• jossefin88

    Fruktansvärt ilsken och hyperaktiv 8-åring!

    Hej på er!

    Jag har en dotter på 8 år som alltid har varit fruktansvärt arg och hyperaktiv, ända sedan födseln. Dock upplever jag det som värre för varje dag som går...

    Hon blir vansinnig för minsta lilla motgång. Att göra läxan tex är ett stort projekt. Hon vill inte göra denna utan börjar då skrika och slänga sig på golvet (vilket hon även gör för annat). Att borsta tänderna är likadant, listan kan göras lång...

    Hon är ständigt arg, vad jag än gör så är det fel. Om hon ber mig att hämta något, tex ett glas vatten och jag inte gör detta så exploderar hon. Utbrotten kan hålla på i upp till en timme. Jag kan förtydliga att jag inte hämtar vatten särskilt ofta men någon gång har det hänt om klockan är mycket och vi ska upp tidigt. Man väljer ju sina strider.

    Sen är hon som sagt otroligt hyperaktiv och då menar jag verkligen det!!! Jag har aldrig skådat dess like innan. Hon kan inte vara stilla en sekund. Många barn gillar att kolla på film, spela tv-spel etc men det kan hon inte. Hon är i full rörelse hela tiden, från ca 06 på morgonen till 22 på kvällen. (Hon är väldigt svår att få i säng, läggning kan ta upp till flera timmar). Även släkt och vänner har aldrig sett något liknande innan. Skolan har reagerat på att hon har energi men inte mer än så. Har varit i kontakt med Bup men inte fått någon hjälp utan de tycker det verkar normalt...

    Hon är för övrigt väldigt go mellan de många utbrotten dagligen och hon är duktig i skolan. Men detta knäcker mig, att jämt behöva ?tassa på tå? och vara rädd att säga fel för att hon ska explodera. Utbrotten upptar en stor del av dagen.

    Hon har även mycket fix idéer, ingenting kan eller får ändras för då klarar hon inte av det.

    Städar jag hennes rum och råkar flytta något en cm så raserar hennes värld. Hon är även känslig för ljud och lukter.

    Någon med tips, idéer, erfarenheter? Tack!

  • Svar på tråden Fruktansvärt ilsken och hyperaktiv 8-åring!
  • tvillingmammaVastmanland
    jossefin88 skrev 2018-01-30 23:34:40 följande:

    Häromkvällen fick hon ett raseriutbrott som heter duga. Detta på grund av att jag inte hämtade en grej till henne som hon ville. Jag anser att hon kunde hämta detta själv. Hon ligger då på golvet och skriker, sparkar på allt som hon kommer åt, slår i golvet samt drar sig själv i håret. Detta utbrott pågår i ca en halvtimme. Hade jag gett henne det hon ville ha direkt så hade det kanske inte blivit så men jag anser att hon själv kunde gå in på sitt rum och ta detta. Självklart försökte jag prata med henne och hålla om henne under utbrottet men det går inte att få kontakt.

    Som någon annan i tråden skrev så är hon otroligt hyperaktiv, mer än normalt. Mycket mer. När hon började på dagis så sa fröknarna att de aldrig sett ett så hyperaktivt barn... Nähä tänkte jag, men nu har ni! ;)

    Hon har varit annorlunda sedan födseln men nu på senare tid så har det blivit mycket värre. Utbrotten duggar tätt och detta för bagateller.

    Att ta en harmonisk promenad i skogen är dessvärre inget jag kan göra med min dotter, men på andra kanske det funkar.


    Det finns också bra föräldrakurser genom kommunen, jag har gått en sådan.

    Men ni verkar ha stora problem så att vända sig till bup är väl en bra idé, också.
  • jossefin88
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-01-31 07:57:38 följande:

    Om det är skoldagen som tröttar ut borde hon vara mer utvilad och lugn på helgen och på lov. Är hon det?


    Nej, hon är likadan på helgen.
  • tvillingmammaVastmanland
    jossefin88 skrev 2018-01-30 23:23:34 följande:

    Hon går på gymnastik och simning varje vecka så hon har aktiviteter. De dagar hon inte är på fritids till sena eftermiddagen så leker hon med kompisar, vi går till lekplatsen etc. Så ut kommer hon varje dag. Promenera i skogen och titta på djur är dessvärre inget som intresserar henne. Då går hon bara och suckar och stånkar att det är så tråkigt, vill hem och djuren luktar illa.


    Vad gör hon hemma då?
  • tvillingmammaVastmanland
    http://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/Varfor-har-man-svart-att-kontrollera-ilska/

    Varför har man svårt att kontrollera ilska?

    Om man har problem med ilska har man svårt att styra sina impulser att brusa upp och bli arg. Man får lätt utbrott istället för att lösa situationer på annat sätt, till exempel genom att prata.


    Det kan finnas många olika orsaker till att man har det så. Kanske finns det andra saker i ens liv som är problematiska som stör. Det kan till exempel vara att man har det oroligt hemma, att man har en ansträngd relation till familj eller vänner, att man inte trivs i skolan eller att man lever under annan stress. Det kan göra att man bär på en ledsenhet eller oro som visar sig i ett argt beteende.


  • tvillingmammaVastmanland
    Vad händer på BUP?

    Om man kommer till BUP för att man har problem med ilska och utbrott behöver vi ta reda på om problemen kan beskrivas som trotssyndrom eller uppförandestörning, det vill säga vi gör en bedömning. Om vår bedömning pekar på det kommer vi att förklara vad trotssyndrom eller uppförandestörning innebär och berätta om stöd och hjälp som finns. Man får vara med och bestämma tillsammans med behandlaren och sina föräldrar hur behandlingen ska läggas upp.


    Vilken hjälp och behandling vi föreslår ser olika ut beroende på vilka behov man har. Gemensamt för de flesta behandlingar är ändå att familjen får vara delaktig. Man försöker förstärka det som är positivt i familjens relationer och minska det negativa.


    Man kan också få träna förmågan att kontrollera sin ilska. Då går behandlingen ut på att man lär sig andra sätt att hantera ilskan. Man får göra övningar som hjälper en att lugna ner sig när man blir arg och frustrerad.

    http://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/Ilska-och-utbrott--Vad-hander-pa-BUP--BUP/


  • N800

    Tvillingmamma, jag tycker du gör väldigt kloka och konkreta inlägg!

    Tyvärr tror jag inte de går in. Vissa föräldrar har inget intresse att betrakta sitt eget beteende kritiskt. Det är exakt det som är problemet. Hoppas verkligen BUP erbjder en tid för möte så att familjen får hjälp med vettiga strategier. Någon diagnos hoppas och tror jag inte kommer delas ut i detta läge. Men får den dåliga kemin och upplevelserna att ett lite starkare barn "kör med" sin stackars mamma så tror jag det kan ändras med tiden i takt med att beteendena förstärks på helt fel sätt.

    Hämta det jäkla vattnet innan hon ens hinner be om det i en månad så ska du se TS att det ordnar sig. Sätt glaset med en känsla av kärlek vid hennes säng innan läggdags utan att göra än deal av det. Visa att du älskar henne istället för att tycka att du är nån lättkränkt slav.

    Sluta bemöt henne med att du blir kränkt eller besvärad för småsaker som är helt normala för ett barn som gör motstånd.

  • AndreaBD
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-01-31 09:32:52 följande:
    Vad händer på BUP?

    Om man kommer till BUP för att man har problem med ilska och utbrott behöver vi ta reda på om problemen kan beskrivas som trotssyndrom eller uppförandestörning, det vill säga vi gör en bedömning. Om vår bedömning pekar på det kommer vi att förklara vad trotssyndrom eller uppförandestörning innebär och berätta om stöd och hjälp som finns. Man får vara med och bestämma tillsammans med behandlaren och sina föräldrar hur behandlingen ska läggas upp.


    Vilken hjälp och behandling vi föreslår ser olika ut beroende på vilka behov man har. Gemensamt för de flesta behandlingar är ändå att familjen får vara delaktig. Man försöker förstärka det som är positivt i familjens relationer och minska det negativa.


    Man kan också få träna förmågan att kontrollera sin ilska. Då går behandlingen ut på att man lär sig andra sätt att hantera ilskan. Man får göra övningar som hjälper en att lugna ner sig när man blir arg och frustrerad.

    http://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/Ilska-och-utbrott--Vad-hander-pa-BUP--BUP/


    Äh.... har du klart för dig att man inte brukar ha bara trotssyndrom eller uppförandestörning, utan att det är en tilläggsdiagnos till ADHD? Utan ADHD - ingen trotssyndrom. Och uppförandestörning är "tonårsvarianten". I princip samma sak, men värre.

    Så, det är alltid en utredning med frågeställning ADHD som kommer först.  
  • AndreaBD
    N800 skrev 2018-01-31 09:47:09 följande:

    Tvillingmamma, jag tycker du gör väldigt kloka och konkreta inlägg!

    Tyvärr tror jag inte de går in. Vissa föräldrar har inget intresse att betrakta sitt eget beteende kritiskt. Det är exakt det som är problemet. Hoppas verkligen BUP erbjder en tid för möte så att familjen får hjälp med vettiga strategier. Någon diagnos hoppas och tror jag inte kommer delas ut i detta läge. Men får den dåliga kemin och upplevelserna att ett lite starkare barn "kör med" sin stackars mamma så tror jag det kan ändras med tiden i takt med att beteendena förstärks på helt fel sätt.

    Hämta det jäkla vattnet innan hon ens hinner be om det i en månad så ska du se TS att det ordnar sig. Sätt glaset med en känsla av kärlek vid hennes säng innan läggdags utan att göra än deal av det. Visa att du älskar henne istället för att tycka att du är nån lättkränkt slav.

    Sluta bemöt henne med att du blir kränkt eller besvärad för småsaker som är helt normala för ett barn som gör motstånd.


    Det är för att ni helt enkelt inte har sett dussintals, hundratals barn med ADHD. Jag har jobbat med såna i 20 år. Jag har sett dem. Och jag kan garantera dig, att dina förslag inte hjälper ett dugg.

    Jag har provat med min egen dotter som har ungefär samma symptom som TS dotter. Hon hade för vana att KRÄVA att få hjälp med sina läxor för att sedan bli irriterad på den vuxna som hjälper, skrika och säga att hen är dum i huvud och liknande. Ofta bråkade hon över att hon ville ha hjälp med A, men inte med B. Och även om man försökte att konkret hjälpa henne med bara den delen, så hade hon ju själv inte helt koll på vad som var vad... En ny person fungerar ett kort tag, sedan gav hon sig på den personen också.

    Så då tänkte jag verkligen vara konsekvent - man kan ju inte vara konsekvent med absolut allt, just med såna barn måste man välja sina strider, annars blir det bara värre. Såna barn kan också vara fixerade på att försöka sabotera och de kan lägga mycket energi på det. Så jag skulle konsekvent ställa in hjälpen med läxorna så fort hon börjar skrika och säga dumma saker. Det gjorde jag I FLERA ÅR!  Vad tror ni hände? Ingenting!

    Vad gjorde hon då? Inte ändrade hon på sitt beteende! Istället klagade hon till lärarna att jag inte hjälper henne, till pappa (vi är skilda, men han känner ju till problemet, lyckades dock inte alltid vara konsekvent), hon gick till storebror, hon gick till sin andra bror, till en kompis. Hon hittar en lösning för just nu. Hela hennes barndom har vi försökt lära henne att det inte är någon idé med kortfristiga lösningar. Det har gällt andra saker också, t.ex. nycklarna som hon tappar stup i kvarten. Vi hjälper inte längre, men hon vägrar ändå använda sig av någon vettig strategi. Min nuvarande man har samma problem med sin styvdotter från tidigare relation. Hon har Borderline-diagnos. Hon vill ha hjälp av oss, men gör inte sin del så att det blir jättejobbigt för oss. Jag säger att vi inte bör hjälpa henne nästa gång. Och han säger att det inte hjälper. Då kommer hon att inte göra detta nu, men om en månad eller två kommer hon att fråga om hjälp med något och det kommer att låta som om det är något annat och det är samma sak, vilket man då märker för sent.  Man kan tyvärr inte ägna hela sitt liv åt att genomskåda alla tricks.
  • AndreaBD
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-01-31 09:22:42 följande:
    http://www.bup.se/sv/Rad-och-fakta/Artiklar/Varfor-har-man-svart-att-kontrollera-ilska/

    Varför har man svårt att kontrollera ilska?

    Om man har problem med ilska har man svårt att styra sina impulser att brusa upp och bli arg. Man får lätt utbrott istället för att lösa situationer på annat sätt, till exempel genom att prata.


    Det kan finnas många olika orsaker till att man har det så. Kanske finns det andra saker i ens liv som är problematiska som stör. Det kan till exempel vara att man har det oroligt hemma, att man har en ansträngd relation till familj eller vänner, att man inte trivs i skolan eller att man lever under annan stress. Det kan göra att man bär på en ledsenhet eller oro som visar sig i ett argt beteende.


    Du förstår verkligen inte hur du bagatelliserar, eller? Här handlar det om ett barn som är hyperaktiv i grunden. Det är inte nån gång, pga av oro hemma - sånt är ju situationsbunden - utan hela tiden.
  • AndreaBD

    "Vissa diagnoser ställer vi som huvuddiagnos, och andra som tilläggsdiagnos. Danska Sundhedsstyrelsen (motsvarar svenska Socialstyrelsen) kritiserade för några år sedan två BUP-enheter för att ställa diagnoserna trotssyndrom och conduct disorder utan huvuddiagnos. Det de menade var att de problem diagnoserna beskriver redan är kända av remissinstansen, och att remissen har tillkommit för att få svar på varför beteendet finns. Trotssyndrom ger inte den förklaringen, och därför ökar inte informationen i ärendet och inte heller underlaget för val av pedagogisk insats. Så diagnosen bör inte ställas om det inte finns en ADHD-diagnos eller liknande som huvuddiagnos."

    hejlskov.se/lagaffektivt-bemotande/om-diagnosen-trotssyndrom/

Svar på tråden Fruktansvärt ilsken och hyperaktiv 8-åring!