traumatiska händelser och genetik. Jag hade anlag för att få problem men det var dem dåliga händelserna som utlöste det. Jag har ofta försökt leda in samtalen på dessa dåliga/traumatiska händelser, men hon är inte intresserad av att diskutera det. 
    Det kan ju vara så att du har PTSD. Prata med psykologen om det för det finns bra behandling i så fall. Kan du själv koppla de traumatiska händelserna till det beteende du har idag, d.v.s. paranoia och rädsla för att någon har varit i ditt hem?

    Sen vill jag bara säga att terapi löser inte allt och alla kan heller inte tillgodogöra sig terapi. Prata med din psykolog om hur du vill ha det.
  • Anonym (Löd)
    Pope Joan II skrev 2018-01-19 12:25:22 följande:

    Nej, det ska man inte behöva göra och klienter ska naturligtvis också kunna byta terapeut om och när kontakten inte fungerar. Men man ska också ha klart för sig att det vid många olika tillstånd av psykisk ohälsa förekommer orealistiska önskningar på att terapeuten ska leverera lösningar och bot som är omöjligt för terapeuten att göra, och då kommer förstås klienten att bli lika besviken på nästa behandlingskontakt. 

    Tre år kan tyckas vara lång tid men behöver verkligen inte vara det vid exempelvis psykotiska tillstånd. Vi vet ju heller inte hur ts mådde när terapin inleddes. 

    I perioder kan det vara mycket svårt för klienten att se vilka framstegen är och det kan också vara extremt frustrerande på alla de sätt att saker inte sker på det sätt som klienten fantiserar om och önskar sig. Det i sig betyder inte varje gång det inträffar att terapin är verkningslös och terapeuten värdelös. 


    Men en intervju om veckan som har varit i tre år låter logiskt eller?! Eller du kanske tänker att psykologen behöver all den tiden för att värma upp innan hen tar itu med det som verkligen räknas.

    Om man vid sidan av sin psykolog till exempel har en kontaktperson så är den mer lämplig att prata om vardagliga situationer. Hos psykologen ska det handla om kärnan till varför man är där. På ett eller annat sätt.
  • Anonym (åt helvete med alla psykologer)
    Anonym (psyk) skrev 2018-01-19 12:26:19 följande:
    Det kan ju vara så att du har PTSD. Prata med psykologen om det för det finns bra behandling i så fall. Kan du själv koppla de traumatiska händelserna till det beteende du har idag, d.v.s. paranoia och rädsla för att någon har varit i ditt hem?

    Sen vill jag bara säga att terapi löser inte allt och alla kan heller inte tillgodogöra sig terapi. Prata med din psykolog om hur du vill ha det.
    Intressant frågeställning. Jag har ganska dålig koll på PTSD, men som jag har förstått så handlar det om ångest/panik som uppkommer vid återkommande minnen från ett trauma, att man återupplever händelsen ungefär.
    Riktigt så är det inte för mig. Jag upplever mer att jag är förföljd, och att saker flyttar på sig eller försvinner hemma. Det är inget jag har upplevt tidigare, utan mina traumatiska händelser rör andra saker, dem är inte kopplade till mitt hem.
  • Anonym (Löd)
    Anonym (åt helvete med alla psykologer) skrev 2018-01-19 13:55:56 följande:

    Intressant frågeställning. Jag har ganska dålig koll på PTSD, men som jag har förstått så handlar det om ångest/panik som uppkommer vid återkommande minnen från ett trauma, att man återupplever händelsen ungefär.

    Riktigt så är det inte för mig. Jag upplever mer att jag är förföljd, och att saker flyttar på sig eller försvinner hemma. Det är inget jag har upplevt tidigare, utan mina traumatiska händelser rör andra saker, dem är inte kopplade till mitt hem.


    Ptsd kan komma i alla möjliga former och behöver inte för den som har det kunnas förknippas med det som faktiskt satt igång det hela.
  • Nimzay
    Anonym (Löd) skrev 2018-01-19 12:08:12 följande:

    Man ska ju inte behöva ?leda?samtalet hos sin psykolog. Däremot ska man kunna säga ifrån och få den respons man behöver.

    Tre år så här, nono. Dags att tydligt ta upp det med psykologen din, va öppen med hur du känner och egentligen vill ha det.

    Vet en annan som klickade så bra med sin psykolog och pga det inte vågade byta eftersom han inte ville såra psykologens känslor. Psykologen kunde sitta och prata om sig själv även.

    Du ska enbart tänka på dig själv.


  • Nimzay

    Tycker absolut att du ska testa att byta psykolog igen, förhoppningsvis hittar du till slut någon som du verkligen trivs med och som du kan känna att gör nytta
    Lycka till och kram! <3

  • Anonym (mhm)

    Ja, ts går säkert runt med fel diagnos och rätt diagnos klarar bara några amatörer på fl att ställa. Givetvis är det så. 

  • Anonym (Anonym)

    Chat forum för psykisk ohälsa och adhd mm

    Appen discord finns att ladda ner sen använd bara inbjudning koden den är alltid aktiverad bara att dela vidare.

    discord.gg/rJhvPMD

  • Nimzay
    Anonym (mhm) skrev 2018-01-20 08:20:48 följande:

    Ja, ts går säkert runt med fel diagnos och rätt diagnos klarar bara några amatörer på fl att ställa. Givetvis är det så. 


    Nu bad ju ts visserligen inte om några förslag på diagnoser eller ens ifrågasatte sin diagnos, utan vill ju snarare diskutera och bolla lite om sina känslor och få veta hur folk tyckte h*n skulle göra, och det behöver man ju inte alltid utbildade psykologer precis för att göra.

    Men i och med ditt påstående kan jag säga att jag faktiskt knappt ens inte skulle förvåna mig om det var så, alltså med tanke på hur usla jag har fått uppfattningen att vissa som jobbar med människor är - känslokalla, totalt opsykologiska, oförstående, ickemänniskokännare, kassa på att bemöta människor, nedlåtande, urusla pedagoger, skitdåliga på att skapa fungerande samtal osv i sig själva helt enkelt - i den mån att alla en massa utbildningar de gått inte verkar hjälpa ett jävla dugg mot detta.
  • Anonym (?)

    Jag kanske ha missat men har du även fått medicinering? Det sägs att bästa kombon är både samtal + medicinering men det beror förstås på vad de anser du har för diagnos och varför, jag är ingen expert

    Att inte gräva så mkt i gammalt utan se framåt är en metod som vissa psykologer använder och det anses ofta vara det bästa så man inte bara ältar och ältar. Andra psykologer som fokuserar på att barndomen är det som präglar en mest och därför är det viktigt att återigen prata om det gamla, har en annan psykologisk inriktning. Det finns ytterligare varianter. Du kanske borde fundera på vilken variant som känns bäst för dig? Googla och läs på lite och ta sedan upp det med psykologen 

Svar på tråden Psykologen är värdelös och gör inget nytta - vad ska jag ta mig till? Är psykiskt sjuk